Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Svartskorv (exudativ epidermit) hos gris

Svartskorv är den vanligaste förekommande hudsjukdomen hos gris. Sjukdomen kan orsaka både en akut generaliserad form som vanligen drabbar spädgrisar samt en mer sporadiskt uppträdande lokaliserad form med mindre allvarliga symtom hos äldre grisar.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Smittämne och smittvägar

Staphylococcus hyicus som normalt finns på grisarnas hud är en toxinproducerande grampositiv bakterie som under rätt betingelser kan orsaka svartskorv. Oftast krävs någon form av föregående hudskada för att bakterien ska kunna penetrera huden. Samtidig virusinfektion kan underlätta för sjukdomen att bryta ut. Svartskorv drabbar oftare gyltkullar och nystartade besättningar på grund av att djuren inte hunnit utveckla adekvat immunitet.

Klinisk bild

Sjukdomen uppträder i en generaliserad form hos framför allt diande grisar. Drabbade kultingar har kraftigt nedsatt allmäntillstånd men sällan feber. Initialt kan rodnader i huden ses men ofta upptäcks grisarna först när större delen av hudytan är påverkad. Drabbade hudpartier avger ett klart exsudat där smuts lätt fastnar vilket gett upphov till benämningen ”svartskorv”. Dödligheten hos drabbade grisar kan vara hög på grund av vätskeförlust och elektrolytrubbningar.

En mindre allvarlig form med fokala hudförändringar kan drabba äldre grisar, särskilt under tillväxtperioden. Skorviga hudförändringar av varierande storlek och omfattning ses hos dessa grisar, men allmäntillståndet är sällan påverkat.

Provtagning och diagnostik

Diagnos ställs framför allt kliniskt. Bakteriologisk odling från förändrade hudpartier kan konfirmera den kliniskt ställda diagnosen. Vid besättningsproblem bör bakteriologisk odling och resistensundersökning utföras eftersom resistens mot penicillin kan förekomma hos Staphylococcus hyicus.

Behandling och förebyggande åtgärder

Grisar med den akuta, generaliserade formen av svartskorv bör behandlas individuellt med antibiotikainjektioner. För att minska dödligheten krävs snabbt insättande av behandling. Sjuka smågrisar kan även behöva vätskeersättning eftersom vätskeförlusterna via huden ofta är omfattande. Tillskott av extra värme kan också vara nödvändigt.

Den mindre allvarliga formen av lokaliserad svartskorv behöver sällan behandlas. I svåra fall kan dock behandling vara nödvändig för att tillskynda läkning och minska vidare smittspridning.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls