Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Infektiös coryza (Avibacterium paragallinarum) hos fjäderfä

Symtom vid Infektiös coryza är framför allt kronisk snuva (näs- och ögonflöde) och svullnad i ansiktet. Infektiös coryza drabbar tamhöns. Även kalkoner kan drabbas men får vanligen mildare symtom. I Sverige diagnosticeras sjukdomen sporadiskt i hobbyhönsflockar.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Infektiös coryza är en smittsam luftvägssjukdom hos tamhöns. Sjukdomen orsakas av bakterien Avibacterium paragallinarum (tidigare namn Haemophilus paragallinarum).

Förekomst

I Sverige diagnosticeras infektiös coryza sporadiskt i hobbyhönsflockar med luftvägsinfektion. Information om hur vanligt förekommande bakterien är bland hobbyhöns saknas. Internationellt anses sjukdomen vara vanligt förekommande och den har rapporterats från många länder i större delen av världen.

Kliniska symtom

Bakterien orsakar vanligen en kronisk inflammation i de övre luftvägarna (näshåla/bihålor, övre delen av luftstrupen, ögats bindehinna). Typiska symtom är näs- och ögonflöde och svullnad i ansiktet. I mer allvarliga fall kan ögonen svullna igen, hönsen få svårt att andas och haklapparna (slören) svullnar upp. Foder- och vattenkonsumtionen och äggproduktion minskar ofta. Äldre djur visar ofta kraftigare symtom än yngre. Den sjukdomsframkallande förmågan varierar mellan olika stammar av bakterien.

Sjukdomen sprids snabbt i flocken efter introduktion. Andelen insjuknade fåglar är vanligen hög medan dödligheten är låg. Om sjukdomen inte kompliceras av andra samtidigt förekommande smittämnen brukar symtomen försvinna efter tio dagar till tre veckor. Fågeln kan dock efter tillfrisknandet fortfarande bära på bakterien och smitta andra fåglar och blir då en så kallad frisk kronisk smittbärare.

Sjukdomen kan övergå till en kronisk luftvägssjukdom, särskilt om andra sjukdomsframkallande smittämnen samtidigt finns i flocken, eller om det finns brister avseende exempelvis djurmiljö, foder- eller vattenkvalitet. Smittämnen som kan förvärra och förlänga sjukdomsförloppet är exempelvis infektiöst bronkitvirus (IBV), infektiöst laryngotrakeitvirus (ILTV), Mycoplasma gallisepticum och Escherichia coli.

Alternativa sjukdomsorsaker (differentialdiagnoser)

I första hand andra luftvägsinfektioner, exempelvis infektiös bronkit (IB), infektiös laryngotrakeit (ILT ) och infektion med Mykoplasma gallisepticum.

Sjukdomsorsak och sjukdomsutveckling (etiologi och patogenes)

Infektionsämne (agens):

Avibacterium paragallinarum (Gram-negativ stavformad bakterie)

Värddjur:

Tamhöns. Kalkoner kan smittas men visar vanligen milda symtom.

Tid från smittotillfälle till symptom (inkubationstid):

En till tre dagar

Infektionsport:

Övre luftvägarna

Spridning i djuret:

Bakterien orsakar vanligen en inflammation enbart i de övre luftvägarna (näshåla/bihålor, övre delen av luftstrupen, ögats bindhinna). En spridning till nedre luftvägarna (lungor och luftsäckar) och, mer sällan, andra delar av kroppen kan ske, främst om fågeln samtidigt bär på andra infektionsämnen eller om fågeln har nedsatt motståndskraft (immunförsvar).

Smittvägar:

Bakterien är mycket smittsam och sprids till andra fåglar med sekret från övre luftvägarna. Den sprids främst vid direktkontakt mellan höns, men även via förorenat vatten och förorenade föremål. Bakterien dör relativt snabbt i miljön utanför hönsen, men kan under gynnsamma förhållanden överleva i några dagar. Bakterien kan sannolikt spridas med vinden över korta avstånd. Höns kan efter att ha tillfrisknat bära och sprida smittämnet utan att visa tecken på sjukdom (kronisk frisk smittbärare). Smittämnet överförs inte via ägg.

Risker för andra djurslag:

Tamhöns är huvudsakligt värddjur för bakterien. Internationellt finns rapporter om sjukdom hos kalkoner. Vid experimentella studier har dock kalkoner varit okänsliga för bakterien, vilket talar för att kalkoner är betydligt mindre känsliga än tamhöns. Sjukdomen överförs inte till däggdjur, inklusive människor.

Provtagning och diagnostik

Diagnos ställs genom bakteriologisk undersökning (bakterieisolering) av sekret från näs-/bihåla eller luftstrupe hos akut sjuka fåglar. Prov från levande fåglar tas enklast via öppningen i gommen till näshålan eller genom att provta sekret från näsborrarna. Smittämnet kan även påvisas med hjälp av PCR.

Behandling och profylax

Det är möjligt att lindra förkylningssymtomen genom antibiotikabehandling. Dock finns en betydande risk att symtomen återkommer efter avslutad behandling och att smittämnet finns kvar hos vissa höns i flocken. För att helt eliminera smittan krävs att flocken avlivas, följt av noggrann rengöring och desinfektion av hönshuset. Hönshuset bör efter rengöring och desinfektion stå tomt under minst en vecka, gärna längre, innan nya djur sätts in. Vaccin mot infektiös coryza finns men används i nuläget inte i Sverige.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls