Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Rödsjuka hos fjäderfä

Symtom vid rödsjuka är framförallt ökad dödlighet och sänkt äggproduktion. Rödsjuka drabbar flera olika fjäderfäarter. Utbrott ses framförallt i värphönsflockar med tillgång till utevistelse men även i frigående värphönsflockar inomhus.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Ja
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Rödsjuka orsakas av bakterien Erysipelothrix rhusiopathiae. Infektionen brukar i dagligt tal kallas rödsjuka (engelskt namn: erysipelas). Sjukdomen är mest känd hos grisar men kan drabba många olika arter av däggdjur och fåglar. I Sverige har infektionen, förutom hos däggdjur, påvisats hos olika fjäderfän, fåglar i djurparker och vilda fåglar.

Förekomst hos fjäderfä

Kalkoner är särskilt känsliga men flera andra olika arter kan drabbas, till exempel tamhöns, gäss, fasaner och emuer. 

Hos svenska tamhöns ansågs rödsjuka fram till mitten av 1990-talet vara en ovanlig infektionssjukdom. Sedan dess har antalet utbrott av rödsjuka ökat, och infektionen förekommer idag framförallt bland värphöns i kommersiella flockar. Under senare år har framförallt ekologiska flockar drabbats men utbrott har även konstaterats i frigående värphönsflockar inomhus. Utbrott förekommer också bland svenska kalkoner samt har även påvisats i enstaka avelsflockar (höns och kalkon).  

Sjukdomssymtom

Utbrotten startar ofta mycket plötsligt med förhöjd dödlighet som ökar successivt. Den totala dödligheten i flocken kan bli över 50 procent om inga åtgärder sätts in. Hos värphöns ses dessutom ofta sänkt äggproduktion.

I de fall symtom ses hos enskilda fåglar består de framförallt av nedsatt allmäntillstånd. I vissa fall ses avmagring, blek kam och någon gång även hälta.

Hur ställs diagnosen?

För att ställa diagnosen rödsjuka krävs att fåglar obduceras och att bakterien isoleras och identifieras. Vid obduktion av fåglar som dött av rödsjuka ses oftast tecken på en snabbt förlöpande allmäninfektion (blodförgiftning) med förstoring av lever och mjälte. Ibland ses mer kroniska förändringar, som inflammation i hjärtmuskulatur, på hjärtklaffar, i leder och i inre organ. 

Smittkällor och smittspridning

Kunskapen om smittkällor för fjäderfän är begränsad. Bakterien har under lång tid ansetts förekomma naturligt i jord och vatten. Det är därför möjligt, men inte säkert visat, att rödsjukebakterier i jord och vatten är en smittrisk för fjäderfä. Bakterien har också antagits kunna överleva länge (år), både i djurens närmiljö och utanför huset. Experimentella studier har dock inte kunnat bevisa detta.

En annan möjlig, men inte bevisad, smittkälla är andra djur, till exempel grisar, får och gnagare. Något säkert bevis för att dessa kan sprida smittan till höns finns dock inte idag.  

Det finns inte heller några vetenskapliga belägg för att smittan kan spridas från avelshöns via ägg eller att hönsen skulle kunna smittas i tidig ålder, till exempel under uppfödningen, och sedan drabbas av ett utbrott senare i livet.  

I ett forskningsprojekt på SVA har det blodsugande röda hönskvalstret (Dermanyssus gallinae) visats kunna bära rödsjukebakterier både på in- och utsidan och kvalstren misstänks därför kunna sprida bakterierna både inom en flock, mellan flockar och mellan besättningar.

Även friska grisar misstänks bära på rödsjukebakterier och därmed vara en smittkälla för fjäderfä. Foto: Bengt Ekberg/SVA

När bakterierna väl fått fäste i en fjäderfäflock sprids de relativt snabbt mellan fåglarna. Smittvägarna är inte helt klarlagda men i ett forskningsprojekt på SVA har visats att bakterien finns i träck från sjuka fåglar. Fåglarna kan därför troligen smittas genom att äta kontaminerat material som strö och foder men också via hackning, kannibalism och riv- och sårskador. 

Behandling

Erfarenheten från de senaste årens utbrott talar för att ett utbrott av rödsjuka i en fjäderfäflock mycket sällan upphör spontant.

Bakterien är oftast känslig för antibiotika, men enbart en antibiotikabehandling leder i regel till snabbt återfall efter avslutad behandling. Antibiotikabehandling av värphöns i Sverige genomförs sällan eftersom ägg inte får levereras under behandlings- och karenstidsperioden.

SVA rekommenderar att drabbade flockar så snart som möjligt vaccineras för att hejda utbrottet. Om möjligt bör vaccinationen kombineras med antibiotikabehandling för att påskynda tillfrisknandet. Det är dessutom viktigt att vaccinera efterföljande flockar som sätts in i samma djurutrymme eftersom det är vanligt att nya utbrott annars inträffar. Orsaken är sannolikt att det är svårt att få bort bakterierna från stallet genom rengöring och desinfektion. Vaccination medför ökade kostnader och extra arbete eftersom vaccinet är ett avdödat vaccin som därmed måste injiceras i varje enskild fågel. Läs mer om vaccination av tamhöns och vaccination med injektion.

Om vaccination av flocken inte bedöms vara genomförbar bör avlivning övervägas av djurskyddsskäl.

Kan smitta till människa

Även människor kan smittas av rödsjukebakterier, men det är relativt sällsynt. Den vanligaste sjukdomsformen hos människa är en smärtsam, avgränsad infektion i fingrar och händer som uppkommer genom stick-, skärsår eller andra hudskador när infekterat material hanterats. Detta kallas erysipeloid och måste skiljas från erysipelas hos människor som är en bakteriesjukdom orsakad av streptokocker. Även spridning till leder och allvarligare infektioner såsom blodförgiftning kan förekomma vid E.rhusiopathiae-infektion hos människa.

Praktiska råd

  • Var noga med hygien och hygienbarriärer.
  • Undvik direkt och indirekt kontakt mellan grisar och fjäderfän.
  • Bekämpa gnagare.
  • Låt aldrig döda höns ligga kvar inne i djurutrymmet. (Döda fjäderfän som blir liggande utgör alltid en risk för spridning av olika smittämnen.)
  • Kontrollera blodsugande hönskvalster.
  • Sänd in fjäderfän för obduktion vid plötsligt ökad dödlighet.
  • Under pågående rödsjukeutbrott bör man samla in döda höns minst två gånger dagligen.
  • Iaktta noggrann handhygien och använd handskar vid hantering av döda fåglar från smittade flockar.

Sjukdomsstatistik

Antal utbrott av rödsjuka i Sverige 1998-2016. Källa: SVA, Avdelningen för djurhälsa och antibiotikafrågor (siffrorna anger antalet utbrott som är kända för SVA). (Klicka på bilden för ett större format.)

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls