Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Aviär encephalomyelit (AE) hos fjäderfä

Symtom hos kycklingar kan vara darrningar och svårighet att gå. Hos hönor kan sänkt äggproduktion och kläckbarhet ses. Förmodligen smittas de flesta hobbyhöns men diagnosen ställs sällan. Sjukdomen är ovanlig i kommersiella hönsbesättningar.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Orsak och förekomst

Aviär encephalomyelit (smittsam hjärn- och ryggmärgsinflammation, AE) är en smittsam virussjukdom (picornavirus) som drabbar höns, kalkoner, fasaner och vaktlar. Innan vacciner utvecklades mot sjukdomen utgjorde den ett betydelsefullt problem i den kommersiella hönsnäringen. Sjukdomen ses nuförtiden inte så ofta i kommersiella hönsbesättningar.

Diagnosen AE ställs mycket sällan i hobbybesättningar men de flesta hobbyhöns infekteras och bildar antikroppar innan de blir vuxna. I hobbyflockar där smittan förekommer bär hönorna skyddande antikroppar som överförs till avkomman via ägget. Antikropparna skyddar avkomman under den tid då de är känsliga för att utveckla sjukdom.

Hur smittar AE-virus?

AE är en mycket smittsam sjukdom som sprids snabbt inom och mellan fjäderfäflockar. Viruset finns framförallt i gödsel och är relativt motståndskraftigt mot yttre faktorer (till exempel värme). Det kan därför smitta även efter en lång tid i miljön utanför ett djur och kan spridas till en flock med till exempel kläder, skor eller redskap. Virus kan också komma in i en flock genom inköp av djur som är smittade men ännu inte utvecklat symtom.

Tyvärr överför också en smittad höna virus till de ägg hon värper innan hon hunnit bilda antikroppar. Detta innebär att även inköp av desinfekterade kläckägg utgör en risk. Kycklingar som smittats i ägget kan i sin tur sprida virus till osmittade kycklingar redan i kläckmaskinen men också senare.

Sjukdomssymtom

Kycklingar som smittats av AE i ägget kan visa symtom under de tio första levnadsdagarna medan de kycklingar som smittas efter kläckningen blir sjuka först vid två till fem veckors ålder. Efter fem till sex veckors ålder ses sällan några kliniska fall av AE.

Symtomen hos kycklingar är framför allt symtom från centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärg) i form av darrningar och svårighet att gå. I vissa fall syns inga darrningar eller så drabbar de endast ett fåtal kycklingar. Darrningarna drabbar oftast hela kroppen men kan också begränsas till huvud och hals. Om sjuka kycklingar inte avlivas blir de tillslut liggande på sidan och dör av uttorkning, svält och/eller ihjältrampning. Lindrigt drabbade kycklingar kan dock tillfriskna helt. 

I kommersiella flockar kan mellan 40 och 60 procent av kycklingarna i flocken drabbas och dödligheten bland dessa är hög. I medeltal dör 25 procent av de insjuknade kycklingarna - ibland över 50 procent. Djur som genomgått och överlevt sjukdom bildar antikroppar som skyddar dem mot ny smitta.

Hos oskyddade värpande hönor som smittas av AE kan äggproduktionen sjunka med 5-10 procent men en sänkning med upp till 50 procent har setts i vissa fall. Minskningen varar 5-14 dagar och därefter sker en återgång till normal produktion. Kläckbarheten sjunker också under denna period. 

Diagnos

Diagnosen kan ställas på laboratorium genom en samlad bedömning av:

  • kliniska symtom och
  • obduktion kompletterad med mikroskopisk undersökning av hjärna och ryggmärg från döda djur.

Genom blodprovsundersökningar kan man leta efter antikroppar mot AE-virus i blodet. Antikroppar i blodet tyder på att fågeln har varit i kontakt med AE-virus. Kontakten kan ha skett antingen som en vild smitta eller i form av vaccination. För att kunna avgöra om ett sjukdomsutbrott orsakas av AE tas blodprov i akutstadiet av sjukdomen och cirka två veckor senare då eventuella antikroppar hunnit bildas (så kallat parprov). 

Behandling

Det finns ingen effektiv behandling mot AE och därför måste sjukdomen förebyggas. De stora fjäderfäföretagen vaccinerar sina unghöns för att förebygga produktionssänkning hos de värpande hönsen och utbrott av sjukdom hos avkomman. En vaccinerad höna överför antikroppar till sina kycklingar via ägget. 

Dessa antikroppar skyddar kycklingarna mot sjukdom under deras mest känsliga period (de första två till tre veckorna). Kycklingar som skyddas på detta passiva sätt (de har inte själva genomgått sjukdomen) har dock bara ett skydd under de första levnadsveckorna. Om de träffar på virus längre fram i livet kan de insjukna, men symtomen blir då mycket mildare.

Vaccination av hobbybesättningar brukar inte rekommenderas eftersom fåglar i en flock som en gång drabbats av ett AE-utbrott sällan visar symtom igen.

Djur som är svårt sjuka bör avlivas av djurskyddsskäl. En flock som inte har antikroppar mot AE skyddar man bäst mot smitta genom att vara noggrann med hygienen vid kontakter mellan flockar, byta kläder och skor samt tvätta händerna.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls