Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Koccidios hos kanin

    Kanin

    Koccidios orsakas av encelliga parasiter av som kallas koccidier. Kaniner kan drabbas av leverkoccidios eller tarmkoccidios beroende på vilken parasitart de infekterats av. Många kaniner är infekterade med koccidier utan att de har några symptom. Parasiterna kan orsaka problem framförallt hos unga individer i form av diarré.

    Anmälningspliktig :

    Nej

    Epizooti :

    Nej

    Zoonos :

    Nej

    Förekomst

    Koccidios hos kanin orsakas av små, encelliga parasiter som kallas koccidier. De är värddjursspecifika, det vill säga de smittar inte mellan olika djurslag. Det finns 14 olika arter av koccidier som kan infektera kaniner. Det finns två typer av koccidios, leverkoccidios och tarmkoccidios. De mest patogena (sjukdomsframkallande) för tarmen är Eimeria magna, Eimeria perforans, Eimeria media och Eimeria irresidua och för levern är det Eimeria stiedae. Många gånger hittas två eller fler koccidiearter i samma kanin.

    Det är vanligt att kaniner bär på koccidier i varierande grad utan att själva visa symptom. Framför allt är det kaniner under 6 månaders ålder som får symptom av koccidier men även äldre kaniner som har ett kraftigt nedsatt immunförsvar kan få symptom. Ofta är sjukdom associerat med hygien i omgivning och/eller hög djurdensitet.

    Symptom och smittöverföring

    Kaninerna smittas genom att de äter så kallade oocystor som är ett stadium i koccidiernas livscykel. I kroppen migrerar olika levnadsstadier av koccidierna från tarmen till levern och orsakar leverkoccidios eller så infekterar de tarmen och orsakar tarmkoccidios. 7–8 (5–12) dagar efter infektion börjar kaninerna utsöndra oocystor i träcken. Eimeria stiedae börjar att utsöndras 15–18 dagar efter infektion. Efter att oocystorna utsöndrats de 48–70 timmar utanför värddjuret för att kunna infektera en ny kanin. Kaniner infekterade med Eimeria stiedae kan utsöndra oocystor i minst 7 veckor efter infektion.

    Kaniner som drabbas av leverkoccidios kan få symptom på grund av nedsatt leverfunktion och gallgångsobstruktion med förhöjda aminotransferaser, gallsyror och bilirubin i serum. De kan få diarré eller förstoppning, minskad aptit, gulfärgande slemhinnor, förstorad buk samt blir försvagade. Dock finns kaniner som inte får några symptom alls. Vid obduktion kan en förstorad lever ses med vit-gula, nodulära förändringar med eller utan en bindvävskapsel.

    Tarmkoccidios kan ge olika grad av diarré, från voluminös och mjuk till blodig och vattnig men kan även vara asymtomatisk. Diarrén gör kaninerna uttorkade och att de tappar i vikt. Uttorkningen samt störningar i tarmfloran är ofta orsakerna till att kaniner dör till följd av tarmkoccidios. Vid obduktion ses förändringar i tunn- och/eller tjocktarmen beroende på vilka koccidiearter kaninen är infekterad med. Blödningar kan ses i tarmslemhinnan. Kaniner som är yngre än 20 dagar anses vara i princip motståndskraftiga mot tarmkoccidios.

    Efter genomgången infektion utvecklar kaninerna upp till livslång skyddande immunitet mot den koccidieart de var infekterade med.

    Diagnos

    Eftersom det är många kaniner som bär på koccidier utan att vara sjuka är påvisande av koccidier i träck inte lika med att de är sjuka på grund av koccidierna. Kliniska symptom ska kopplas ihop med förekomsten av koccidier i träck för att få en misstanke om att kaninen är sjuk på grund av koccidios. Hos kaniner med leverkoccidios kan oocystor påvisas i gallan, histologiskt i ett vävnadsprov eller i träckprov. Definitiv diagnos för tarmkoccidios ställs på symptom tillsammans med förekomst av koccidier i tarmslemhinnan som ses histologiskt i ett vävnadsprov.

    Sanering och desinfektion

    För att hindra att ett högt smittryck byggs upp är det viktigt att inte har för hög djurdensitet samt att hålla en god hygien, det vill säga rengöra burar ofta, byta strö och hålla mat- och vattenskålar rena. Detta är speciellt viktigt i burar där unga kaniner vistas.

    Koccidier kan överleva i månader till år i miljön om det är fuktigt och i varierande temperaturer. De flesta desinfektionsmedel är verkningslösa, dock är 10 %-ig ammoniaklösning, 0,5–5 % ammoniumhydroxid i 1 24 timmar och 40 % formaldehyd i 4–24 timmar verksamma. Värmebehandling i mer än 68°C eller uttorkning är effektivt.

    Som alltid vid sanering ska allt material, burar, skålar, verktyg och liknande, först rengöras noga med rengöringsmedel och vatten tills all synlig smuts är borta. I samband med behandling av kliniska fall är det viktigt att en noggrann miljösanering genomförs. Allt material som inte kan desinficeras destrueras. I privata hem är värmebehandling det mest tillgängliga alternativet. Textilier kan tvättas i tvättmaskinen och hårda material kan diskas i diskmaskin.

    Vaccination

    Det finns inget vaccin mot koccidier för kanin.

    Beställ SVA:s analys

    Parasitologisk träckprovsanalays

    Sidan granskades senast : 2024-02-07