Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Endoparasiter hos get

Om en get har möjlighet att välja är den i första hand buskätare och betar alltså företrädesvis över marknivå. Det kan vara en förklaring till den generellt sämre utvecklade förmåga till immunitet mot endoparasiter som man ser hos getter jämfört med får.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Mycket om parasiter hos get i Sverige är ännu okänt. I cirka 200 träckprov från get analyserade på SVA 2010-2015 påvisades följande parasiter: Eimeria spp. – koccidier, Haemonchus contortus – stora magmasken, Strongyloides papillosus – trådmask, Trichostrongylida maskar (arter som ej kan identifieras genom äggmorfologi, bland annat Teladorsagia spp. och Trichostrongylus spp.), Nematodirus spp. – tunnhalsad tarmmask, Muellerius sp – liten lungmask, Dicrocoelium sp – liten leverflundra, Trichuris sp – piskmask, Capillaria sp – hårmask, Monezia sp – bandmask, Skrjabinema sp- springmask.

Haemonchus contortus, stora magmasken, har spridit sig norrut från tropiska och subtropiska områden, och är relativt känslig för kyla. Den övervintrar därmed under svenska förhållanden främst i djuren och endast i mycket ringa utsträckning på betet. Parasiten har hög reproduktionspotential, och kan under gynnsamma betingelser (varmt och fuktigt) snabbt uppförökas på betet.

Fasciola hepatica, stora leverflundran har inte påvisats hos get i Sverige, men i litteraturen anges geten vara mottaglig för infektionen.

Svenska erfarenheter avseende lungmask hos get saknas, men bland annat från Norge anses Muellerius capillaris kunna orsaka kliniska symtom, i alla fall i kombination med andra luftvägsinfektioner.

Springmask är vanlig hos get, men anses harmlös.

Moniezia expansa, bandmask, är relativt harmlös, och torde inte orsaka några kliniska problem.

Koccidier, se separat sida.

Symtom

Det vanligaste tecknet på att getter har parasiter är nedsatt tillväxt och produktion. Det är endast vid mer uttalade problem som djuren blir sjuka och visar tecken på sjukdom som diarré eller nedsatt allmäntillstånd.

Haemonchus contortus, stora magmasken, är en blodsugande parasit som orsakar blodbrist (alltså inte diarré). Ses ofta som ”plötsliga dödsfall” i en besättning. Kan drabba alla åldersgrupper, men unga och högdräktiga individer är mer mottagliga.

Fasciola hepatica, stora leverflundran, kan ge upphov till omfattande leverskada, och i uttalade fall anemi och dödsfall.

Differentialdiagnoser

Diarré av annan orsak, underutfodring, bristsjukdomar, CAE etcetera.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Se under Förekomst

Infektionsport:

Oral.

Spridning i djuret:

Tas upp via munnen och utsöndras via avföring.

Smittvägar:

Via munnen på betet. Övervintrar i livdjuren. En del parasiter övervintrar på betet.

Immunitet:

Getter har generellt sämre immunitet än får och nötkreatur.

Överlevnad:

Övervintrar på betet gör bland annat Nematodirus spp., Teladorsagia spp. och Trichostrongylus axei.

Prepatenstid:

Beror på parasitart och väder. Ofta två till fyra veckor från upptag oralt till utskiljning av ägg via avföring, därefter tre till fyra veckor (en vecka till flera månader) till infektiös larv.

Provtagning och diagnostik

Träckprov. Obduktion.

Träckprov: Cirka två matskedar träck. Se provtagningsinstruktion.

Låt inte proverna frysa eller ligga på posten över helgen.

Vid analys avseende leverflundror och lungmaskar krävs speciell frågeställning.

Profylax och behandling

Grunden i parasitbekämpning är att förebygga parasitproblem genom betesplanering och parasitfria beten. Profylaktisk/metafylaktisk avmaskning syftar till att reducera betessmittan och bör baseras på träckprovsresultat. Vid behov avmaskar man getterna på våren före betessläpp för att komma åt parasiter som övervintrat i getterna. Om möjligt bör getter ges möjlighet att beta och utfodras upphöjt från marken.

Vid påvisande av stora magmasken i en grupp av getter rekommenderas avmaskning av alla djur och betesbyte för att undvika snar återsmitta. För att undvika problem även nästa säsong bör man träckprovsundersöka/avmaska alla livdjur under följande stallsäsong. Om stora magmasken återfinns i träckprover tagna under stallsäsong bör samtliga djur som gått på bete föregående säsong avmaskas i god tid, helst några veckor, före betessläpp. Observera att avmaskningsdosen för get är dubbla fårdosen. Resistens mot preparat i gruppen bensimidazoler förekommer.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls