Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Koccidios hos get

Koccidier är encelliga organismer (urdjur), som lever i tarmen. Koccidios är en sjukdom hos killing som kan ge upphov till diarréutbrott, både på stall och utomhus. 

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Vanligast hos två till fyra månader gamla killingar. Koccidier gynnas av fukt och kan finnas i stora mängder i till exempel vattenpölar i rastfållor. Det är ingen uttalad betesparasit utan koccidios kan ses både på stall och utomhus. När djur insjuknar i diarré orsakad av koccidier beror det på att de får i sig för mycket av smittämnet från miljön, där smittan lätt byggs på över tid, både ute och inne. I besättningar där getter går på naturbeten med god busk-/slytillgång är sannolikt problem med beteskoccidios mycket begränsade eftersom de då intar huvuddelen av sin föda en bit ovanför marknivå.  Killingar som hålls i permanenta fållor och utfodras med vall på marken eller via gräsbete löper stor risk att drabbas av beteskoccidios enligt samma principer som för lamm. 

Symtom

Nedsatt tillväxt. Akut diarré som kan vara sprutande och blodblandad, anorexi och dehydrering. Dödsfall förekommer.  

Differentialdiagnoser

Andra orsaker till diarré. Som etec, rota- och koronavirus, andra protozoer och utfordringsbetingad.  

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Eimeria ninakohlyakimovae är mest patogen för get. Men även E. caprina.

Infektionsport:

Munnen (sporulerade oocystor).

Spridning:

Oocystorna blir sporozoiter i magtarmkanalen, invaderar och förstör tarmepitelceller i tunn- och grovtarm. Oocystor frisätts i faeces. 

Smittvägar:

Fekal-oral.

Immunitet:

Ja, men vuxna getter kan vara asymtomatiska utsöndrare av oocystor.

Överlevnad:

Månader och till och med flera år i kylig miljö. Vid värme och fukt förkortas oocystornas livslängd. Oocystor kan överleva i marken i minst ett år. Dödas av torkning och hög temperatur (55-60°C).

Prepatensperiod:

10 till 13 dagar för Eninakohlyakimovae

Provtagning och diagnostik

Kliniska symtom.

Träckprov från cirka fem killingar (minst tre veckor gamla) med diarré. Proverna testas med Stolls teknik. Fynd av patogena Eimeria spp. i kliniskt relevant antal bedöms som koccidios. Det är viktigt att skicka proverna vid en strategiskt korrekt tidpunkt för att kunna påvisa oocystorna i större mängder. I regel uppvisar djuren eventuella symtom innan oocystorna utskiljs i större mängder med träcken. Tidig provtagning av enskilt djur kan därför ge falskt negativt resultat.

Obduktion

Behandling och profylax

Vid konstaterad koccidios behandlas hela killinggruppen med koccidiostatika och flyttas från den smittade rastfållan. Kliniskt sjuka djur kan behöva vätsketerapi.

Koccidios förebyggs med torr och ren ströbädd samt ren rastfålla för killing (inga getter på minst ett år innan). Goda råmjölksrutiner är viktiga för killingens immunförsvar. Utfodra i upphöjda foderkättar där killingarna inte äter nos mot nos. Ge sly.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls