Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Etik hos fisk

Håvtömning

Håvtömning. Oavsett i vilken roll man hanterar fisk ska man göra det på ett sätt som minimerar stress och smärtupplevelsen för djuret. Foto: Bengt Ekberg/SVA

Fisk är ett djurslag som betyder mycket för gemene man i Sverige. Ändå betraktar vi inte fisk på samma sätt som våra övriga sällskapsdjur, jaktvilt eller animalieproducerande djur. Dessa tillmäter vi känslor och intelligens och värnar om att de skall ha en bra och etiskt korrekt hantering oavsett om de är vilda eller tama. Så är dock inte fallet när det gäller fisk. En anledning till detta är att fisk saknar mimik, är kallblodig och lever i en miljö som är främmande för oss. De kan inte förmedla känslor till oss på samma sätt som varmblodiga djur. Vi kan inte ”läsa” dem och kan därför inte känna igen oss själva i djurslaget. Därmed har vi svårt att tillmäta dem känslor. Fisk har smärtreceptorer i hud, nervbanor, receptorer i hjärnan och opiatreceptorer liknande dem man finner på varmblodiga djur. Fisk saknar prefrontalcortex, den del av hjärnan som många forskare anser vara nödvändig för att medvetandegöra smärtan, för att den skall bli något mer än bara reflektorisk. Det kan dock inte uteslutas att denna funktion finns i någon annan del av fiskhjärnan. I många situationer reagerar fisk som om de kände smärta/obehag, och kan till och med associera vissa personer med detta. Vare sig fisk har förmåga att känna smärta, obehag eller inte, gör blotta misstanken, att vi är skyldiga att hantera och sköta dem som om de har den förmågan.
Fisk reagerar på stress på samma sätt som varmblodiga djur, med utsöndring av adrenalin och cortison. Bägge substanserna har också likartade effekter i fisk som hos andra djur.
Att fisk kan ha förmågan till smärta och stress betyder inte att vi skall sluta sportfiska, ha prydnads-/sällskapsfisk eller använda försöksfisk. Men vi måste se till att ställa samma krav på oss själva i hanteringen av fisk som vi ställer när vi hanterar andra djurslag. Att förhindra ohälsa och sjukdom är en viktig faktor när det gäller djurskydd, och vi tar det för självklart när det gäller våra varmblodiga vänner. Detsamma ska gälla för djurslaget fisk, oavsett typ av hållning. Fisk skall hållas på ett sätt som är anpassat till artens levnadsförhållanden, och som inte orsakar stress eller ohälsa hos arten. Vid sjukdom skall den diagnostiseras, behandlas och orsaken utredas och helst undanröjas. Kan inte sjukdomen behandlas skall fisken avlivas (INNAN den spolas ned i toaletten). Detsamma gäller när vi som sportfiskare fångat en fisk. Den ska inte ligga och självdö på botten av båten eller på isen utan avlivas direkt genom slag mot kraniet och därefter strupskäras. Fisk som släpps tillbaka ska inte vara så skadad att det kan antas medföra lidande eller men för den.

Avlivning

Oavsett om man är vattenbrukare sportfiskare eller bara ägare till ett akvarium eller en damm så har man skyldighet att avliva en fisk/kräfta som man fångat och inte avser att släppa tillbaka, eller är så sjuk att vård inte kan ges.

Hur skall detta göras?

Såsom med all avlivning så är själva avlivandet om det görs korrekt snabbt avklarat, vad som brukar brista är ”vägen dit”. Hur hanteras djuret fram till ögonblicket för avlivning? Får fisken ligga och kippa på stranden, springer man runt och visar upp den, fotograferar? Tänk till och respektera det levande.

Fisk

Större fiskar bedövas med ett ordentligt slag mot kraniet (med knivskaft eller dylikt) varefter avlivning utförs genom att kärlen från hjärtat skärs av vid gälöppningen. Det senare medför en avblodning vilket är till fördel om fisken senare skall tillagas.
Mindre fisk kan också bedövas med slag mot kraniet. Enklast är dock att utan att ta fisken ur håven krossa skallen mot en hård yta med hjälp av till exempel foten på ett glas eller liknande. Kokning kan också accepteras för liten fisk (zebrafisk) under förutsättning att vattnet stormkokar, att det är en stor vattenvolym och att fisken släpps i direkt.
Infrysning, formalin, kvävning, mikro, vodka, nedspolning i toalett etcetera är inte acceptabelt förfarande.

Kräftdjur

Hummer har av tradition avlivats i kokande vatten. Beroende på storleken tar det en tid (sekunder - minuter) innan värmen når vitala organ. Därför rekommenderar vi att hummer avlivas innan kokning. Detta kan göras genom att placera en rejäl kökskniv på huvudsköldens bakkant, med eggen riktad framåt mot huvudet. Trycka till så hårt att spetsen går igenom hummern till skärbrädan och därefter trycka ner eggen genom resten av huvudet så det delas i två delar.
Kräftor kan avlivas i rikligt med stormkokande vatten. Det är viktigt att bara stoppa ner ett fåtal kräftor åt gången så att inte vattnet kyls av.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls