Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Mastit hos get

Mastit förekommer ofta hos getter i Sverige. Vanligast är subklinisk mastit orsakad av koagulasnegativa stafylokocker (KNS) och Staphylococcus (S.) aureus i nämnd ordning. I en svensk studie var de vanligaste KNS-arterna, S. warneri, S. caprae, S. epidermidis och S. xylosus.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Mjölkningsmaskinen kan överföra smitta mellan getter. Foto: Ylva Persson/SVA

Mastit är en av de viktigaste produktionssjukdomarna i mjölkgetbesättningen. Mastit förekommer i alla mjölkproducerande getbesättningar över hela världen, även i Sverige. Det är en vanlig sjukdom som kliniskt ses främst i början av laktationen. Subkliniska mastiter är vanliga under hela laktationen och även under sintiden. Subklinisk mastit är betydligt vanligare än klinisk mastit. Flera av mastitpatogenerna kan ge upphov till matförgiftning och annan sjukdom hos människa. Smittsam agalakti (Mycoplasma agalactiae) förkommer inte i Sverige.

Kliniska symtom

Klinisk mastit hos get kan ge allvarliga symtom med höggradigt påverkat allmäntillstånd, svullet, ömt juver och förändrad mjölk, men det förekommer också lindriga fall med bara juver- och/eller mjölkförändringar. Subklinisk mastit ger inga kliniska symtom. Klinisk mastit orsakas oftast av S. aureus och subklinisk mastit främst av KNS.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

KNS och S. aureus är vanligast

Inkubationstid:

Varierar beroende på agens

Infektionsport:

Främst spenkanalen

Spridning i djuret:

Främst lokalt i juvret, men ibland kan geten få en septikemi

Smittvägar:

Mjölkning (maskin, mjölkare), killingar, ströbädd

Provtagning och diagnostik

Mjölken paddlas med CMT för att få ett indirekt mått på celltalet. Från juverdelar med en CMT-reaktion >2 tas ett mjölkprov sterilt ut för bakteriologisk odling. Särskilt observant bör man vara på skillnader i CMT-utslag mellan juverdelar, där den juverdelen med ett högre CMT-värde främst bör provtas. Vid klinisk mastit kan provet odlas på SELMA®-platta (eller motsvarande) eller skickas till ackrediterat laboratorium. Vid subklinisk mastit bör provet skickas till ackrediterat laboratorium. Sedan 2013 differentierar SVA rutinmässigt mellan olika KNS-arter.

För mjölkbesättningar är tankcelltalet ett bra mått på besättningens juverhälsa. Celltalsanalys av getmjölk utförs på SVA.

Behandling och profylax

Förstahandsval vid akuta, kliniska mastiter är penicillin. Allvarligt sjuka djur och djur med kroniska mastiter eller växt av penicillinresistenta stafylokocker bör snarast slås ut.

Mastit förebyggs genom goda mjölkningsrutiner, god mjölkningshygien och strikt mjölkningsordning samt god hygien i ströbädden. 

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls