Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Mögelsvampar som utgör risker i råvaror och foder

För mikrobiell tillväxt krävs i princip fem förutsättningar: Tillgång till vatten samt lämpligt pH, syreinnehåll, temperatur och tid. Foder (-och livsmedels) konservering bygger på att ta bort eller förändra någon av dessa faktorer. Olika mikroorganismer har olika miljökrav. Alla mögelsvampar kräver syre för tillväxt.

Fältsvampar

Fältsvampar kallas mögelsvampar som främst infekterar den växande grödan redan ute på fältet eller på nyskördat material där vattenhalten är hög. Svamparna bildar eventuella mögelgifter redan på fältet, vilket betyder att skadan redan har skett när grödan skördas.

Fusarium

Fusariumsvampar har behov av en relativt hög vattenaktivitet för sin tillväxt. Tillväxt sker ofta i samband med våt väderlek där sädeskornen inte blir tillräckligt torra. Fusarium kan växa till mellan 5 och 35 °C, med en optimal temperatur på 25-30°C. De flesta fusariumtoxinerna produceras vid 10-14 °C. Svampen kan bilda många olika mykotoxiner, varav zearalenon och trichotecener, främst DON, är de mest omtalade. Grisar är det känsligaste djurslaget.

Ergot (mjöldryga)

Svampen Claviceps purpurea kallas även för mjöldryga. Den kan infektera kärnanlagen på spannmål varvid ett sclerotium (även kallad ergot) bildas. Där produceras ett flertal gifter som kallas för alkaloider. Råg är särskilt utsatt, men mjöldryga kan även bildas på vallgräs och vilda gräsarter. Ergotalkaloider kan även bildas av endofytiska svampar som lever och växer inuti växter som exempelvis rajgräs.

Alternaria

Alternaria är ett mögelsvampsläkte som hör till sotdaggsvampar och är vanligt förekommande i miljön. Infektion av Alternaria inträffar oftast före skörd när vattenhalten i sädeskornen fortfarande är hög, särskilt i samband med ihållande regn och hög relativ luftfuktighet. Mögelgifter produceras bara när torkning i fält försenas avsevärt av regn och hög fuktighet. De mest kända alternariatoxinerna är alternariol, alternariol monomethyl eter och tenuazonic acid och kan orsaka alternariatoxikos hos djur och människor. Alternaria är vanliga allergener och orsakar inandningsallergi.

Endofytiska svampar

Svamparna Neotyphodium och Epichloë är endofytiska, vilket innebär att de lever inuti värdväxten utan att ge några synliga symtom. Svingel och rajgräs är de mest kända värdväxterna. Neotyphodium bildar olika slags alkaloider och toxiska koncentrationer kan finnas kvar i fodret efter skörd. Olika alkaloider är giftiga för olika grupper av växtätare. Hästar, och speciellt dräktiga ston, är känsligare än nötkreatur och får. Djuren visar symtom som minskad aptit och dålig tillväxt, förhöjd kroppstemperatur, svårighet att gå samt åtskilliga reproduktionsproblem.

I sällsynta fall kan hyfer av Epichloë bilda en tät matta utanpå reproduktiva skott. Fenomenet är känt från timotej och hundäxing under namnet kolvsjuka och leder till att blomning och fröbildning uteblir. Sporerna som bildas från hyfmattan sprids med vinden eller med insekter till gräsplantor i närheten och kan infektera deras blommor och därmed frön.

För att påvisa förekomst av endofytiska svampar behövs laboratorieundersökning med mikroskopi, immunologiska eller molekylärbiologiska metoder. Om endofyter påvisas i frön, behöver man gro ut dem och undersöka de växande skotten för att veta om svampen lever och kan bilda alkaloider.

Lagerskadesvampar

Lagerskadesvampar angriper oftast spannmål och frön efter att de har skördats och lagts in i lager. De trivs vid lägre vattenhalter än fältsvampar och växer snabbt till vid otillräcklig torkning och/eller fuktiga lagringsförhållanden.

Aspergillus och Penicillium är de lagerskadesvampar som har störst betydelse i foder. Mögelsvamptillväxt och mögeltoxinbildning hos Aspergillus och Penicillium påverkas av många faktorer.

Penicillium

Penicillium kan växa vid temperaturer mellan 8-35 °C, men en optimal tillväxt sker vid 24-25 °C. Penicillium finns allmänt närvarande i jorden och föredrar kalla och moderata klimat. De är vanliga där organiskt material finns närvarande. Svampen kan växa vid låg fuktighet. Penicillium kan bland annat bilda mögelgift som kallas för ochratoxin.

Penicilliumsvampar som förekommer i foder i Sverige

Penicillium viridicatum dominerar i länder med kallare klimat, som exempelvis Sverige. P viridicatum kan producera ochratoxin, och den här svampen förekommer exempelvis i majs när majskolvar med vatteninnehåll över 20 procent förvaras i sädesbingar vid låga temperaturer.

Penicillium roquefortii associeras med bildning av PR toxin, roquefortin, patulin, penicillic acid och mycophenolic acid. Mögelsvampen är en av de vanligaste som påträffas i ensilage.

Aspergillus

Aspergillus kan växa vid temperaturer mellan 10-50 °C. Optimal temperatur för tillväxt är 30-40 °C och svampen kan då bilda mögelgiftet aflatoxin. Aflatoxin förekommer därför huvudsakligen i råvaror från tropiska områden och varmare klimat, exempelvis produkter från jordnötter, kokos och bomullsfrö. Även i Sverige kan aflatoxin förekomma, exempelvis i samband med misslyckad konservering av ensilage och syrad spannmål. Aspergillus är vanlig i jord och också i förtvinande organiskt material.

En av de huvudsakliga faktorerna som påverkar mögeltillväxt och aflatoxinproduktion är graden av tillgång på syre, eftersom produktion av aflatoxin är en aerob process. Många arter kan växa vid låga vattenaktiviteter och associeras därför med förskämning av fodermaterial som är för torra för att attackeras av andra mikroorganismer som exempelvis bakterier.

Foder som infekterats kraftigt av en blandning av toxinbildande svampar är inte nödvändigtvis starkt kontaminerat med toxiner. Toxinbildande svampar måste förekomma ensamma, i stort sett i renkultur, för att producera märkbara mängder mögelgift. Närvaron av andra mögelsvampar kan begränsa den naturliga förekomsten av aflatoxin. Generellt sett finns det ett starkt samband mellan temperatur och vattenaktivitet som påverkar produktionen av aflatoxin. De huvudsakliga faktorerna som påverkar produktionen av aflatoxiner i naturen är förlängd hög temperatur i kombination med hög fuktighet och insektsskador. Samspel mellan flera samverkande faktorer har ofta större betydelse för toxinproduktionen än det förväntade inflytandet av varje enskild faktor. När vatteninnehåll, temperatur och substrat är optimala samt en toxinproducerande Aspergillus finns närvarande ensam, kan aflatoxin bildas inom 24 timmar.

Aspergillussvampar som förekommer i foder i Sverige

Aspergillus flavus kan växa till inom ett temperaturintervall på 12 °C till 48 °C. Vid tillväxt kan temperaturen stiga till 45-50 °C i materialet och hållas där tills substratet är mer eller mindre konsumerat. Optimala förhållanden för produktion av aflatoxin är en temperatur på 25-33 °C och aw på 0,99. Många arter av Aspergillus flavus tillverkar inte mykotoxiner, så blotta närvaron av mögelsvamp betyder inte att toxin har producerats. Aspergillus flavus förekommer allmänt i jorden och växer till på foderråvaror som majs och spannmål. Det är sällan som A Flavus växer till ensam i lagrad spannmål, utan föregås och följs oftast åt av andra svampar, exempelvis jäst och andra Aspergillus. Den metaboliska aktiviteten hos dessa svampar ökar både vatteninnehållet och temperaturen i materialet. När vatteninnehållet nått 18 procent och temperaturen ökat till 35-40 °C kan Aspergillus flavus ta över. Aflatoxin orsakar levercancer och aspergillos, inandningsinfektion.

Optimal tillväxt av Aspergillus parasiticus sker vid 36 °C vid en aw på 0,95, medan optimal aflatoxinproduktion sker vid 25-33 °C och aw 0,99. Svampen växer till på dåligt lagrad spannmål.

Aspergillus fumigatus växer vid temperaturer mellan 20-50 °C. Aspergillus fumigatus förekommer ofta i överhettat hö av dålig kvalitet samt i jord och förtvinande material som komposthögar. Svampen orsakar luftvägsinfektionen aspergillos vilken orsakas av inandning av sporer som finns i damm och luft. Sporer från Aspergillus fumigatus är små och kan passera genom de övre andningsvägarna och transporteras ända till slutdelarna av bronkträdet i lungorna. Aspergillus flavus är efter Aspergillus fumigatus den näst största orsaken till aspergillos.

Aspergillus ochraceus växer som bäst vid temperaturer omkring 25 °C. A ochraceus har en bred spridning inom jordbruket och återfinns ofta i jord och förtvinande vegetation. Svampen förekommer i spannmål och majs och kan i likhet med Penicilliumsvampar bilda mögelgiftet ochratoxin A. Svampen orsakar astma och lungsjukdomar och har cancerogen effekt på lever och njurar. Grisar och fjäderfä är mest drabbade. Idisslare kan drabbas av aborter.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls