Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Leptospiros hos gris

Leptospiros förekommer hos grisar i Sverige, men sjukdomsutbrott är ovanliga. Infektionen finns bland svenska vildsvin och i fuktiga miljöer kan man befara en ökad risk för spridning till tamgrisar. Leptospiros är en zoonos, det vill säga sjukdomen kan överföras mellan djur och människor.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Ja
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Smittämne och smittvägar

Leptospira förekommer bland svenska vildsvin. Foto: Bengt Ekberg/SVA

Leptospiros orsakas av bakterier som tillhör släktet Leptospira. Till de sjukdomsalstrande leptospirorna hör ett stort antal olika serovarer. Gris är huvudvärd för L. Pomona och L. Bratislava och ”bivärd” för flera andra serovarer. Leptospira Pomona har aldrig isolerats hos gris i Sverige, medan antikroppar mot L. Bratislava är relativt vanligt förekommande.

Leptospirabakterier är känslig för yttre påverkan, men kan överleva länge i stillastående vatten eller fuktig jord med högt pH. Leptospirorna smittar från miljön genom små sår i huden och genom slemhinnor. Gnagare som utgör en reservoar för smitta kan utsöndra leptospirabakterier med urinen i månader till år. Kroniskt infekterade grisar kan utsöndra bakterien resten av livet utan att själva uppvisa symtom.

Klinisk bild

De flesta leptospirainfektioner förlöper subkliniskt, men i kliniska fall ses en varierad sjukdomsbild och dödsfall kan förekomma. Hos spädgrisar ses ofta hög feber, diarré, gulsot och blod i urinen. Vuxna djur kan få feber men de tydligaste symtomen utgörs av reproduktionsstörningar i form av omlöp, fosterdöd och kastningar.

Provtagning och diagnostik

Diagnosen leptospiros baseras i normalfallet på kliniska symtom och serologi. Leptospirabakterier är mycket svårodlade även om bakterien kan finnas i urin, blod och inre organ (framför allt njure). En positiv odling ger definitiv diagnos. Provtagning för odling bör endast föranledas efter kontakt med SVA och bör kombineras med blodprovstagning för serologisk undersökning. Är man tidigt ute i sjukdomsförloppet kan man verifiera diagnosen serologiskt genom parprover för att påvisa en titerstegring.

Behandling och förebyggande åtgärder

Leptospiros är anmälningspliktig för alla djurslag inklusive människa. Vid sjukdomsutbrott behandlas djuren med lämpligt antibiotikum. Leptospiros har ett brett spektrum av värddjur, vilket försvårar bekämpningsåtgärderna. Att hålla efter gnagare i och runt grisstallar är viktigt.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls