Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Andra rhabdovirusinfektioner än VHS, IHN och SVC hos fisk

En grupp virus av genus Vesiculovirus, som orsakar sjukdom hos flera fiskarter. Virusen har olika geografisk utbredning, vissa förekommer i Sverige, vissa inte. Yttre och inre blödningar är ett vanligt symtom.

Rhabdovirusinfektionerna Viral Hemorrhagisk Nekros (VHS), Infektiös Hematopoietisk Nekros (IHN), European Lake Trout Virus och Spring Viremia of Carp (SVC), se separata sjukdomssidor.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Endemiskt förekommande i vildlevande populationer. Kan därmed ha stor påverkan på vildfisk och på vattenbruk om känsliga arter sätts i odling och rekryteras från vildlevande populationer. Öring (Salmo trutta), abborre (Perca fluviatilis), sutare (Tinca tinca), gös (Sander lucioperca), harr (Thymallus thymallus), gädda (Esox lucius), tånglake (Zoarces viviparous) är exempel på känsliga arter i Sverige.

Symtom

Fiskarna uppvisar förändrat beteende och onormala simrörelser. Blödningar i fenbaserna är vanligt förekommande. Blödningar ses i inre organ och det finns blodtillblandad vätska i buken.
Histopatologiskt ser man multifokala nekroser i mjälte, njure och lever.

Infektionsagens:

Rhabdovirus, till exempel Perch rhabdovirus, Pike fry rhabdovirus, Tench rhabdovirus, Eelpout Rhabdovirus (EpRV).

Infektionsport:

-

Spridning i djuret:

Systemisk

Smittvägar:

Med vatten och fisk. Vertikal överföring från moderdjur till avkomma kan inte uteslutas

Överlevnad:

-

Provtagning och diagnostik

Diagnosställande baseras på klinisk bild, patologiska, histopatologiska fynd samt påvisande av virus. Metodiken för att påvisa viruset är isolering av virus i cellkultur samt konfirmering genom serumneutralisationstest, PCR eller ELISA.

Ta kontakt med diagnosticerande lab och informera att prov kommer innan provtagning genomförs.
För diagnos insändes antingen:

  • levande eller nydöd fisk

eller:

  • aseptiskt prov från njure, mjälte och hjärna eller hjärta placerat i virusmedium för transport.

Smittvägar, smittspridning, behandling och bekämpning

Öring är en migrerande fiskart och fungerar därmed också som en transportör mellan olika geografiska områden.
Någon verksam terapi mot sjukdomen finns inte. Vid rekrytering från vildlevande stammar se till att avelsdjuren är fria från smitta.
I förebyggande syfte är alltid god djurhållning och hygien de viktigaste faktorerna tillsammans med separat hållning av djurgrupper. Nyinköpta fiskar skall hållas i ”karantän” och eventuellt provtas för att säkra sjukdomsfrihet.
Observera risken att sprida infektionen, all utrustning som varit i kontakt med fisken eller fiskodlingen ska saneras och desinficeras. Inga besök på annan fiskodling bör utföras samma dag.

Risk för introduktion/smittspridning (release assessment)

Eftersom rekrytering av odlingsmaterial ibland sker från vilda stammar är denna grupp av virus av stor betydelse och risken för spridning denna väg är stor.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls