Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Rekommenderat förfarande av klinisk undersökning och provtagning av fisk i fält

Allmänt

Provtagning enligt nedan ska endast utföras av sakkunnig person med erfarenhet från sådan verksamhet eller efter diskussion med, och instruktioner från sektionen för fisk.

All provtagning sker utifrån symtom och fynd i samband med obduktion. Obduktion skall i fält utföras på ett aseptiskt underlag. I samband med obduktionen förs noteringar över individuppgifter, gjorda fynd och provtagningar. Detta skickas sedan med materialet till diagnostiska laboratoriet.

Särskild uppmärksamhet skall iakttas vad gäller kliniska symtom som kan tyda på infektion med sjukdomar som ingår i epizootiförfattningen.
Allmän bakteriologisk, virologisk, histopatologisk och parasitologisk provtagning utförs utifrån obducentens bedömning.

Yttre besiktning

Om skäl finns för serologisk eller hematologisk undersökning tas blodprov på levande, sederad fisk innan obduktion genomförs.

Bedöm fiskens yttre, vad gäller färg, kontur, struktur och utseende. Eventuella avvikelser från det normala noteras. Har bedömning inte utförts ska detta förhållande noteras.

Externa parasiter
Vid misstanke eller frågeställning rörande externa parasiter: Tag skrapprov med skalpell från misstänkt hudområde eller under bröstfenan och vid analfenbasen och klipp av en bit av gälarnas lameller. Materialet läggs på objektglas med en droppe vatten och täckglas. Preparatet avläses med mikroskop omgående efter provuttag och resultatet registreras.

Parasitära fynd av encelliga djur av intresse för undersökningen kan fixeras på objektglas för en senare artbestämning. Detta prov måste tas genom förnyat skrapprov från området för fyndet. Sekret/slem sprids ut tunt på glaset utan att trycka sönder cellerna (jämför förfarande vid blodutstryk). OBS! tillsätt inte vatten eller fysiologisk koksaltlösning då detta spränger cellerna vid intorkningen på glaset. Glasen märks upp med individnummer eller motsvarande, organ.

Flavobakterieinfektion
Vid misstanke om ”Flavobakterieinfektion”: Ta baktprov med avbränd platinaögla/engångsplastögla från misstänkt hud/gälavsnitt. Odling sätts på TYES-agar och stryks ut som primär, sekundär och tertiärstryk med avbränning eller byte av ögla mellan varje stryk.

Som komplement till denna provtagning kan baktprov tas ut från samma område och strykas ut på objektglas för senare gramfärgning. Tillsätt en till två (1-2) droppar fysiologisk koksaltlösning alternativt kranvatten och gör två spädningar varefter provet får torka fast på glaset. Agarodling och eventuellt objektglas ska i samband med provtagningen märkas med individnummer eller motsvarande.

Sårskada eller bölder
Vid sårskada eller bölder: Ta prov med avbränd platinaögla/engångsplastögla i övergången mellan förändrad och frisk vävnad. Odling sätts på blodplatta och eventuell annan agar. Utstryk på platta ska utföras som primär-, sekundär- och tertiärstryk, med byte/avbränning av ögla mellan varje stryk. Vid provtagning av flera individer från samma besättning och grupp med samma frågeställning kan plattan delas. Delade plattor stryks med primär och sekundärutstryk enligt ovan. Delning och uppmärkning av plattor utförs i samband med provtagning på plattans undersida med individnummer eller motsvarande samt organ.

Som komplement eller alternativ till denna provtagning kan skrapprov tas ut från samma område och strykas ut på objektglas för senare färgning. Tillsätt en till två (1-2) droppar fysiologisk koksaltlösning alternativt kranvatten och gör två spädningar varefter provet får torka fast på glaset. Eventuell direktpreparering på objektglas ska i samband med provtagningen märkas med individnummer eller motsvarande samt organ. Innan preparatet lämnas för infärgning skall det intorkade materialet fixeras med några droppar 70 procentig etanol.

Inre besiktning

Öppna bukhålan med steril sax eller skalpell. För att säkerställa högsta möjliga aseptik under obduktionens gång kan instrumenten doppas i 95 procentig etanol och brännas av (håll inte instrumenten direkt i lågan) inför mikrobiologiska provtagningar.

Utifrån inre organ och gälar görs bedömning av graden av förruttnelse enligt patologens skala - Livsvarmt, dödsstel, lindrig, lindrig – måttlig, måttlig, måttlig – kraftig, kraftig, sönderfallande.

Bedöm fiskens hull utifrån förekomst av bukfett. Skala mager, under medelgott, medelgott, över medelgott, gott, fet (obesitas).

Bedöm utseendet på inre organ, bukhåla och skelettmuskulatur vad gäller storlek, färg, konsistens och utseende. Notera alla avvikelser. Har bedömning inte utförts ska detta förhållande noteras. Vid provuttag av material för PCR-analys kontakta SVA/Avdelningen för djurhälsa och antibiotikafrågor/Sektionen för fisk för instruktioner.

Bakterieprov
Tag bakterieprov med avbränd platinaögla/engångsplastögla från njuren samt från sådana organförändringar där infektion kan befaras. Vid misstanke avseende systemisk flavobakterie-infektion sätts prov på TYES-agar. Utstryk på agarplatta ska utföras med primär-, sekundär- och tertiärutstryk. Avbränning av provtagningsögla ska göras mellan varje utstryk. I de fall då ett flertal fiskar från samma besättning och grupp ska provtas kan plattorna delas och två individer sättas på samma platta. Delade plattor stryks med primär och sekundärutstryk enligt ovan. Delning och uppmärkning av plattor utförs i samband med provtagning på plattans undersida med individnummer eller motsvarande samt provtaget organ.

Makroskopiska parasiter
Makroskopiska parasitära fynd av intresse för undersökningen friprepareras och kylförvaras eller fixeras i 70 procentig etanol (flercelliga) eller 10 procentig formalin (encelliga) för senare artbestämning. Provtagningsmaterialet märks upp på burkens undersida/sida (ej lock) med individnummer eller motsvarande samt organ.

Histopatologi
Från organförändringar med oklar genes tas material ut för fixering och ljusmikroskopisk/elektron-mikroskopisk undersökning. Provet bör inte vara tjockare än cirka fem millimeter för ljusmikroskopi, eller cirka en millimeter för elektronmikroskopi, och tas ut så att det innehåller både normal och förändrad vävnad. Fixering sker för ljusmikroskopi i buffrad 10 procentig formalinlösning och för elektronmikroskopi i glutaraldehyd-lösning. Använd minst tio gånger så mycket fixeringsvätska som mängden material. Märk upp burkens sida (ej lock) med individnummer eller motsvarande samt organ.

Kemisk analys

Material för kemiska analyser tas ut enligt anvisningar från Avdelningen för kemi, miljö och fodersäkerhet, SVA. Om misstanken/frågeställningen är metallanalys/grundämnesanalys (undantag kvicksilver) används keramisk kniv och sax samt plastpincett och plastsked för provuttag. Proverna läggs i provbehållare som märks med individnummer eller motsvarande samt organ.

Vid misstanke på intoxikation är det viktigt att material snarast tillvaratas. Om det finns skäl bör vattenprover tas och skickas för analys på lämpligt laboratorium. Döende eller ”nydöd” fisk i tillräcklig mängd (hellre för mycket än för lite) fryses in för att efter telefonkontakt inskickas till diagnostiserande laboratorium. Från döende fisk (två till tre stycken) tas även gälbit och formalinfixeras.

Minsta mängd organmaterial (Antal gram):

 

Gälar

Lever

Njure

Muskel

Metaller

5

5

(5)

 

Kvicksilver (Hg)

5

(5)

(5)

5

För analys av övriga ämnen kontakta utförande laboratorium för anvisning av lämplig provmängd, provmaterial och transportsätt.

OBS! I normalfallet rekommenderas att den dubbla provmängden tas ut för att möjliggöra omkörning av prov. Vid uttag av organ till provbehållare bör denna fyllas helt med provet för att minska risken att provmaterialet förändras genom frystorkning när provet frysförvaras.

Samtliga prover ska märkas med individnummer eller motsvarande samt organ, på ett sådant sätt att förväxling med andra prover eller radering av märkningen ej kan ske.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls