Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Ögonsugmask hos fisk: Diplostomum spp. som orsak till parasitär linsgrumling (katarakt)

Sjukdomen orsakas av ögonsugmaskar som är parasitära djur tillhörande gruppen digena trematoder. Vanligast förekommande arten är Diplostomum spathaceum. Sugmasken har en komplicerad livscykel med snäckor och fisk som mellanvärdar. Som vuxen lever den i tarmen på en fiskätande fågel, främst mås. Flertalet fiskarter i Sverige är mottagliga för denna parasitinfektion. 

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Parasiten har en vid geografisk distribution och i Sverige finns den spridd över hela landet både i sött och bräckt vatten (insjöar, vattendrag och Östersjön). Under varma sommardagar är risken störst för att fisk skall bli infekterad. Dessa sugmaskar (digener/trematoder) är värdväxlande organismer med lungsnäckor som första och fisk som andra mellanvärd. Fiskätande fågel är slutvärd och huvudvärd för parasiten. Parasitlarverna, så kallade cerkarier, lämnar snäckorna (svärmar) i stor mängd, särskilt under varma soliga dagar. Fiskar infekteras genom att frisimmande Diplostomum-larver tränger in genom kroppsytorna, framför allt gälarna, varefter larverna via blodbanorna tar sig till ögat. 

Symtom

De första tecknen på infektion med cerkarier (akut fas) hos fisken är främst utstående ögon, men även punktformiga blödningar eller lokala svullnader på hud och fenor. Blödningar i huden, liknande en allvarlig bakteriell infektion, kan uppstå. Då parasiten vandrar via fiskens blodbanor kan kapillärer och tunna blodkärl blockeras. Hos yngel eller ungfisk kan dödligheten i detta skede av infektionen vara hög. Larver som inom ett dygn når ögat utvecklas till nya larvstadier, så kallade metacerkarier. Om ett större antal parasitlarver etableras i ögat kan det orsaka linsgrumling, så kallad katarakt (även skador på näthinnan och hornhinna förekommer). I vissa fall kan infektionen leda till förlust av ögats lins. Blindhet eller nedsatt syn medför ett försämrat näringsupptag, minskad tillväxt, försämrat allmäntillstånd och dålig reglering av hudpigmentering. Fisken blir mager och mörkfärgad, vilket gör den mer utsatt för predation. Om måsfåglar äter Diplostomum-infekterad fisk sluts livscykeln och larverna (metacerkarierna) utvecklas till adulta (vuxna) parasiter i måsens mag- och tarmsystem. 

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Parasitär ögonsugmask tillhörande gruppen digena trematoder.

Infektionsport:

Via hud och gälar

Spridning i djuret:

Framför allt i ögon hos fisk

Smittvägar:

Fisken infekteras via frisimmande cerkarielarver (som kläckts ut från en snäcka) i vattnet. Fågeln smittas genom att äta infekterad fisk och smittar i sin tur snäckorna genom sin avföring

Överlevnad:

-

Provtagning och diagnostik

Kliniska symptom, inkl katarakt och utstående ögon, hudblödningar och mörkpigmentering kan hjälpa till vid ställande av diagnos. Metacerkarier kan ses i fiskögat vid mikroskopisk undersökning.

Behandling och profylax

Det saknas effektiva metoder för att behandla redan infekterade fiskar. I en fiskodling kan infektionsrisken minskas genom filtrering av intagsvattnet (för att helt eliminera risken krävs dock filterdukar med porstorlek på 20-30my). Risken minskar också om man undviker att placera vattenintag grunt, där snäckpopulationer kan bli mycket talrika. Cerkarierna är lätta i vattnet och simmar inte djupt. Vissa lyckade försök att använda djupvatten till en fiskodling har gjorts för att reducera smittan. Odlingskassar placeras på tryggt avstånd från stranden och vattenvegetation. I uppfödningsdammar av jorddammstyp kan en regelbunden torrläggning/kalkning ta bort snäckorna i dammen. Metoder som stänger ute måsfåglarna från odlingens närhet (till exempel med nät/lina) minskar också infektionsrisken.

Infektionen är inte överförbar till människa, men för att förhindra överföring av parasiten till fiskätande fåglar bör infekterade fiskar inte slängas tillbaka till vattnet utan tas upp på land och destrueras.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls