Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Bakteriell njurinflammation, BKD (renibakterios) hos fisk

Sjukdomen BKD drabbar laxfisk och förekommer i Europa, Nord- och Sydamerika och i Asien. Ett karaktäristiskt  symtom vid BKD är att njuren är svälld och visar vita fläckar. Liknande fläckar kan förekomma på lever, mjälte och hjärta. Sjukdomen har också stadier där sjukdomssymtomen är mer diffusa och då krävs diagnostiska undersökningar  för att fastställa smittan.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Bakteriell njurinflammation, BKD

Bakteriell njurinflammation hos lax. Notera den ansvällda njuren (N) med vitfärgade områden och de vita fläckarna på levern (L). Mjälten (M) är förstorad. (Klicka på bilden för ett större format.) Foto: Bengt Ekberg/SVA

BKD har rapporterats från stora delar av världen hos både odlad och vild laxfisk. I Sverige påvisades sjukdomen för första gången 1985. Sverige har sedan slutet på 1980-talet genomfört regelbundna undersökningar för att spåra smittan och har sedan år 2004 tilläggsgarantier från EU för att övervaka sjukdomen inom den svenska inlandszonen. I dag finns ett fåtal fiskodlingar klassade som smittade. Odlingar som nu genomför åtgärdsprogram för att sanera smittan. Årligen undersöks tusentals lax- och öringhonor med avseende på BKD, i samband med romtagning inom  kompensationsodlingsprogrammet av lax och öring, för att säkerställa att den smolt som ska sättas ut, inte bär på smittan. 

Symtom

Fisk med BKD kan ha svårigheter att hålla balansen, buken kan vara uttänjd och ögonen utstående. Andra tecken på BKD kan vara vätskefyllda blåsor på huden ner i muskulaturen eller små punktformiga blödningar efter fiskens sidor. Den tydligaste indikationen på BKD är den svällda njuren med vita fläckar. Ibland ses också liknande fläckar på lever, mjälte och hjärta, framförallt hos lax och röding. Men det förekommer också stadier av sjukdomen där symtomen är mer diffusa. Framförallt regnbåge kan vara bärare av smittan utan att visa tecken på sjukdom, så kallad latent bärare. Smittan kan då endast fastställas efter diagnostiska undersökningar på laboratoriet.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Renibacterium salmoninarum, en liten, Gram-positiv stavbakterie, där isolat från olika delar  av världen visar på mycket små genetiska skillnader.

Infektionsport:

Smittan kan överföras genom kontakt fisk till fisk genom upptag från vattnet via gälar och mun, så kallad horisontell smitta. Smittan kan också överföras från moderfisken till avkomman genom infekterad rom, vertikal smittoöverföring.

Spridning i djuret:

Bakterien sprids genom blodet till fiskens vitala organ. Bakterien kan överleva och till och med föröka sig inuti  fiskens immunologiska celler som till exempel hos makrofager. Makrofager, är celler med en rik arsenal av aggressiva enzymer som bryter ner och förgör många andra bakterier som fisken kommer i kontakt med. Den kraftiga cellväggen hos R. salmoninarum gör denna bakterie mer motståndskraftig mot de aggressiva enzymerna.

Smittvägar:

Bakterien utsöndras i vattnet via slem, urin och avföring och smittan överförs till omgivande fiskar genom horisontell smittöverföring. Smittan kan också överföras genom predation, då smittad fisk äts upp av andra fiskar. Bakterien R. salmoninarum överförs också vertikalt genom infekterad rom. Bakterien kan förekomma inuti romkornen varför det inte är möjligt att förhindra smittan, genom yttre desinfektion av romkornen. Undersökningar visar att bakterien R. salmoninarum kan förekomma hos andra fiskarter än laxfisk och där fungera som en reservoar av smittan.

Överlevnad:

Laboratorieundersökningar visar att R. salmoninarum kan överleva i upp till 20 veckor i vatten. 

Provtagning och diagnostik

Diagnosen BKD ställs genom undersökning av njurvävnad med en immunologisk teknik, så kallad ELISA. Med ELISA undersökningen identifieras ett protein i bakteriens cellvägg. Ett protein som också utsöndras i fiskens vävnader under pågående infektion. Vid positivt ELISA resultat verifieras diagnosen genom undersökning med realtids PCR, där en unik del av bakteriens DNA identifieras.

Behandling och profylax

Någon verksam behandling mot BKD finns inte. Det finns idag inte heller något effektivt vaccin mot smittan. Sjukdomsbekämpandet bygger därför på diagnostik inom det nationella hälsokontrollprogrammet, och medför handels- och transportrestriktioner vid ett eventuellt påvisande. Fisk kan vara bärare av bakterien R. salmonarum utan att visa yttre tecken på sjukdom. Det är därför nödvändigt att använda känsliga diagnostiska metoder för att spåra smittade individer. Biosäkerhet och övervakningsprogram har visat sig minska antalet nya sjukdomsutbrott. (Johansen et. al 2011). Vid misstanke på förekomst av sjukdomen ska länsveterinär eller Jordbruksverket informeras.
Observera risken att sprida infektionen; all utrustning som varit i kontakt med fisken eller fiskodlingen ska saneras och desinficeras. Inga besök på annan fiskodling bör utföras samma dag.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls