Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Abort och omlöp hos gris

En av de främsta anledningarna till utslagningar av suggor är reproduktionsstörningar. Omlöpsfrekvensen i Sverige är cirka 8 procent och cirka 1,5 procent av suggorna aborterar. Problemet som praktikern ofta står inför vid reproduktionsstörningar är att orsaken inte alltid kan påvisas när symtom väl uppträder.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Smittämne och smittvägar

Foster infekterat med parvovirus. (Klicka på bilden för ett större format.)
Foto: Bengt Ekberg/SVA

Abort och omlöp hos sugga kan ha en infektiös bakgrund. Bland virus anses porcina parvovirus ha störst betydelse i Sverige, men även andra virus som porcint circovirus typ 2 och teschovirus kan orsaka reproduktionsstörningar. För samtliga virus gäller att suggor som utvecklat immunitet därefter inte drabbas av reproduktionsproblem. Exempel på bakterier som kan orsaka reproduktionsstörningar är Erysipelothrix rhusiopathiae, Leptospira och Listeria monocytogenes. Abort och omlöp kan även orsakas av mögel/mögeltoxiner och den encelliga parasiten Toxoplasma gondii.

Det finns även icke-infektiösa orsaker till reproduktionsstörningar, såsom suggans näringsstatus, miljöfaktorer eller teratogener. Psykisk stress eller värmestress är andra viktiga orsaker till reproduktionsproblem.

Vid reproduktionsstörningar ska man även ha epizootiska sjukdomar som inte finns i landet i åtanke, exempelvis PRRS, Aujeszkys sjukdom, klassisk och afrikansk svinpest, samt Brucella suis. För flertalet av dessa sjukdomar kan anhopade reproduktionsproblem vara det mest framträdande symtomet hos vuxna djur.

Klinisk bild

Suggorna blir oftast inte allvarligt sjuka själva. Beroende på när i dräktigheten störningen inträffar så varierar symptombilden, alltifrån omlöp och aborter i olika stadier till död- eller svagfödda grisar. Om störningen inträffar i tidig dräktighet kan den också leda till att en del av fostren dör, vilket i sin tur resulterar i att kullstorleken minskar.

Vid anhopning av omlöp, mumifierade eller svarta foster och dödfödda eller svagfödda grisar misstänks främst virusinfektioner.

Vid exponering för mögel/mykotoxiner kan aptitlöshet och eventuellt kräkningar uppträda. Mykotoxinet zearalenon kan ge upphov till förstorade yttre könsorgan hos hondjur (även kultingar).

Indirekt kan alla sjukdomar som orsakar hög feber, orsaka omlöpning eller abort hos suggor och sterilitet hos galtar. När detta sker misstänks ofta bakteriella sjukdomar.

Provtagning och diagnostik

För diagnos av abortorsak rekommenderas obduktion av foster och fosterhinnor samt där så är möjligt även könsorgan från suggan. Utgående från anamnes och patologanatomiska fynd görs kompletterande undersökningar.

Vid misstanke om infektiös orsak till omlöp rekommenderas undersökningar av livmödrar från djur som löpt om.

Beroende på misstanke kan andra typer av undersökningar vara aktuella, exempelvis av miljö, foder, vatten eller blod. Blodprov för påvisande av antikroppar mot endemiskt förekommande infektioner hos suggor har dock starkt begränsat värde.

Behandling och förebyggande åtgärder

Lämpliga åtgärder anpassas efter grundorsaken till störningen. Isolering av bakterier i renkultur från aborterade foster eller könsorgan bör bedömas med viss försiktighet. Om samma bakterie påvisas hos flera individer är sannolikheten dock stor att den orsakat problemet. Vid sådana fall kan antibiotikabehandling vara aktuell. Vissa smittor finns i nästan alla besättningar och då sådana infektioner konstateras orsaka reproduktionsstörning rekommenderas om möjligt vaccination.

Olika faktorer såsom skötsel, närmiljö, utfodring, djurflöde, med mera kan ha stor betydelse vid reproduktionsproblem, varför en noggrann besättningsutredning är viktig för att identifiera eventuella brister. Åtgärderna handlar sällan om medicinsk behandling utan oftare om att förebygga och försöka att korrigera påvisade brister.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls