Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Bonamios, microcell disease hos ostron

Parasitär encellig organism som infekterar blodceller (haemocyter) hos platta ostron (Ostrea edulis). Det finns två arter av parasiten i Europa: Bonamia ostreae och Bonamia exitiosa. Infektionen kan medföra ökad dödlighet och försvagning genom att ostronen inte kan sluta skalhalvorna (gapande ostron). 

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

En infekterad haemocyt (ostronets blodkropp). Foto: Anders Alfjorden/SVA (referensmaterial från Frankrike)

Sjukdomen har under många år rapporterats från flera områden i södra och mellersta Europa ända upp till Irland och delar av Storbritannien. Under 2009 rapporterades också parasiten (B. ostreae) i ett prov från en lokal i Norge. Parasiten har dock inte påvisas vid senare tillfällen i Norge trots omfattande uppföljande provtagningar. I prover från hösten 2014 har parasiten (B. ostreae) också påvisats i Danmark för första gången sedan övervakningen inleddes år 2000. Parasiten (B. ostreaepåvisades i två av tre provtagna områden i centrala delar av Limfjorden. I ett av dessa provtagna lokaler påvisades parasiten i hög frekvens.

Symtom

Sjukdomen upptäcks i odling genom förhöjd dödlighet. Vid kraftig infektion kan flera olika förändringar uppträda: försämrad tillväxt, nedsatt konditionsfaktor, försvagning och individer med gapande ostronskal, djuren får ett vattnigt kött och man kan också se gälskador eller gulmissfärgning av gälar. Men ofta ses inga visuella symtom på sjukdomen. I vissa fall kan försvagningen medföra deformerade skalkant och/eller ökad algpåväxt på skalkanterna.

Bonamios är en parasitsjukdomen orsakar som sönderfall av blodceller (haemocyter) och medföra hög dödlighet i en odling eller infekterat bestånd. Sjukdomen som parasiterna ger upphov till kallas också microcell disease. Sjukdomen påvisas i gälar och bindväv. Provtagning bör inriktas mot misstänkt försvagade individer (gapande ostron). 

Etiologi och patogenes

Bonamia ostreae i blodutstryk (haemolymfa). Foto: Anders Alfjorden/SVA

Infektionsagens:

Bonamia ostreae och Bonamia exitiosa. Encellig parasitär organism som tillhör gruppen Haplosporidier.

Infektionsport:

Sannolikt via gälar och magens epitel.

Spridning i djuret:

Systemiskt.

Smittvägar:

Oklar, direkt överföring är sannolik. Störst risk för sjukdomsöverföring uppstår när infekterade djur dör och parasiterna direkt sprids till ut från de döda djuret till andra filtrerande ostron som växer intill det infekterade döende djuret. Infektionen kan förekomma hela året runt.
Smittförsök i Frankrike visar också att moderdjuren sannolikt kan smitta sin egen avkomma efter att äggcellerna befruktats i mantelhålan på honorna. Detta sker när de genomgår sin första utvecklingsperioden inne i mantelhålan hos sin förälder (honor). Honorna skyddar sina larver från predation och riskerar då att dessa en till två veckor också infekteras sina egna ostronlarver med denna parasitinfektionen. Smittan till sin egen avkomma. Detta medför också en ökad risk för spridning över längre avstånd via vattenströmmar till nya populationer.

Överlevnad:

Okänd, saknar sporstadie därför sannolikt kort överlevnad utanför sitt värddjur.

Provtagning och diagnostik

Tag kontakt med diagnosticerande lab och informera att prov kommer innan provtagning genomförs.
För diagnos insändes:

  • levande eller nydöda ostron kylförvarade direkt till lab. Det är viktigt att djuren hålls kylda hela vägen fram.
  • Om man inte kan samla in djur levande för direkt undersökning måste man samla prover både för histologisk undersökning (fixera prover i marin formaldehydlösning 4 procent) samt också i 70-procentig etanol för molekylärgenetisk diagnostik.

Undersökning på SVA utförs dels genom mikroskopi (tvärsnitt med gälar och hepatopankreas och utstryk från blod (haemolymfa) samt genom prover från gälar tas ut för molekylärgenetisk undersökning (PCR).

Behandling och profylax

Terapi saknas, Import och transportreglering är enda sättet att förhindra introduktion och spridning av sjukdomen.
Rekommendation är att ej ta in djur från infekterade områden. Eftersom parasiterna och smittämnet hålls levande så länge ostronet lever så finns det även en risk för smittspridning via livsmedelshanteringen innan konsumtion. Ostron som kasseras före konsumtion av olika anledningar skall därför ej kastas ut i havet. Man bör i alla steg inom livsmedelshanteringen minska risken för att dessa parasiter kommer i kontakt med den marina miljön. Det är alltså inte tillåtet att sumpa dessa djur i marin miljö när de hanteras som livsmedel. Det finns annars risk att parasiterna via infekterade djur ges möjlighet att spridas vidare till lokala populationerna utmed svenska västkusten.

Vid misstanke på förekomst av sjukdomen ska länsveterinär eller Jordbruksverket informeras.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls