Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Provtagningsinstruktion Ehrlichia canis

Agens och anmälningsplikt

Monocytär ehrlichios hos hund eller katt skall anmälas redan vid misstanke till Jordbruksverket och Länsstyrelsen. 

Monocytär ehrlichios (canine monocytic ehrlichiosis) orsakas av rickettsien Ehrlichia canis, en intracellulär bakterie. Hundar infekteras via bett från brun hundfästning, en fästing som inte normalt återfinns i svansk natur, men som är vanlig i till exempel de södra delarna av Europa. Trombocytopeni är ett av flera vanliga fynd hos symtomatiska hundar. En kronisk, svår form med pancytopeni kan utvecklas efter en längre subklinisk fas. Ehrlichia canis anses dock inte utgöra en zoonotisk risk för människor i Sverige.

Laboratoriediagnostiken måste som alltid tolkas tillsammans med anamnes, klinisk bild samt resultat av andra laboratorieundersökningar.

Provtagning 

(märk alla prover med djurets namn)

PCR

(provmaterialet bör vara uttaget före insättande av antibiotikabehandling)

Definitiv laboratoriediagnos ställs genom påvisande av bakteriens DNA med hjälp av PCR-analys. Blod (EDTA) rekommenderas, men även aspirat från mjälte kan undersökas och har i vissa studier visat på en högre känslighet för att påvisa aktiv infektion än för perifert blod. Benmärgsprov är ett tredje alternativ, som även kan vara av stort värde vid utredning av pancytopeni och misstanke om kronisk form av E. canis.

Observera att provmaterialet bör vara uttaget före insättande av riktad antibiotikabehandling mot Ehrlichia canis för att undvika ett falskt negativt resultat till följd av antibiotikabehandling. Ett negativt PCR-resultat skall dock alltid tolkas med försiktighet då det endast visar att inga bakterier kunde påvisas i det uttagna provmaterialet. Serologiskt parprov bör komplettera PCR-resultat.

Serologisk undersökning

För analys krävs serum. Observera att hämolyserat blod ej kan analyseras. Helblod kan hämolysera vid höga temperaturer eller om det fryser till exempel under transporten till laboratoriet. Serum fås om man centrifugerar helblodet eller låter det stå på bänk i rumstemperatur för att sedimentera. Serum kan sedan hällas av till ett nytt rör innan provet skickas till laboratoriet. Ibland kan blodet hämolyseras vid uttagande när vacutainer används. Då rekommenderas att man tar blodprovet med en vanlig kanyl och låter det droppa ner i ett blodprovsrör.

En fyrfaldig titerhöjning mellan parprover (två prover uttagna med två till fyra (2-4) veckors mellanrum) talar för en aktiv infektion med Ehrichia canis, med eller utan symtom. Eftersom antikroppar kan kvarstå flera månader till år efter en avläkt infektion visar ett enskilt positivt serologiskt prov oftast endast att djuret har varit utsatt för agens. Dock kan en hög titer indikera på en aktiv infektion, men definitiv laboratoriediagnos bör då ställas genom påvisande av bakteriens DNA med hjälp av PCR-analys.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls