Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Infektiös bursit (Gumborosjuka) hos fjäderfä

Sjukdomen infektiös bursit (IBD), syn. Gumborosjuka, är en virusorsakad infektionssjukdom som kan drabba tamhöns (kycklingar och ungfåglar). Såväl milda som aggressiva former av sjukdomen kan förekomma.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Observera! Virulent form av sjukdomen är anmälningspliktig.

Orsak

Bild 1. Obducerad kyckling som är drabbad av vvIBDV-infektion. Pilen pekar mot en kraftigt förstorad bursa Fabricii.
Foto: Bengt Ekberg/SVA

Bild 2. Uppklippt bursa Fabricii från en kyckling med vvIBDV-infektion. I slemhinnan ses blödningar och tecken på celldöd (nekros). Foto: Bengt Ekberg/SVA
Bild 3. Akuta muskelblödningar hos kyckling med vvIBD.
Foto: Bengt Ekberg/SVA

Gumborosjuka är känd sedan 1962 då den först beskrevs från orten Gumboro i Delaware, USA. Sjukdomen orsakas av ett virus i familjen Birnaviridae (genus Avibirnavirus) som kallas infektiöst bursitvirus (Infectious bursal disease virus, IBDV). I denna virusfamilj ingår olika virus som kan infektera fåglar, fiskar, mollusker och fruktflugor. Två serotyper av IBDV förekommer (serotyp 1 och 2), men endast virus av serotyp 1 kan orsaka sjukdom. Virusets sjukdomsframkallande förmåga varierar från mycket milda varianter till aggressiva (högvirulenta) former. En mycket högvirulent variant (vvIBDV) uppstod 1987 i Europa, och denna har spridits inom Europa och till Asien.

Utbredning

Smittämnet och sjukdomen förekommer i hela världen hos tamhöns. 

Smittspridning

IBDV är ett mycket smittsamt virus som sprids vid direktkontakt mellan kycklingar och indirekt till exempel via träck och viruskontaminerat foder. Spridning med aerosol kan ske över korta avstånd. Vertikal smittspridning (via kläckägg från förälder till avkomma) eller kroniska smittbärare förekommer inte. Smittämnet utsöndras i stora mängder under cirka två veckor efter infektionen. IBDV är mycket motståndskraftigt i djurens närmiljö och kan därför förbli infektionsdugligt under flera månader.

Värddjur och sjukdomsförlopp

Tamhöns, kalkoner, tamankor och vaktlar kan infekteras av IBDV serotyp 1, men endast unga tamhönskycklingar utvecklar sjukdomssymtom. IBDV angriper ett organ hos fåglar som heter bursa Fabricii (lat.). Detta organ ligger mellan ryggraden och kloaken (i kroppens bakre del) och mynnar i ovansidan av kloaken. I detta organ sker differentiering av lymfoida stamceller till immunglobulinproducerande vita blodkroppar (B-lymfocyter)fram till ungefär 15 veckors ålder hos tamhönskycklingar.

Inkubationstiden är kort (två till tre dygn). Djuren är som känsligast för infektionen vid mellan tre och sex veckors ålder. Vid infektion med vvIBDV kan fall inträffa hos såväl yngre och äldre kycklingar/ungfåglar. Vuxna/könsmogna fåglar visar inga symtom. Vid milda former är infektionen ofta subklinisk (utan sjukdomssymtom) men fåglarna kan drabbas av immunsuppression av varierande grad vilket kan leda till ökad mottaglighet för andra infektionssjukdomar. Dödligheten vid milda former av IBV är oftast låg (0–2 procent).

Vid infektion med högvirulenta virusvarianter (vvIBDV) kan man se följande symtom hos kycklingar:

  • Kraftigt påverkat allmäntillstånd, slutna ögon och uppburrad fjäderdräkt
  • Kycklingarna vill inte röra sig
  • Nedsatt eller upphörd aptit
  • Vattniga eller vita flytningar från kloaken
  • Sårskador i kloakregionen (fågeln hackar sig själv)
  • Dödligheten kan uppgå till 60 procent. Upp till 100 procent av fåglarna i en flock kan insjukna.
  • Överlevande kycklingar får höggradigt nedsatt immunförsvar och kan drabbas av följdinfektioner med bakterier. 

Diagnostik

Diagnosen baseras på typiska fynd vid obduktion och mikroskopisk undersökning i kombination med påvisande av virus med molekylära testmetoder.
Vid obduktionen ses vid högvirulenta former uttorkning, blödningar i skelettmuskulaturen, magtarmkanalen och i bursa Fabricii ses blödningar, ödem, organet förstoras och ibland ses tecken på vävnadsdöd (nekroser) (Bild 1).

Serologi

Antikroppar kan påvisas med ELISA-test. 

Sjukdomssituationen i Sverige

I Sverige påvisades det första fallet av IBDV (mild form) 1976. Utbredningen av IBDV (milda virusvarianter) är i dagsläget oklar.

Under år 2000 inträffade ett utbrott av vvIBDV-infektion i en slaktkycklingbesättning i Halland. Smittkällan identifierades inte, men viruset spreds vidare till tre andra slaktkycklingbesättningar. Utbrottet bekämpades genom avlivning av de drabbade djuren, smittsanering av gårdarna och vaccination av alla slaktkycklingar i de tre följande djuromgångarna. Vid en uppföljande undersökning sex månader efter utbrottet fanns varken det högvirulenta viruset eller vaccinvirus kvar i besättningarna.

Infektion med vvIBDV har diagnosticerats i ett begränsat antal fjäderfäflockar i Sverige under 2017.

Vaccination

Levande och avdödade vacciner kan användas för att förebygga IBV.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls