Lumpy skin disease

Förekomst

Lumpy skin disease förekommer endemiskt i stora delar av Afrika, och har sedan flera år etablerat sig i Mellanöstern. Under 2015 rapporterades utbrott av Lumpy skin disease från Grekland, vilket var det första fallet av sjukdomen i EU. Året efter (2016) hade  sjukdomen spridit sig till omkringliggande länder (Bulgarien, Nordmakedonien, Serbien, Montenegro, Albanien och Kosovo) och det rapporterades över 1 000 utbrott från dessa länder i sydöstra Europa. Med hjälp av en massiv vaccinationskampanj i de drabbade länderna lyckades sjukdomen bekämpas och sedan 2018 har inga utbrott rapporterats. Lumpy skin disease är dock endemisk i Turkiet. Sjukdomen har aldrig påvisats i Sverige.

Symtom

Den kliniska bilden hos nötkreatur varierar, alltifrån dödsfall till enstaka hudutslag utan övriga symtom. Inkubationstiden är två till fyra veckor.

I fall med tydliga symtom ses knappformiga, runda hudutslag inom 48 timmar efter en inledande feberstegring.  Utslagen kan uppkomma över hela kroppen, alltifrån några enstaka till flera hundra. Djuren blir allmänpåverkade, aptitlösa och får ödem på buk, ben och i dröglapp. Beroende på var utslagen sitter kan till exempel ögon- och nosflöde samt ökad salivering ses. Kopporna kan bli infekterade och bilda bölder.

Normalt läker hudförändringarna först efter flera månader och ger bestående ärrbildning. Hudarna blir därför i praktiken värdelösa. Nötkreatur i alla åldrar insjuknar, men unga individer drabbas oftast hårdast.

Smittämne

Sjukdomen orsakas av ett poxvirus (virussläktet Capripoxvirus) som är närbesläktat med får- och getkoppsvirus. .

Smittvägar

Sjukdomen smittar främst med vektorer såsom flugor, myggor och andra bitande insekter. Direktsmitta mellan djur vid till exempel gemensamt bete och gemensamma vattenkällor eller i samband med inköp av djur är också vanligt förekommande i länder där sjukdomen finns.

Diagnos

Det snabbaste sättet att bekräfta diagnosen är påvisande av virusgenom i infekterad vävnad (hudlesioner eller inre organ) med PCR. Virusisolering och elektronmikroskopering av material från hudlesioner på det drabbade djuret är också säkra metoder för att påvisa virus.  I länder där smittan normalt inte förekommer kan påvisande av antikroppar också användas, men det går inte att skilja på antikroppar mot andra capripoxvirus, det vill säga för de virus som orsakar får- och getkoppor. Serologi kan också användas i övervakningssyfte.

Om man misstänker sjukdomen

Lumpy skin disease lyder under epizootilagen. Vid misstanke om att nötkreatur drabbats av sjukdomen skall veterinär genast tillkallas.

Innan veterinär anlänt måste åtgärder vidtas för att förhindra smittspridning. Det innebär att drabbade djur tas inomhus tillsammans med eventuella andra djur i gruppen. Övriga nötkreatur som kan ha kommit i kontakt med sjuka djur tas också in. Flyttning av insjuknade djur från gården eller till stallbyggnader med andra djur får inte ske. Personer, fordon eller andra föremål som kan ha kommit i kontakt med drabbade djur får inte lämna gården.

I Veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.