Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Vibrios hos fisk

Vibrios orsakad av bakterien Vibrio anguillarum (tidigare namn Listonella anguillarum) drabbar framförallt regnbågslax den första sommaren i bräckvatten eller marin miljö. Effektiva kommersiella vacciner finns nu tillgängliga varför sjukdomen idag inte är ett problem för vaccinerad fisk i svensk fiskodling. 

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Bakterien Vibrio anguillarum är naturligt förekommande i bräckvatten och i marin miljö. Vibrios har tillhört de sjukdomar som orsakat de mest allvarliga ekonomiska förlusterna inom vattenbruket tills effektiva vacciner blev kommersiellt tillgängliga. Vibrios orsakad av V. anguillarum kan drabba regnbågslax, olika arter av lax, torskfisk, hälleflundra med flera andra fiskarter och förekommer över hela världen.

Symtom

Tidiga tecken på vibrios kan var fjällresning som övergår till blodiga sår efter kroppen. Blödningar kan också ses vid fenbaserna, i muskulaturen och vid anus. Infektionen övergår till en allmän blodförgiftning och fiskens mjälte blir svullen och lös i konsistensen. Utan behandling kan infektionen orsaka en dödlighet på upp till 50 procent.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Vibrio anguillarum (tidigare Listonella anguillarum), mer än tjugo olika serotyper av bakterien finns beskrivna, vilka infekterar olika fiskarter. I Sverige är serotyp O1 vanligast förekommande som framförallt infekterar regnbågslax och serotyp O2 som kan isoleras främst från lax och andra arter i bräckvatten/marin miljö

Infektionsport:

Hud och gälar är troligen de viktigaste vägarna för upptag av infektionen 

Spridning i djuret:

V. anguillarum sprider sig lätt vidare från yttre sår till vitala organ som njure, mjälte, lever och hjärta.

Smittvägar:

Smittan kan överföras från infekterad fisk eller från infekterat vatten genom så kallad horisontell smittoöverföring. Sjukdomen utbryter framförallt vid stress, till exempel orsakad av en hastig ökning av vattentemperaturen, låga syrenivåer, sortering, vid förflyttning och ofta vid den första kontakten med marin miljö.

Överlevnad:

Bakterien V. anguillarum är naturligt förekommande i bräckvatten och i marina miljöer.

Provtagning och diagnostik

Diagnosen ställs efter odling av prover från inre organ (njure, mjälte eller från hudblödningar), på till exempel blodagar. Bakterien bildar beigegråa kolonier efter en till två dygns inkubering. Vidare verifiering sker genom masspektrometri (MALDI-TOF) och/eller med undersökning av bakteriens känslighet för ämnet O/129 och biokemiska tester. Bakteriens serotyp bestäms genom objektglasagglutination. Utväxta kolonier undersöks för känsligheten för antibiotika (resistensundersökning).

Behandling och profylax

Effektiva kommersiella vacciner mot vibrios finns tillgängliga och vaccination är därför en viktig åtgärd för att förebygga sjukdom och dödlighet. Det är viktigt att fisken vaccineras i god tid innan den ska transporteras till bräckvatten eller marin miljö. Utvecklingen av immunitet är beroende av tiden och den temperatur som fisken hålls vid. En viktig åtgärd om vibrios bryter ut, är att effektivt ta bort döende och död fisk, då stora mängder av bakterien utsöndras i vattnet under en pågående infektion. Vid konstaterad infektion och efter resistensundersökning, rekommenderas att fisken behandlas med antibiotika.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls