Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Resistensbestämning

Resistensbestämning innebär att bakteriers förmåga att överleva i närvaro av olika antibiotika testas. 

Målsättningen med undersökningen är oftast att för den kliniskt verksamma veterinären få en vägledning om vilket eller vilka antibiotika som kan ha effekt mot en bakterieinfektion. Detta är viktigt för att undvika onödig och felaktig antibiotikabehandling. Undersökningen kan också göras i syfte att övervaka om en bakteriepopulation håller på att förändras, till exempel genom att nya resistensgener plockats upp av bakterien. Detta är viktigt för att så tidigt som möjligt upptäcka om nya resistenta bakteriekloner håller på att spridas.

Kvalitetssäkring nödvändig

Oavsett metod måste beprövade riktlinjer följas, och kvalitetskontrollen måste vara rigorös. Detta för att resultaten av en antibiotikakänslighetsbestämning ska bli reproducerbara och tillförlitliga. En felaktigt utförd resistensbestämning kan ge direkt missledande resultat, och kan då vara sämre än ingen undersökning alls. Det är till exempel av stor vikt att utgå från en renkultur för att få ett rättvisande svar. Vidare påverkas resultatet i hög grad av faktorer som bakterietäthet, temperatur och odlingsmedium. Intern kvalitetskontroll består bland annat av noggrann dokumentation av hela undersökningsgången, spårbarhet samt löpande kontroll av metodens prestanda genom att referensstammar regelbundet undersöks. För godkända MIC-intervall för kontrollstammar se EUCAST:s quality control tables. Laboratorier som likt SVA är ackrediterade för resistensbestämning deltar också i jämförelser med andra laboratorier och inspekteras årligen av oberoende experter.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls