Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Blåvingesjuka hos fjäderfä

Sjukdomen drabbar små kycklingar och kan ge allvarliga sjukdomssymtom och hög dödlighet i flocken. Kycklingarna blir svaga, tappar aptiten och kan drabbas av hudblödningar. Sjukdomen är sällsynt i Sverige då kommersiella avelshöns vaccineras.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Blåvingesjuka (infektiös kycklinganemi) är en smittsam virussjukdom som ger allvarliga sjukdomssymtom och ofta hög dödlighet hos tamhönskycklingar. Sjukdomen förekommer sporadiskt i kommersiella besättningar.

Orsak

Blåvingesjuka orsakas av ett virus: chicken infectious anemia virus (CIAV) i genus Gyrovirus, i familjen Circoviridae. CIAV har stor utbredning bland tamhöns i hela världen.  

Värddjur

Tamhöns 

Symtom

Bild 1. Akut sjuk kyckling med blåvingesjuka. Foto: Bengt Ekberg/SVA

 

Symtomen startar vid cirka 12 till 14 dagars ålder och den maximala dödligheten ses vid cirka 18 dagars ålder. Efter 26 dagars ålder har sjukdomen oftast klingat av helt.

Kycklingarna blir svaga, tappar aptiten och är anemiska (bleka). En del av kycklingarna drabbas av underhudsblödningar och muskelblödningar och/eller fuktande eller blödande sår i huden, särskilt på vingarna och på huvudet (bild 1). Ett utbrott kan leda till mellan 1 och 60 procent dödlighet i flocken.

Symtomen och dödligheten förvärras om kycklingen samtidigt även infekteras med andra smittämnen som påverkar immunsystemet negativt, till exempel MDV eller IBDV.

Hos kycklingar som smittas vid två till tre veckors ålder eller senare ses vanligen inga kliniska symtom. Immunförsvaret kan dock komma att påverkas.

Obduktionsfynd

Det mest karaktäristiska obduktionsfyndet är att kycklingarna har en mycket liten tymus (bräss) (se bild 2). När tymus skadas minskar kycklingarnas motståndskraft mot infektionssjukdomar eftersom organet har en viktig funktion i kroppens immunförsvar. Även bursa Fabricius och mjälten (se bild 2) kan vara små och benmärgen är ofta onormalt blek.

Bild 2. Organ (uppifrån tymus, mjälte och bursa Fabricius) från jämngamla kycklingar. Organ till höger: frisk kyckling. Organ till vänster: kyckling med infektiös kycklinganemi. Foto: Bengt Ekberg/SVA

På grund av det nedsatta immunförsvaret drabbas infekterade kycklingar ofta av allvarliga följdinfektioner med bakterier. Speciellt vanligt är att kycklingarna utvecklar hudsår som infekteras av bakterier (gangränös dermatit). 

Från hudsåren isoleras ofta bakteriearterna, Clostridium perfringens och Staphylococcus aureus

Smittspridning

Som nämns ovan är det endast unga kycklingar som utvecklar sjukdomssymtom till följd av infektionen. Tamhöns i alla åldrar är dock känsliga för infektionen. Den viktigaste smittvägen för CIAV är från hönan till hennes kycklingar via ägget (vertikal/transovariell smittspridning), men CIAV kan även spridas mellan kycklingar (horisontell smittspridning).

Om avelshöns infekteras av CIAV under äggläggningsperioden så kommer virus att överföras till avkomman via ägget. En varierande andel av de ägg hönan lägger under några veckor efter infektionen innehåller virus. I praktiken får man räkna med att det tar cirkaa fyra till sex veckor efter infektionen innan alla hönsen i en avelsflock har smittats och hunnit bli immuna. Under den perioden kommer en del av de ägg som läggs innehålla CIAV. Om hönsen däremot infekterats i god tid innan äggläggningen börjar så hinner de bilda antikroppar mot CIAV innan äggläggningsperioden startar. Antikropparna som bildas efter infektion neutraliserar effektivt CIAV och hindrar det från att nå ägget, och därmed kycklingen. 

Förebyggande åtgärder

CIAV har stor motståndskraft i miljön och tål värme och de flesta desinfektionsmedel som får användas i djurutrymmen. Det finns två olika sätt att förebygga spridning av CIAV från avelshönan till avkomman via ägg. Antingen håller man föräldrarna fria från smittan under hela livet, eller också vaccinerar man dem med levande vaccin i god tid innan de börjat värpa. För blåvingesjuka är vaccination den i särklass säkraste vägen eftersom det är mycket svårt att hålla föräldradjuren smittfria hela livet. Under 1990-talet utvecklades levande vacciner mot CIAV.

Blåvingesjuka i Sverige

Eftersom avelshöns i Sverige vaccineras är sjukdomen numera sällsynt. Sporadiska utbrott av blåvingesjuka förekommer dock emellanåt. Orsaken är då oftast att man glömt vaccinera föräldrarna eller att vaccinationen av någon anledning inte har haft tillräckligt god effekt.

Blåvingesjuka sågs första gången i Sverige 1972, det vill säga innan CIAV hade identifierats och beskrivits, vilket skedde 1979. Blåvingesjukan var vid tidpunkten för de första svenska fallen en för vetenskapen okänd sjukdom. Sjukdomen kom sedan att bli ett betydelsefullt problem under 1970-80-talen då ett stort antal utbrott inträffade i slaktkycklingbesättningar, men även i värphönskycklingflockar. Det svenska namnet på sjukdomen gavs av en skarpsynt fjäderfäkonsulent på Gotland. Hon såg att många sjuka och döda kycklingar hade blå eller röd missfärgning på vingarna.

Orsaken till att blåvingesjuka dök upp i många länder, inklusive Sverige, mellan 1970 och 1980 var att man vid denna tid hade skärpt smittskyddsrutinerna för att förhindra spridning av salmonellabakterier och en rad andra sjukdomsframkallande mikroorganismer. Tidigare hade hönsen sannolikt utsatts för CIAV redan i tidig ålder. På grund av de strikta smittskyddsbarriärerna som infördes i kommersiella avelsbesättningar så försenades smittillfället till efter värpstarten i många flockar.  

Referens

Genom bland annat svensk forskning klarlades orsaken till blåvingesjuka och dess smittspridning. Detta finns publicerat i flera artiklar och i en doktorsavhandling:
Doktorsavhandling: B. Engström, Blue Wing Disease of Chickens and Viruses Involved, Akademisk Avhandling, Sveriges Lantbruksuniversitet, 1997.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls