Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Epizootisk lymfangit (histoplasmos) hos häst

Epizootisk lymfangit är en allvarlig svampinfektion hos hästdjur. Den förekommer inte i Sverige, men är anmälningspliktig här. Knölar i huden längs lymfkärlen spricker upp till variga sår. 

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Epizootisk lymfangit förekommer främst i tropiska och subtropiska områden, ofta i flodområden, och är endemisk i delar av Afrika, Mellanöstern och Asien. Enstaka fall har rapporterats från till exempel Brasilien. Sjukdomen drabbar oftast hästar, åsnor och mulor, men även kameler och nötkreatur kan insjukna. Där hästdjur hålls i stora grupper i varma, fuktiga miljöer är risken störst.

Epizootisk lymfangit kallas i litteraturen även ”African farcy” eller histoplasmos, men histoplasmos är egentligen ett vidare begrepp, då det finns tre underarter av histoplasma. Ibland ses även benämningen ”pseudoglanders” för epizootisk lymfangit. Eftersom även sjukdomen meloidos (orsakat av bakterien Burkholderia pseudomallei) ibland kallas ”pseudoglanders” finns risk för förväxling.

Symtom

Infektionen sprids längs med lymfkärlen. Varfyllda rörliga knölar bildas i huden framför allt på ben, nacke och bröstkorg. Knölarna spricker till variga sår. Såren kan läka helt eller delvis i ett cykliskt förlopp, men ofta blir det alltmer utbrett. Huden omkring blir ödematös, förtjockad och ibland öm. Hästen kan få förstorade lymfknutor och förtjockade lymfkärl, men oftast ses ingen feber.

Andra, mer ovanliga former är infektion i ögonslemhinnan (ulcerativ konjunktivit), lunginflammation eller ledinflammation.

Vilken form som utvecklas beror förmodligen på svampens smittväg in i kroppen. Inkubationstiden är ofta några veckor till två månader.

Smittämne

Histoplasma capsulatum är en så kallad dimorf svamp. Dimorfa svampar kännetecknas av att de kan anta både mögel- och jästform. H. capsulatum har mögelform i jord eller vid odling under 30° C. I kroppsvävnad eller odling vid 35 till 37° C övergår den till jästform. Svampen återfinns i jord som förorenats av spillning från till exempel fåglar och fladdermöss.

Tre underarter av H. capsulatum finns:

  • H. capsulatum var. farciminosum är den som ger epizootisk lymfangit hos häst. 
  • H. capsulatum var. capsulatum orsakar histoplasmos hos människa, men även hund.
  • H. capsulatum var. duboisii som finns i Afrika och Japan kan orsaka sjukdom hos människa.

Smittvägar

Smittämnet kan komma in via skadad hud när damm från jord, förorenad med spillning innehållande svampsporer, virvlar omkring. Sporerna kan även andas in och då orsaka en lungform. Bitande flugor och fästingar kan troligen också sprida smitta rent mekaniskt till ögon och hud.

Diagnos

De kliniska symtomen, parat med anamnes som visar att hästen eller åsnan vistats i områden där sjukdomen förekommer endemiskt ger misstanke om sjukdomen.

Hästar med misstanke om epizootisk lymfangit isoleras. Veterinär ska direkt kontakta smittskyddsmyndigheterna (länsveterinär eller tjänsteman i beredskap på Jordbruksverket eller SVA) innan några ytterligare åtgärder vidtas.

Differentialdiagnoser är rots (glanders), kvarka, ulcerativ lymfanglit, sporotrikos, kryptokockos, sarkoider och kutant lymfosarkom.

För slutlig diagnos bör svampen påvisas. Detta görs genom odling och eventuellt direktmikroskopi av exsudat från lesioner eller vävnadsmaterial.

Serologiska tester finns beskrivet, exempelvis fluorescerande antikroppstest eller ELISA. Sådana serologiska tester utförs inte på SVA då sjukdomen inte finns här.

Provtagning

Provtagning görs i samråd med myndigheter och laboratorium vid uppkommen misstanke.

Behandling

Epizootisk lymfangit kan kontrolleras eller utrotas genom isolering och avlivning av infekterade djur. Sjukdomen kan botas i tidigt skede, men det är troligen inte aktuellt under svenska förhållanden.

Isolering

Direkt isolering av djuret vid misstanke, sedan följa myndigheternas riktlinjer.

Stallrengöring och desinfektion

Om det skulle bli aktuellt får man följa myndigheternas riktlinjer även avseende detta.

Profylax

I direktiv 90/426/EEG anges djurhälsovillkor för import till EU av levande hästdjur. Enligt direktivet får import av hästdjur till EU endast tillåtas från tredjeländer eller delar av tredjeländer som varit fria från epizootisk lymfangit hos häst i minst sex månader. 

Prognos

I tidigt skede är prognosen relativt god. Vid fullt utvecklade symtom eller hos djur i dålig kondition är prognosen däremot dålig.

Zoonosaspekt

Sjukdom hos människa kopplas framför allt till de två varianter (se Smittämne) som inte nämns i samband med epizootisk lymfangit hos häst. En viss försiktighet bör ändå iakttas då det inte anses helt utrett om de tre olika varianterna kan orsaka sjukdom även hos andra djurslag än de vanligen infekterar. Dock anges att både djur och människor övervägande smittas från miljön och inte mellan individer. Den variant som infekterar häst (H. capsulatum var. farciminosum) har rapporterats som orsak till enstaka sjukdomsfall hos hund i Japan.  

Vad säger lagstiftningen?

Sjukdomen är anmälningspliktig i Sverige.  

Referenser

Yoshiteru Murata et al (2007) Molecular epidemiology of canine histoplasmosis in Japan. Med Mycology 45, 233-247.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls