Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Gräsbetessjuka (grässjuka) hos häst

Orsaken till gräsbetessjuka är inte utredd och sjukdomen är bunden till ett fåtal områden i Sverige. Sjukdomen drabbar hästar framför allt i början av betessäsongen med en rad symtom varav avmagring, svårighet att svälja, förstoppning och nedsatt allmäntillstånd är några exempel.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Sjukdomen diagnosticerades första gången 1909 på en militärförläggning i Skottland och 1919 beskrevs första fallet i Sverige, på Flyinge. Gräsbetessjukan ses framför allt inom vissa geografiska områden, som runt Strömsholm och vissa delar av Skåne. Sporadiska fall förekommer även på andra ställen i södra Sverige. Sjukdomen uppträder under betessäsongen men enstaka fall vid enbart stallutfodring finns beskrivet. Diande föl drabbas inte av sjukdomen.
Sjukdomen förekommer sporadiskt i hela Europa. I England och Skottland är sjukdomen vanligare och där anges det vara den främsta orsaken till att hästar dör på betet. Utbrott med flera insjuknade hästar förekommer men enstaka fall är vanligast.

En liknande sjukdom finns beskriven hos katt och Whitwell beskrev 1991 sjukliga förändringar hos två harar tydande på sjukdomen. Hararna hittades på en gård där hästar drabbats och dött av gräsbetessjuka.
Forskning pågår på University of Liverpool och University of Edinburgh. 

Symtom

Hästar som drabbas av gräsbetessjuka, insjuknar mycket snabbt och dör vanligen inom något till några dygn. Om hästen överlever det akuta tillståndet utvecklar den ett vinthundsliknande utseende med uppdragen buk och förblir oftast mager och svår att hålla i hull för all framtid. Unga hästar, diande föl undantagna, drabbas i högre utsträckning.
Symtomen kommer av att nervsystemet drabbas, tydligast påverkas tarmsystemet. 

  • Nersatt allmäntillstånd.
  • Svårigheter att svälja. Mat och vatten kan komma tillbaka ut via näsborrarna, så kallad reflux, om hästen försöker äta eller dricka.
  • Saliv droppar från nos och mun.
  • Upphörd foderlust (inappetens).
  • Förstoppning och ofta upphörd träckavgång. Trots detta ses ibland även lindrig diarré.
  • Koliksymtom, milda till kraftiga.
  • Svettningar som kan komma och gå och vara oregelbundet fördelade över kroppen.
  • Förhöjd hjärtfrekvens.
  • Darrningar och skakningar i muskulaturen.
  • Ihållande (tonisk) kramp i mag-tarm systemets sfinktermuskler, vilket ger överfyllnad i magsäcken och tunntarmen och ibland även kräkningar.
  • Nedsatt eller helt upphörd tarmmotorik.
  • Lunginflammation orsakad av att maginnehåll hamnat i lungorna (aspirationspenumoni) ses också och är dödsorsak i många fall.

Vid utdraget förlopp ses:

  • Viktnedgång.
  • Muskelförtvining.
  • Vinthundsutseende med uppdragen buk.
    Huruvida hästar visar alla eller delar av ovanstående symtom varierar. 

Smittämne (agens) 

Olika teorier om vad som orsakar gräsbetessjuka har lagts fram men något entydigt svar har forskarna ännu inte hittat.

  • En traditionell teori vill göra gällande att det ska vara mögelsvampen Mjöldryga (Claviceps purpurea) som orsakar gräsbetessjuka. Mjöldryga är känd sedan lång tid tillbaka inom humansjukvård. Namnet kommer av att mögelsvampen ”drygade ut mjölet” när den under fuktiga somrar växte och parasiterade på säd (framför allt råg). Mjöldrygan angriper även vissa gräs som tuvtåtel och timotej, vilka kan växa i hästhagar. Mögelsvampen bildar flera starkt giftiga så kallade alkaloider bland annat ergotamin.
  • Även virusinfektion som orsak har diskuterats genom åren. Professor Obel (SLU) påpekade under sin aktiva tid i mitten av 1900-talet att utseendet på nervsystemets skador påminde om sådana som orsakas av en del virus som infekterar nervvävnad.
  • Under senare delen av 1990-talet har forskare i Storbritannien lagt fram olika teorier, som bottnar i äldre forskning från 1920-talet av Tocher och medarbetara.
    - Hypotesen att bakterien Clostridium botulinum i tarmen  frigör ett gift, så kallat toxin typ C, som misstänks leda till gräsbetessjuka undersöks närmare!      
    - Vitklöver (Trifolium repens) kan fungera som ”syretjuv”! Åsikter om att detta skulle trigga tillväxten av C. botulinum eftersom bakterien vill ha syrefri miljö har också framförts.
    - Man undersöker också betydelsen av olika proteiners uttryck i en del av nervsystemet, de så kallade autonoma ganglierna!
    - Slutligen har man påvisat neuropeptider i hudbiopsier som kanske kan ha värde för tidig diagnos av gräsbetessjuka, innan det ens gett symtom.
    Forskare på University of Liverpool har också sett ett visst samband mellan låga halter av antikroppar mot C. botulinum och gräsbetessjuka. Forskningen fortgår och förhoppningsvis kommer det att leda till mer kunskap om sjukdomen.

Smittvägar

Eftersom orsaken till gräsbetessjuka inte är fastställd är inte heller smittvägarna klarlagda. Från England och Skottland, där man har störst erfarenhet av sjukdomen, anses sjukdomen uppträda under tidig betesgång. Men även hästar på stall har insjuknat om än det är mycket ovanligt. I internationell litteratur nämns också att det framför allt är unga hästar (tre till fem år) som drabbas med undantag av diande föl, som inte drabbas alls. Vissa faktorer har kopplats till ökad risk för att utveckla sjukdomen, bland annat byte av bete och stress, till exempel kastration och fölning.

Patogenes

Gräsbetessjuka beskrivs kort och gott som dysautonomi hos häst. Nedbrytning av delar av nervsystemet, så kallade sympatiska ganglier uppstår av okänd anledning och ett abnormt höjd påslag av dessa nerver (sympatikustonus) blir följden, vilket påverkar den del av nervsystemet som fungerar utan att man behöver tänka på det, som andning till exempel (autonoma nervsystemet). Detta visar sig framförallt genom svettningar och att pulsen ökar samt en ständig kramp i mag/tarm systemets sfinktermuskler och nedsatta tarmrörelser.
Om sjukdomen orsakas av ett smittämne eller inte råder det olika meningar om, se vidare smittämne ovan.    

Diagnos

Symtomen visar snabbt vilken sjukdom som kan misstänkas. Förändringar i blodet ses också, som ökad mängd röda blodkroppar och totalprotein. Det talar för uttorkning. vilket inte kan sägas vara typiskt för just gräsbetessjuka.

Obduktion ger en slutgiltig diagnos. En utspänd magsäck med tunnflytande innehåll ses och magsäcksruptur kan förekomma till följd av detta. Tunntarmarna är utspända samt vätske- och gasfyllda. I grovtarmen, som också är utspänd, finns intorkad träck. Vid kroniska fall ses utmärgling och intorkad kropp med mörk muskulatur. Aspirationspneumoni är också vanligt. I mikroskop ses skador (degenerativa) i nervceller.

En annan betessjukdom, atypisk myopati, kan vara en differentialdiagnos genom sitt snabba förlopp med mycket dåliga hästar. Dessa får dock höga muskelenzymvärden i blodet och ett akut sönderfall av muskulaturen som reglerar kroppshållningen (postural) och andningen, till skillnad från vad som sker vid gräsbetessjuka, och nervskador är inte rapporterat. Hästar med atypisk myopati dör vanligen mycket snabbt.

Provtagning

Endast obduktion är aktuell och då helst hela hästkroppar som skickas till Avdelningen för patologi och viltsjukdomar, SVA, Travvägen 12, 751 89 Uppsala. Om osäkerhet råder kan man ringa innan till SVA 018 – 67 40 00 och tala med en patolog. 

Behandling

Ingen behandling finns och de flesta hästar avlivas av djurskyddsskäl eller för att de är så arbetskrävande att sköta. Milda kroniska fall kan överleva med intensiv skötsel. Detta innebär bland annat att man måste tillföra näringslösningar i form av dropp under mycket lång tid.

Isolering

Inte aktuellt.

Stallrengöring och desinfektion

Inte aktuellt.

Profylax (förebyggande behandling)

Eftersom orsaken inte är utredd är det svårt att komma med råd angående profylax, mer än att i de områden i Sverige där gräsbetessjuka är känd bör försiktighet avseende betesgång vidtas.

Prognos

Sjukdomen har en mycket dålig prognos. Enstaka hästar överlever efter flera månaders kroniskt lidande och är då ofta så tagna av sjukdomen att de inte klarar av något krävande arbete. 

Zoonosaspekt

Sjukdomen är ingen zoonos. Men människa kan smittas av mjöldryga via intag av infekterat mjöl med symtom som kramper, mentala störningar och hallucinationer utlösta av gifter som tillhör samma grupp som LSD. Dödsfall förekommer också. Alkaloiderna i mjöldryga verkar hämmande på cirkulationen, vilket kan leda till kallbrand och  i värsta fall till amputation av kroppsdelar.
På 1800-talet inträffade de sista kända epidemierna av mjöldryga i Sverige, men så sent som 1951 hade man ett mjödrygautbrott i Frankrike med cirka 250 registrerade fall av förgiftning.
Botulinumtoxin är människa också mycket känslig för, men direkt smitta från en sjuk häst förekommer inte utan smittan är vanligen livsmedelsbunden, till exempel via konserver.

Vad säger lagstiftningen?

Sjukdomen är inte anmälningspliktig.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls