Epizootiskt ulcerativt syndrom (EUS) hos fisk - SVA
Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Epizootiskt ulcerativt syndrom (EUS) hos fisk

”Epizootic ulcerative syndrome” (EUS), infektion med algsvampen Aphanomyces invadans, orsakar sjuklighet och hög dödlighet hos fisk. Sjukdomen är också känd som ”mykotisk granulomatos” eller ”Red spot disease” (RSD)”. EUS har hittills diagnostiserats hos mer än 70 olika fiskarter i Asien, Australien, Nordamerika och i Afrika, men ännu inte i Europa. Den internationella handeln med akvariefisk världen över, liksom omfattande globala båttransporter med utsläpp av ballastvatten medför risk för att sjukdomen sprids till Europa.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Provuttag EUS

Uttag av prov från sår och muskel för undersökning avseende EUS. Foto: Eva Jansson/SVA

Infektioner med Aphanomyces invadans har rapporterats från sött och bräckt vatten. Sjukdomen uppträder vid temperaturer av 18-22°C och bildningen av zoosporer, som för smittan vidare, ökar i samband med kraftiga regnfall. Vid översvämningar kan smittan och smittade fiskar föras vidare till nya områden. Sjukdomen har konstaterats hos mer än 70 olika fiskarter. Bland dessa märks olika arter av mal, gurami, multe, ormhuvudfisk och tilapia; fiskar som inte tillhör vår naturliga svenska fauna, men arter som förekommer som akvariefisk och där tilapia och afrikansk mal (Clarias) är aktuella som nya arter inom vattenbruket.

Symtom

I tidiga stadier förekommer små punktformiga blödningar efter fiskens sidor, huvud och fenor. Senare uppträder fjällavlossning och hudsår av varierande storlek. Då svamphyfer växer in i fiskens muskulatur sker en kraftig immunologisk reaktion vilket kan leda till förhårdnader i muskulaturen. I sena stadier utvecklas stora områden med öppna sår, ofta i huvudregionen. Många fiskarter dör innan de sena stadierna av sjukdomen utvecklas.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Sjukdomen orsakas av algsvampen Aphanomyces invadans tidigare kallad A. piscicida, tillhörande oomyceterna. Endast en genotyp av A. invadans har beskrivits.

Infektionsport:

Rörliga zoosporer från algsvampen fäster till fiskens hud, där de kan gro och bilda hyfer.

Spridning i djuret:

Svamphyferna växer in i sår och i muskulaturen där fiskens immunologiska reaktioner ger upphov till så kallade granulom, ansamlingar av inflammatoriska celler dominerade av makrofager. Svamphyferna växer vidare in i fiskens inre organ.

Smittvägar:

Smittan överförs via de rörliga zoosporerna som frigörs från smittad fisk till vattnet och fäster till skadad hud hos nya fiskar. Om förhållandena inte är optimala för svampen bildas istället sekundära zoosporer som kan överleva i cystform i vattnet tills förhållandena igen blir fördelaktiga för svampen. I områden där sjukdomen uppträder är det vanligt att den är årligt återkommande.

Överlevnad:

Optimala temperaturer för svampens tillväxt är 20-30°C. Inget tyder på att fisken kan vara symtomfri bärare av infektionen, utan svampens överlevnad är beroende av att de infektiösa zoosporerna överlever i cystform tills omgivande förhållanden blir gynnsamma.

Provtagning och diagnostik

Vävnadsmaterial från muskel, i anslutning till sår, förhårdnader eller påverkade inre organ fixeras i formalin och processas för histopatologi med specialfärgningar som till exempel Grocott-Gomori, för mikroskopisk undersökning. Om den misstänkt drabbade fisken är nydöd kan A. invadans odlas fram på agar medium (PG-1 agar). Den framväxande algsvampen kan sedan stimuleras till att bilda zoosporer och bildar då en så kallad sporboll som har ett karaktäristiskt utseende för olika släkten (genus) av svampar. Framväxt svampmycel eller bitar från påverkad vävnad hos fisken, undersöks med PCR, för att spåra DNA från A. invadans för att fastställa diagnosen.

Behandling och profylax

Varken vaccination eller medicinering är möjlig för att behandla sjukdomen. Bortplockning av sjuk och död fisk samt god hygien reducerar smittan i fiskodlingsmiljö. Rapporter visar att kalkning och saltbad kan ha viss reducerande effekt på EUS.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls