Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Aviär mykobakterios/fågeltuberkulos hos fjäderfä

Symtomen vid aviär mykobakterios är ospecifika såsom avmagring, trötthet och sänkt äggproduktion. Sjukdomen ses främst hos äldre fåglar i hobbybesättningar. Infektionen kan sannolikt drabba alla fågelarter.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Ja
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Bakterien

Aviär mykobakterios kallas även aviär tuberkulos (fågeltuberkulos) och orsakas av bakterien Mycobacterium avium som är släkt med till exempel människans och nötkreaturens tuberkulosbakterier. Sjukdom orsakad av M. avium är inte tuberkulos i egentlig mening och bör benämnas aviär mykobakterios. Den underart (subspecies) som framför andra framkallar sjukdom hos fåglar är Mycobacterium avium subspecies avium.

Värddjur

Alla fågelarter kan sannolikt infekteras av M. avium. Bakterien kan dessutom infektera många däggdjur, till exempel grisar och människor. Känsligheten för bakterien och benägenheten att utveckla sjukdomen varierar från art till art.

Infektioner med M. avium har beskrivits hos människor, särskilt i samband med kronisk lungsjukdom hos äldre patienter, hos rökare, eller bland personer med nedsatt immunförsvar. Hos barn förekommer lymfkörtelinflammationer förorsakade av M. avium. Smittkällan för människor anses framför allt vara kontaminerat vatten eller livsmedel.   

Förekomst hos fåglar

Sjukdomen aviär mykobakterios förekommer sannolikt i alla länder i världen bland vilda fåglar, i zoologiska parker, hos burfåglar och hos fjäderfän. Infektionen är sannolikt vanligare hos fåglar i fångenskap än hos vilda fåglar.

Hos fjäderfän i Sverige diagnostiseras sjukdomen framförallt i hobbyfjäderfäbesättningar bland tamhöns och emellanåt även hos andra fjäderfäarter som till exempel fasan och anka. Diagnosen har även ställts bland parkfåglar i en ekologisk värphönsflock. Fall förekommer också bland vilda fåglar.

Sjukdomssymtom

Sjukdomen ses oftast hos äldre fåglar. Symtomen är ospecifika. Ett eller flera av nedanstående symtom kan ses i flocken:

  • Avmagring
  • Nedsatt allmäntillstånd (enstaka höns är trötta och har uppburrad fjäderdräkt)
  • Lindrigt till måttligt förhöjd dödlighet i flocken
  • Sänkt äggproduktion
  • Diarré hos enstaka höns
  • Ensidig hälta hos enstaka höns
  • Blek och liten kam hos enstaka höns

Hur ställs diagnosen? 

Aviär mykobakterios

Bild 1: Aviär mykobakterios. Lever genomsatt av små inflammationshärdar. (Klicka på bilden för ett större format.) Foto:  F. Otman/SVA

 
Aviär mykobakterios

Bild 2: Aviär mykobakterios. Mjälte med inflammationshärdar orsakade av mykobakterier. (Klicka på bilden för ett större format.) Foto: B. Ekberg/SVA

Diagnosen kan bara ställas genom obduktion och mikroskopisk undersökning. Vid obduktionen ses ofta sjukliga förändringar (inflammationshärdar) i flera olika organ som till exempel lever, mjälte, tarm, könsorgan och benmärg (bild 1-2). Förändringarna kan variera mycket i utseende.

Vid mikroskopisk undersökning påvisas bakterierna genom specialfärgning. Isolering av mykobakterier från fjäderfän utförs sällan i rutindiagnostik på grund av hög kostnad och eftersom mykobakterier är långsamväxande.

Smittspridning

Möjliga smittkällor för aviär mykobakterios till fjäderfän är nyinköpta smittade djur, bakterier i omgivning, mark och på utrustning, samt vilda fåglar. Smittan sprids mellan djuren huvudsakligen via avföring som kan innehålla stora mängder bakterier. Bakterierna överförs inte via ägg till avkomman.

Behandling

Behandling av fjäderfän med mykobakterios är inte aktuell i Sverige. 

Rekommendationer vid utbrott

Aviär mykobakterios är en allvarlig kronisk infektion hos fjäderfän som orsakar lidande för djuren. När den väl fått fäste i en fjäderfäflock upphör den inte av sig själv, utan leder förr eller senare till att de flesta fåglarna i flocken dör. Av denna anledning rekommenderas avlivning av flocken och sanering av fjäderfähus och mark/rastgård. Ett sätt att rädda till exempel en värdefull avelslinje eller ovanlig ras är att ta till vara befruktade kläckägg från fåglarna innan de avlivas.

Om man vill fortsätta att använda det gamla fjäderfähuset så bör inredningen bytas ut och golv och väggar desinfekteras och därefter målas med täckande färg. M. avium tål de flesta desinfektionsmedel.

Bakteriernas (M. avium) överlevnad i jord kan vara upp till fyra år. För att bli av med smittan utomhus bör det översta jordlagret (minst två decimeter) bytas på den mark där de nya fåglarna ska vistas, till exempel i en rastgård. Man måste sedan vara noga med hygienen och alltid byta skor när man går in i hönshus och rastgård för att förhindra smittspridning från annan osanerad mark.

Vänta gärna en tid innan nya fåglar inskaffas.

Det finns dock inga formella krav på att fåglarna måste avlivas. Om man väljer att behålla en smittad flock så bör man inte köpa in nya fåglar (som kan smittas) och man bör regelbundet undersöka alla fåglarna avseende tecken på sjukdom och avmagring för att undvika djurlidande.

Förekomst hos fjäderfä 

Antalet utbrott som diagnostiseras per år i Sverige är lågt, mellan noll och fem fall per år under de senaste tjugo åren (sedan 2006) (statistik från SVA). Sjukdomen kan vara vanligare än vad statistiken visar.

Läs mer hos andra

VetBact - Mycobacterium

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls