Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Resistensbestämning

Resistensbestämning innebär att bakteriers förmåga att överleva i närvaro av olika antibiotika testas. 

Målsättningen med undersökningen är oftast att för den kliniskt verksamma veterinären få en vägledning om vilket eller vilka antibiotika som kan ha effekt mot en bakterieinfektion. Detta är viktigt för att undvika onödig och felaktig antibiotikabehandling. Undersökningen kan också göras i syfte att övervaka om en bakteriepopulation håller på att förändras, till exempel genom att nya resistensgener plockats upp av bakterien. Detta är viktigt för att så tidigt som möjligt upptäcka om nya resistenta bakteriekloner håller på att spridas.

Laboratoriemetoder för resistensbestämning

Nyttan av laboratorieundersökningar beror av kvaliteten på de undersökningar som utförs, men också av hur provet tagits och resultatet tolkats. Prover bör tas så att de i görligaste mån speglar infektionsplatsen och så att växt av normalflora inte stör tolkningen av odlingen.

Det finns olika metoder för resistensbestämning. Antingen används dilutionsmetoder (spädningsmetoder) eller diffusionsmetoder. Oavsett vilken man väljer är det mycket viktigt att beprövade riktlinjer följs och att metoden är kvalitetssäkrad. Dilutionsmetoder (spädningsmetoder), är kvantitativa och ger direkt ett värde på hur känslig bakterien är för olika antibiotika. Metoden innebär att man odlar bakterien i olika koncentrationer av antibiotika, antingen på agar eller i buljong. Efter inkubering avläses resultatet som den lägsta koncentrationen av ett visst antibiotikum som krävs för att hämma bakterieväxt (Minimum Inhibitory Concentration, MIC). Vid SVA och många andra veterinärmedicinska laboratorier i landet används en spädningsmetod i mikroskala, VetMIC (SVA).

Diffusionsmetoder (diskdiffusion, ’lapp-metoder’) är kvalitativa eller semikvantitativa. Bakteriestammen som ska testas stryks ut på en speciell agarplatta och filterlappar eller tabletter med en bestämd koncentration antibiotika läggs på plattan. Antibiotika kommer då att diffundera ut i mediet och resultatet avläses efter inkubering som diametern på den hämningszon som finns runt lappen. Genom extrapolering från standardkurvor (regressionslinjer mellan zondiameter och MIC för olika testade bakterier) kan den hämmande koncentrationen indirekt skattas, förutsatt att testbetingelserna är exakt som för standardkurvan. Diffusionsmetoder är indirekta eftersom man är beroende av standardkurvor i tolkningen.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls