Lupin - SVA
Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Lupin

  • Klassificering: Giftig växt
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Svenskt namn: Lupin

Latinskt namn: Lupinus L. spp. 

Lupiner som orsakade förgiftning

Lupiner från fallet med de förgiftade amerikanska kalvarna (se nedan). Foto: Christer Bergsten

Lupinförgiftade nötkreatur med senkontrakturer

Lupinförgiftade amerikanska nötkreaturer med senkontrakturer. Lupinerna i detta fall visade sig vara L. leucophyllus, L. sulfureus, and L. sericeus Foto: Christer Bergsten

Generell information

Flera lupinarter finns och de är giftiga på grund av sitt innehåll av alkaloider. Alkaloiderna finns både i plantan och i dess frön. Lupinarterna innehåller olika mycket alkaloider, vilket medför att giftigheten varierar. Foderlupin, sötlupin och blålupin odlas som foderväxter. De innehåller lägre halter av alkaloider och anses smaka sött. I blålupin är innehållet av alkaloider mindre än 0,02% av torrsubstansen (TS). Blomsterlupin och sandlupin är de förvildade lupinarter som är vanligast förekommande i Sverige. I vilda lupiner utgör innehållet av alkaloider cirka 2% av TS. Lupinarter som innehåller höga halter alkaloider sägs smaka bittert och kallas även bitterlupin. En inblandning i fodret av lupin på 1,5 g/kg kroppsvikt eller lupinfrö på 0,25-0,5 g/kg kroppsvikt har orsakat toxiska symtom hos får. En inblandning av torkad bitterlupin på 60 g/kg kroppsvikt har gett toxiska symtom hos nötkreatur. Lupiner är giftiga även efter torkning och lagring.

Förgiftningssymtom

Kronisk förgiftning anses bero på ett mykotoxin (fomopsin) som kan finnas på växten. Symtom kan då innefatta ödem, anorexi, anemi. Akut lupinförgiftning anses bero på alkaloidinnehållet. Symtom är ökad salivering, sväljningssvårigheter, oro, kramper, gulsot, koma, dödsfall efter timmar-dagar. Bitterlupin kan ge fosterskador.

Hos nötkreatur är den största risken med lupiner att de är teratogena, vilket innebär att fostret skadas om kon får i sig lupiner i tidig dräktighet (40-100 dagar). Detta kan leda till att kalven föds med missbildningar som gomspalt och bendefekter. Lupinerna är som mest teratogena när de är väldigt unga samt när de är överblommade och har fröställningar.

Det finns ingen behandling för lupinförgiftning.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls