Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Fotröta hos får

Fotröta är en smittsam bakteriell infektion i klövspaltshud och klövhorn. Vanligaste symtom är hälta av varierande grad. Fotröta förekommer på får i Sverige. Sjukdomen är anmälningspliktig på laboratoriediagnos.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Andra namn: Footrot (engelska)

Förekomst

Fotröta förekommer hos får och get över hela världen. Prevalensen i Sverige är 5,8 procent hos slaktlamm (2010). Första fallet i Sverige diagnostiserades 2004 men troligen har sjukdomen funnits tidigare. Fotröta är en av de mest kostsamma fårsjukdomarna och bekämpas med olika strategier i olika länder. I Sverige startade ett kontrollprogram 2009.

Symtom

Fotröta

Fotröta grad 3.  (Klicka på bilden för ett större format.) Foto: Ulrika König, Gård & Djurhälsan

Sjukdomen kan vara benign eller virulent. Det är en allvarlig sjukdom, där djurskyddsaspekterna kan vara betydande. Från nekrotiserande inflammation i klövspalten kan lesionerna involvera det mjuka hornet ända ut till klövväggen vilket kan leda till klövkapseln lossnar.

Alla får med fotröta uppvisar inte hälta men det är ett vanligt symtom. Hältan kan vara så kraftig att fåret står på framknäna.

Differentialdiagnoser

Andra klövsjukdomar: separation av vita linjen, klövspaltseksem (interdigital dermatit), klövböld

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Dichelobacter nodosus

Infektionsport:

Huden i klövspalten.

Spridning i djuret:

Från klövspalthuden sker övergrepp på det mjuka klövhornet.

Smittvägar:

Direkt och indirekt via smittade får samt gemensamma beten och utrustning.

Överlevnad:

Det är osäkert hur länge bakterierna överlever i miljön. Överlevnaden är sannolikt relativ kort på bete, men kan vara lång i avklippt klövhorn.

Inkubationstid:

En till två veckor.

Provtagning och diagnostik

Lesionerna bedöms enligt en femgradig skala. Den kliniska bilden är tydlig och diagnosen kan verifieras med provtagning med ”e-svabb” och påvisande av D. nodosus med PCR-metod. Dessutom kan diagnostiken skilja på benigna och virulenta stammar av D. nodosus. Provtagning för påvisande av Dichelobacter nodosus inklusive virulensbestämning bör alltid utföras vid misstanke om fotröta. 

Behandling och profylax

Fotröta saneras på besättningsnivå med fotbad (10 procent zinksulfat) och eventuellt allmän antibiotikabehandling samt utslaktning av kroniska smittbärare.

Undvik livdjursinköp och om djur måste köpas in bör man inte köpa in får från besättningar med fotröta. Inköpta djur bör fotbadas i karantän. Tänk på att även utrustning kan föra med sig smitta.

Undersök fårens klövar regelbundet och undvik upptrampade rasthagar och miljöer som ger skador i klövspaltshuden.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls