Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Viral encefalopati och retinopati (VER), eller viral nervös nekros (VNN) hos fisk

VER/VNN är en virussjukdom som har påvisats hos ett flertal marina fiskarter. Sjukdomen drabbar centrala nervsystemet och förekommer utmed alla kontinenter utom Afrika. Sverige och Finland anses fria från sjukdomen.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Sjukdomen anses ha störst inverkan på havsabborre (Lates calcarifer, Dicentrarchus labrax), groupers (Epinephelus akaara med flera, Cromileptes altivelis), riddarfisk (Pseudocaranx dentex), papegojfisk (Oplegnathus fasciatus), blåsfisk (Takifugu rubripes), barfin flounder (Verasper moseri), hälleflundra (Hippoglossus hippoglossus), bastard halibut/olive flounder (Paralichthys olivaceus), piggvar (Scophthalmus maximus) och stillahavstorsk (Gadus macrocephalus).
I Sverige finns värdarterna piggvar, hälleflundra, torsk och havsabborre. Då känsligheten hos övriga svenska marina arter inte är undersökt kan det inte uteslutas att fler förekommer.

Symtom

Sjukdomen kännetecknas av olika neurologiska symtom, som okoordinerat simbeteende (spiral, virvlande eller magen upp vid vila). Fisken förlorar också förmågan att kontrollera simblåsan, vilket kan ge ”uppblåsta” individer. Histopatologiskt ses vakuolisering och varierande nekrotisering av vävnader i centrala nervsystemet inklusive gangliocellslagret i retina. I allmänhet drabbas yngre fisk av mer allvarliga skador, medan skador på näthinnan är vanligare på äldre fisk. Morbiditet och mortalitet varierar och påverkas främst av ålder vid infektion. På yngel kan morbiditet och mortalitet ligga på 100 procent. Temperaturspannet för optimal virustillväxt ligger på 15-30°C. 

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Ett RNA-virus tillhörande genus Betanodavirus, familj Nodaviridae. Fyra genotyper med olika värdspektrum har identifierats

Infektionsport:

Sannolikt via tarmepitel och perifera nerver

Spridning i djuret:

Centrala nervsystemet (hjärna, ryggmärg och näthinna) är målvävnad

Smittvägar:

Horisontellt med fisk och vatten. Vertikal överföring (det vill säga från föräldradjuren in i rom /spermie) kan inte uteslutas, då virus har återfunnits i gonadvävnad

Överlevnad:

Överlever länge i vattentemperaturer upp till 25°C och i fryst fisk. Viruset är mycket svåravdödat, och traditionella preparat som aldehyder och iodophorer har begränsad effekt. Under norska förhållanden har ozon visat bäst verkanten och minst 113 dagar i torkad fiskvävnad

Provtagning och diagnostik

Tag kontakt med diagnosticerande lab och informera att prov kommer innan provtagning genomförs.

För diagnos insändes antingen:

  • levande eller nydöd fisk
    eller:
  • aseptiskt prov från njure och mjälte och placerat i virusmedium för transport (för att utesluta Infektiös pankreasnekros (IPN)).
  • formalinfixerad pankreas, hjärta och muskulatur

Risk för introduktion/smittspridning (relese assessment)

I dagsläget bedöms risken för introduktion till Sverige som låg. Påbörjas vattenbruksverksamhet med någon av de känsliga fiskarterna och genetiskt material i form av rom eller levande fisk ökar risken markant.

Exponeringsbedömning

Det kan inte uteslutas att en introduktion av sjukdomen till vilda marina fiskbestånd kan komma att ge konsekvenser för det aktuella vattenområdet. De arter vi vet viruset orsakar sjukdom på är av ekonomisk betydelse för yrkesfisket och har stort biologiskt värde. En mer allmän spridning av sjukdomen skulle ge negativa konsekvenser för sportfiske, svenska fiskbestånd, bevarande av mångfald och svensk natur. Då piggvar och hälleflundra hör till arter som kan odlas kan förekomsten också spela in för det framtida svenska vattenbruket.

Läs mer

OIE Diagnostic Manual (4th ed.): Chapter 2.1.7.
Poppe T. (1999). Fiskehelse og Fiskesykdommer. Universitetsforlaget, Oslo, Norge. S. 148-152

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls