Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Grisningsfeber

Grisningsfeber drabbar suggan under eller direkt efter förlossningen. Då sjukdomen anses ha en mångfacetterad etiologisk bakgrund har detta resulterat i att man betraktat grisningsfeber som ett sjukdomssyndrom som går under benämningen PPDS (Post Partum Dysgalactia Syndrome) eller MMA när det avser mastit, metrit och agalakti. Grisningsfeber förekommer ofta med en behandlingsfrekvens på cirka tio procent av grisningarna.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Smittämne och smittvägar

Vid grisningsfeber är suggan ofta ovillig att ge di och lägger sig i bröstläge.
Foto: Mate Zoric/SVA

Exakta orsakssamband är ännu till stor del okända. Dock synes en samverkan mellan infektioner, ”intoxikationstillstånd” och hormonell status föreligga. Infektionsämnen isolerade från affekterade juverdelar hos sugga med juverinflammation är vanligen Escherichia coli (dominerar, mer än 60 procent), Klebsiella spp., koagulasnegativa stafylokocker, samt α- och β-hemolyserande streptokocker.

Klinisk bild

Grisningsfeber drabbar vanligen suggan inom 48 timmar efter förlossningen. När suggans rektaltemperatur överstiger 39,5 °C bör detta utgöra en alarmklocka och suggans fortsatta hälsotillstånd bör övervakas extra noga. Suggan slutar äta och får feber. Om infektionen är lokaliserad till juvret ser man en eller flera inflammerade juverdelar, svullna, röda och ömmande. Suggan ger inte di och spädgrisarna blir snabbt nedsatta. Ibland är infektionen lokaliserad till livmodern och då kan man se variga flytningar.

Provtagning och diagnostik

Det är mycket viktigt att varje suggas hälsotillstånd övervakas under förlossningen och under de första dagarna efter förlossningen. Mjölkprov uttagna i ett sterilt provrör från en eller flera juverdelar kan undersökas bakteriologiskt. Aktuell bakteriologisk information kan vara till stor hjälp när beslut tas om antibakteriell behandling.

Behandling och förebyggande åtgärder

Vid grisningsfeber är en tidig diagnos och tidigt insatt behandling viktig. Lindriga fall av grisningsfeber kan behandlas med mjölkdrivande medel, oxytocin. Vid fall av grisningsfeber där suggan börjar få feber (mindre än 40 °C), men där hennes allmäntillstånd fortfarande är tillfredsställande och spädgrisarna verkar få dia henne, kan behandlingen med mjölkdrivande medel kompletteras med smärtstillande, NSAID - preparat (Non Steroidal Anti-Inflammatory Drugs). Vid grisningsfeber hos sugga med en rektaltemperatur på mer än 40 °C ska ovanstående behandling kompletteras med lämpligt antibiotikum.

Hygienrutiner i grisningsboxen såväl som aspekter på foderhygien och vattenkvalité är faktorer som kan påverka frekvensen av grisningsfeber. En ökad frekvens av spädgrisdiarré och spädgrisdödlighet kan tyda på subklinisk grisningsfeber. Vid sådana tillstånd bör vatten och foder kontrolleras. Även utfodringsnormen bör ses över. 

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls