Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Cerebrokortikal nekros (CCN)/Polioencephalomalacia (PEM) hos get

Cerebrocortikal nekros (CCN)/polioencephalomalaci (PEM)  är en utfodringsrelaterad  neurologisk sjukdom. Brist på vitamin B1 (tiamin) orsakar hjärnödem, som ger upphov till kramper och blindhet. Förekommer i Sverige och då främst hos unggetter.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Sporadiska fall förekommer över hela Sverige. CCN kan ses hos getter i alla åldrar, men är vanligast hos unggetter som vid avvänjning börjar med en ny kraftigare (ofta spannmålsbaserad) foderstat.

Symtom

Depression, stört medvetande, diarré. Blindhet, oro, går stelt, håller huvudet uppåt (”stjärnkikare”). Blir (oftast inom ett dygn) liggande på sidan med huvudet stelt uppåt/bakåt. Nystagmus och strabismus med vriden pupill. Eventuella kramper.

Differentialdiagnoser

Dräktighetstoxikos, klostridios, tetanus, listerios, hypokalcemi, hjärnskador, hjärnabscesser, förgiftningar (bly- och saltförgiftning).

Etiologi och patogenes

Orsaken till CCN/PEM är inte helt klarlagd men troligen beror sjukdomen på stört tiaminstatus hos djuret. Tiaminbrist kan leda till viktiga förändringar av tiaminberoende biokemiska processer i kroppen vilket kan leda till ödem i hjärnan och ökat intracerebralt tryck vilket ger nekroser i hjärnbarken som bland annat kan skada syncentra.

Djurets behov av tiamin tillgodoses vanligen genom att våmbakterier producerar tiamin men om det finns tiaminas i våmmen kan djuret drabbas av tiaminbrist. Tiaminaserna kan ha sitt ursprung i fodret men det är troligen vanligare att tiaminas produceras av vissa våmbakterier. Dessa bakterier finns normalt i låg koncentration men i vissa situationer kan de växa till kraftigt och producera tillräckliga mängder tiaminas för att orsaka tiaminbrist. Antimetaboliter som interfererar med tiaminets funktion kan också produceras. Växt av vissa tiaminproducerande bakterier gynnas när foderstaten innehåller en hög andel spannmål. Även vissa växter kan innehålla höga mängder tiaminas så som örnbräken och åkerfräken.

Även andra dietära faktorer kan orsaka CCN/PEM till exempel svavelförgiftning.

Provtagning och diagnostik

Diagnosen ställs i första hand på kliniska symptom men kan vara svårt att skilja från andra sjukdomar. Tillfrisknande efter behandling med tiamin (B-vitamin) är en god indikator men är inte bevis på specifik diagnos. Obduktion och identifiering av typiska hjärnförändringar är det enda sättet att konfirmera CCN/PEM.

Behandling och profylax

Behandling ges med höga doser B-vitamin (oftast i form av tiaminhydroklorid) som bör upprepas flera gånger. Positivt behandlingsresultat ses oftast inom 1-24 timmar men även om man inte ser någon förbättring bör behandling enligt ovan fortgå. Ju tidigare i sjukdomsprocessen behandlingen startar desto bättre resultat. Ibland förbättras tillståndet kraftigt men vissa neurologiska störningar kan kvarstå. Om dessa är svåra bör djuret slås ut.

Sjukdomen är svår att förebygga men om man undviker snabba ändringar i foderstaten kan detta förhindra skadliga förändringar av bakteriefloran i våmmen. Vid utbrott av CCN/PEM är det viktigt att ge tillräckligt med grovfoder till alla djur och undvika överutfodring med sulfat (om detta misstänks som orsak) genom att undvika vattenkällor/fodermedel med högt sulfatinnehåll om möjligt. Nya fodermedel bör introduceras gradvis för att djuren ska få chans att anpassa sig.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls