Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Resistensbestämning

Resistensbestämning innebär att bakteriers förmåga att överleva i närvaro av olika antibiotika testas. 

Målsättningen med undersökningen är oftast att för den kliniskt verksamma veterinären få en vägledning om vilket eller vilka antibiotika som kan ha effekt mot en bakterieinfektion. Detta är viktigt för att undvika onödig och felaktig antibiotikabehandling. Undersökningen kan också göras i syfte att övervaka om en bakteriepopulation håller på att förändras, till exempel genom att nya resistensgener plockats upp av bakterien. Detta är viktigt för att så tidigt som möjligt upptäcka om nya resistenta bakteriekloner håller på att spridas.

Speciellt för stafylokocker

Stafylokockers resistens mot beta-laktamantibiotika

Stafylokocker kan vara resistenta mot beta-laktamantibiotika genom två olika mekanismer. Den ena är bildning av enzymet penicillinas som kan bryta ner penicillin och aminopenicilliner. Den andra är förändring av strukturen på det penicillinbindande proteinet i bakteriens cellvägg så att inga beta-laktamantibiotika (penicilliner, aminopenicilliner och cefalosporiner) kan binda till bakteriecellen.

Penicillinasbildning

Penicillinasbildning är det vanligaste sättet för stafylokocker att bli resistenta mot penicilliner och förekommer i olika omfattning hos olika typer av stafylokocker och från olika djurslag. Penicillinasbildande stafylokocker har inte alltid ett så högt MIC-värde (Minimum Inhibitory Concentration), eller så liten zondiameter, för penicilliner att de skulle klassas som resistenta vid undersökning med dilutions- eller diffusionsmetoder. En särskild undersökning avseende penicillinasbildning ska därför alltid göras parallellt med vanlig resistensbestämning när stafylokocker undersöks. Flera enkla metoder finns, till exempel kromogena cefalosporiner (nitrocefin) och den så kallade klöverbladsmetoden.

Meticillinresistens

Det penicillinbindande proteinets struktur hos stafylokocker kan förändras och då blir alla beta-laktamantibiotika verkningslösa eftersom de inte kan binda till cellen. Detta brukar kallas meticillinresistens, men innebär alltså resistens mot alla penicilliner, aminopenicilliner och cefalosporiner. Meticillinresistens är ännu inte så vanligt hos stafylokocker isolerade från djur i Sverige, men det är ett ökande problem. Meticillinresistens misstänks vid vanlig resistensbestämning när en stafylokock är resistent mot oxacillin eller cefoxitin. Men det är inte alltid fråga om äkta meticillinresistens – misstanken måste konfirmeras. Genom molekylärbiologiska metoder kan genen för det förändrade proteinet, mecA eller mecC, påvisas. Eftersom meticillinresistens är ett reellt hot mot människors och djurs hälsa och ett ökande problem är det mycket viktigt att alla isolat av Staphylococcus aureus eller S. pseudintermedius som kan misstänkas vara meticillinresistenta konfirmeras molekylärbiologiskt. Observera även att i Sverige ska infektion med meticillinresistenta koagulaspositiva stafylokocker hos djur anmälas till Länsstyrelse och till Jordbruksverket (SJVFS 2012:24; "K4"). Misstänkta isolat från indexfall av denna resistenstyp ska verifieras med molekylärbiologiska metoder enligt K4. Det görs kostnadsfritt av SVA om isolat skickas till Avdelningen för mikrobiologi och åtföljs av speciell remiss (pdf). Mer information om kriterier för indexfall etcetera, se remiss Verifiering Anmälningspliktig resistens ESBLCARBA, MRSA, MRSP och MRS.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls