Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Treveckorsdiarré hos gris

Treveckorsdiarré kallas ofta för gul diarré och drabbar kultingarna under diperioden, mellan två och fyra veckors ålder. Sjukdomen som oftast är lindrig förekommer i många svenska besättningar.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Smittämne och smittvägar

Treveckorsdiarré kan ibland förekomma utan att kunna kopplas till något specifikt smittämne och kallas då för osmotisk diarré som anses bero på ett för högt intag av mjölk. Vid infektiöst associerad diarré vid denna ålder kan många olika mikroorganismer vara aktuella. Allt från virus (främst rotavirus) till bakterier (främst E. coli) och parasiter (främst Isospora suis). Smittspridningen sker oftast horisontellt eftersom dessa smittämnen finns i besättningarna och äldre djur har utvecklat en immunitet mot dem.

Klinisk bild

Treveckorsdiarré kallas ofta för gul diarré eftersom avföringen färgas gul av ofullständigt nedbrutet fett hos drabbade grisar. Grisarnas allmäntillstånd är ofta helt opåverkat. Om smittrycket i en besättning blir högt kan dock även treveckorsdiarréer bli allvarliga och leda till allmänpåverkan med försämrad tillväxt och eventuellt även dödsfall som följd.

Provtagning och diagnostik

Diagnos ställs genom den kliniska bilden och orsaken till diarrén fastställs genom laboratorieundersökning av avföringsprov. Aktuella frågeställningar inkluderar såväl virus (främst rotavirus) som bakterier (främst E. coli) och parasiter (främst Isospora suis). Även vid obduktion bör diagnosen konfirmeras med laboratorieundersökningar.

Behandling och förebyggande åtgärder

Treveckorsdiarré förebyggs främst genom god hygien och god närmiljö i grisningsboxen. Vid den här åldern är den immunitet som djuren fått via råmjölken avtagande och därför är vaccinationer av suggan inte någon möjlig väg att skydda smågrisarna. Det är heller inte möjligt att vaccinera smågrisarna. Om problemen är betydande och en korrekt diagnos har ställts på laboratorium kan behandling med lämpligt antibiotikum eller lämpligt antiparasitärt preparat vara motiverat.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls