Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Kalkon

Kalkoner. Foto: Niklas Persson ("publicerad med tillstånd")

Den tama kalkonen (artnamn Meleagris gallopavo, underfamiljen Meleagridinae) härstammar från vildkalkonen som lever i skogstrakter i östra USA. Den andra arten vildkalkon (Arguskalkon, artnamn Meleagris ocellata) lever i Mexiko på Yucatánhalvön i Guatemala och Belize. Kalkonen fördes med spanska upptäcktsresande till Europa på 1520-talet. Till Sverige anses de första kalkonerna ha kommit på 1600-talet.

Kalkoner är stora hönsfåglar med spolformad kropp och kraftiga ben. Huvudet och halsens övre del saknar nästan helt fjädrar och huden kan vara kraftigt röd- eller blåpigmenterad. Kalkoner har en hudflik ovanför näbben (snodd) och ett hudveck (haklapp) på halsens framsida.

Kalkonavel

Bland de tama kalkonerna är bronskalkonen den äldsta rasen. Baserat på bronskalkon och vit kalkon har hybrider med snabb tillväxt och brett bröst selekterats fram. Avelsselektionen har skett framförallt i USA.

Kalkonägg kläcks efter knappt 28 dygn. I kommersiella flockar sker ruvning och kläckning artificiellt.  

Kalkonproduktion i Sverige

De kalkoner som föds upp i Sverige idag är framförallt av hybriden BUT (British United Turkey) från Storbritannien. Aveln baseras på import av föräldrafåglar (parents). Kalkonkycklingarna föds upp på golv med ströbädd inomhus. Drygt 97 procent av kalkonuppfödningen i Sverige sker hos medlemmar i branschorganisationen Svensk Fågel. Småskalig uppfödning av kalkon förkommer också. 

År 2014 slaktades drygt 450 000 kalkoner på slakteri i Sverige (källa: Livsmedelsverket).

Kalkonuppfödning bedrivs i betydligt större omfattning än i Sverige i många andra länder, till exempel Storbritannien, Frankrike, Italien och USA.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls