Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Vibrio vulnificus infektioner hos fisk

Vibrio vulnificus förekommer i bräckt och marina vatten och orsakar sjukdom och dödlighet framförallt hos ål, men även hos andra fiskarter och hos skaldjur. V. vulnificus tillhör de bakterier som förutom hos fisk, också kan infektera människa, särskilt mottagliga är individer med nedsatt immunförsvar. V. vulnificus påvisades i Sverige för första gången 1984 hos vildfångad ål från den svenska västkusten. Infektion hos ål orsakar sår, fenskador, blödningar och även blodförgiftning med hög dödlighet.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Ja
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Ål med sår, orsakat av infektion med Vibrio vulnificus
Ål med sår, orsakat av infektion medVibrio vulnificus. Foto: Bengt Ekberg/SVA

Vibrio vulnificus trivs i bräckt vatten och i marina miljöer särskilt vid förhöjda vattentemperaturer, till exempel under varma somrar i de nordiska ländernas kustområden. Bakterien förekommer fritt i vattnet, i sediment, i kräft- och skaldjur och hos fisk.

Symtom

Sår, ansvällning av huvudregionen med blödningar, fenskador, inre blödningar i buken och blodförgiftning drabbar ål vid infektion med V. vulnificus. Infektionen orsakar hög dödlighet särskilt vid temperaturer över 20 ºC.

Bakterien kan infektera människa och individer med nedsatt immunförsvar, lever- och njursjukdomar eller diabetes är särskilt mottagliga. Bakterien kan orsaka sår eller maginfektioner med magsmärtor, kräkningar eller diarré. I sällsynta fall kan infektionen orsaka blodförgiftning även hos människa.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Sjukdomen orsakas av bakterien Vibrio vulnificus. Biokemiska undersökningar har identifierat tre olika biotyper av V. vulnificus. Biotyp 2 är den biotyp som främst förknippas med sjukdomsutbrott hos ål. Biotyp 1 förekommer i havsvatten och har också isolerats från ål och ostron, medan biotyp 3 har isolerats ifrån tilapia och karp. Alla tre biotyperna har isolerats från människa och där i olika grad, bidragit till sjukdom. Nyare genetiska metoder för karaktärisering av V. vulnificus gör att indelningen i biotyper kan komma att förändras.

Infektionsport:

Huvudsakligen via gälar och mun.

Spridning i djuret:

V. vulnificus sprider sig lätt vidare från gälar, yttre sår eller från mag- och tarmkanalen till vitala organ som njure, mjälte, lever och hjärta.

Smittvägar:

Smittan kan överföras från infekterad fisk eller från infekterat vatten. Bakterien kan kolonisera ålens hud och där förekomma som en reservoar för återinfektion.

Människa kan smittas genom otillräckligt tillredda skaldjur som till exempel ostron, vid hantering av infekterad fisk eller kontaminerat vatten.

Överlevnad:

Vattentemperatur på 13-22 ºC gynnar överlevnaden i vatten och bakterien kan också föröka sig i ostron, särskilt vid förhöjda vattentemperaturer.

Provtagning och diagnostik

Diagnosen ställs efter odling av prover från sår eller inre organ (njure eller mjälte), på blodagar. Bakterien bildar hemolyserande, beigefärgade kolonier efter en till två dygns inkubering vid 20 ºC. Bakterien växer ut efter ett dygn vid 37 ºC och är känslig för ämnet O/129 (vibriostat). Bakterien identifieras genom mass-spektrometri, MALDI-TOF, och serumagglutination. Utväxta kolonier undersöks för känsligheten för antibiotika (resistensundersökning).

Humana infektioner med V. vulnificus är anmälningspliktiga till smittskyddsläkare i landstinget och till Folkhälsomyndigheten. Vid påvisad smitta hos fisk eller i vatten, ska miljökontoret eller motsvarande instans i kommunen informeras. Infektioner med V. vulnificus hos fisk är inte anmälningspliktigt till Jordbruksverket.

Behandling och profylax

Effektiva, kommersiella vacciner för ål, mot infektioner med V. vulnificus finns tillgängliga. Vid förhöjd dödlighet hos ål, konstaterad smitta och efter resistensundersökning, rekommenderas antibiotikabehandling.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls