Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Sjukdomar hos kräftor

SVA, Sektionen för fisk är ansvarig för diagnostik av kräftsjukdomar, dels i den organiserade kräfthälsokontrollen men även i samband med akut dödlighet i kräftbestånd. Diagnostiken inkluderar kräftpest, det vill säga infektion med svampen Aphanomyces astaci, vitprickig kräftdjurssjuka (WSD) samt parasiterna Psorospermium spp och Thelohania spp (porslinssjuka). Hälsokontroll av kräftor (odlade och vilda bestånd) utförs också.
För närmare information kontakta SVA:s fiskjour  på telefon 018-67 41 71.  

Kräftpest orsakas av en vattenlevande algsvamp, Aphanomyces astaci, vilken infekterar sötvattenlevande kräftor och orsakar hög dödlighet i flodkräftbestånd, medan signalkräftan är resistent och oftast bara blir bärare av algsvampen. Kräftpesten härstammar från Nordamerika, men är numera mycket vanligt förekommande i de europeiska signalkräftbestånden. 

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Aphanomyces astaci växande i huden på en flodkräfta. (Klicka på bilden för ett större format.) Foto: Thorbjörn Hongslo/SVA

Algsvampen Aphanomyces astaci antas först ha kommit till Europa med levande kräftor som under senare delen av 1800 talet importerades till Europa från Nordamerika. Förutom kräftor kan algsvampen också angripa den sötvattenslevande ullhandskrabban (Eriocheri sinensis). 

Symtom

Hos flodkräfta (Astacus astacus) uppmärksammas sjukdomen oftast vid plötsligt uppkommen hög dödlighet i kräftbeståndet. Flodkräftorna uppvisar främst beteendeförändringar, exempelvis undviker de inte ljus (förflyttar sig dagtid), uppvisar balanssvårigheter och minskad rörelse koordination (”styltgång”).

Signalkräftan (Pascifastacus leniusculus) som är en kräftart som är resistent mot kräftpest, uppvisar istället oftast svarta (melaniniserade) fläckar i skalet/huden i anslutning till algsvampangripna områden. Fläckarna kan försvinna i samband med skalömsningen men kan med tiden successivt återkomma. I sällsynta fall kan plötsligt uppkommen hög dödlighet förekomma i signalkräftbeståndet.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Algsvampen, Aphanomyces astaci.

Infektionsport:

Via huden/skalet och gälarna.

Spridning i djuret:

Via skalet/huden och in i kroppens olika organ.

Smittvägar:

Via direkt kontakt med smittade/sjuka kräftor samt infektiösa algsvampsporer i vattnet.

Överlevnad:

Algsvampen är en obligat parasit och måste ha ett värddjur (kräftor) för att överleva och dess sporer överlever flera veckor i vattnet (beroende på vatten temperaturen).

Provtagning och diagnostik

Se SVA:s webb, misstanke om kräftpest.

Diagnosen ställs förnärvarande genom identifiering av svampen med ljusmikroskopi och molekylärgenetiska metoder (PCR).

Behandling och profylax

Någon verksam terapi finns inte.

Infekterade vattenområden kan efter en tid återbesättas med flodkräfta under förutsättning att inte infekterade signalkräftor finns i området.

Lagstiftning - restriktioner

Enligt Artskyddsförordningen 2007:845 är det förbud att:

  • Föra in levande sötvattenskräftor av arter inom familjerna Astacidae, Cambaridae och Parastacidae.
  • Förvara och transportera levande sötvattenskräftor av arter inom familjerna Astacidae, Cambaridae och Parastacidae. Förbudet gäller inte flod- eller signalkräftor som fångats eller odlats i Sverige.

Enligt Havs- och Vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2011:4) får
signalkräftor ej sättas ut:

  • På Öland, Gotland eller norr om Dalälven.
  • I område med kräftpest eller i anslutning till sådant område.
  • I område med flodkräftor som når in i Norge eller i anslutning till sådant område.
  • Där arten inte förekommer i dag eller där tillstånd inte tidigare meddelats för utplantering av arten.

Flodkräftor får ej sättas ut:

  • Till vattenområde där kräftpest förekommit under de senaste två åren.

Enligt Havs- och Vattenmyndigheten (SFS 1994:1716) förbud att:

  • Flytta redskap som använts vid kräftfiske från ett vatten till ett annat utan föregående desinficering.
  • Förvara levande kräftor, kasta ut döda kräftor och kräftdelar eller rengöra och kasta emballage i vilket kräftor förvarats i annat vatten än det där de fångats.
  • Enligt samma förordning kan Länsstyrelsen besluta att ett vattenområde skall anses kräftpestsmittat, vilket kan innefatta förbud mot fångst, försäljning, transport av okokta kräftor samt användning av betesfisk från andra vatten. Inom ett sådant förbudsområde får i regel inte redskap och båtar transporteras till andra vatten inom området eller föras ut från det utan desinfektering.

Länsstyrelsen kan enligt fiskeförordningen besluta om skyddsområde för flodkräfta vilket innebär förbud att:

  • Saluhålla, sälja, köpa eller transportera okokta kräftor som inte härrör från området.
  • Använda fisk som betesfisk i ett annat vatten än det där den fångats.
  • Utan föregående desinfektering använda fiskredskap, båtar, maskiner eller andra föremål som använts i vatten utanför området.
  • Utplantera signalkräfta.

Signalkräftan är sedan den 3 augusti 2016 med på EU-lista över invasiva arter

Syftet med den nya EU-förordningen är att förebygga, minimera och mildra effekter av invasiva främmande arter på djur och natur, människors hälsa eller ekonomi.
EU-listade arter är hårt reglerade, bland annat med förbjud av import och spridning av arterna i naturen. För arter med stor spridning (som signalkräftan har i Sverige) finns inget krav på att utrota arten.

Frågor och svar från Havs- och Vattenmyndigheten rörande de nya EU bestämmelserna:

  1. Får jag fiska signalkräfta?
    Ja, fisket på signalkräfta fortsätter på samma sätt som tidigare både för yrkesfiskare och fiskare med enskild rätt. Det är inga ändrade regler för fisket 2016.
  2. Får jag sälja och transportera levande signalkräftor?
    Ja, signakräftan får säljas och transporteras levande. Kräftorna ska vara i slutet förvar så de inte kommer i kontakt med naturvatten som sjöar, dammar, vattendrag eller hav. Kokta kräftor bär inte på pest. För dem gäller inga nya regler för försäljning eller transport.
  3. Får jag importera levande signalkräfta?
    Nej. Sedan 2003 finns det ett nationellt förbud mot att föra in levande sötvattenskräftor till landet.
  4. Får jag sätta ut signalkräftor (förstärkningsutsättning) i naturen?
    Nej, det är förbud mot att sätta ut eller flytta signalkräftor inom eller till andra vattendrag. Inga nya utsättningstillstånd kommer att utfärdas. Illegal utsättning av signalkräftor är det största hotet mot vår inhemska flodkräfta.

Läs mer Frågor och svar om hantering av signalkräfta på Havs- och Vattenmyndighetens webbplats.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls