Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Hudsjukdomar hos häst

Bland smittsamma hudsjukdomar hos hästar i Sverige finns bland annat ringorm, streptotrikos, löss och fotskabb. Provtagning kan ge svar. Det kanske mest smittsamma är ringorm, en svampinfektion vars sporer överlever länge i miljön, vilket kan ge problem med återsmitta i häststallar. Streptotrikos går även under namnet regnskållor. Vid fuktigt väder luckras huden upp, mikroskador uppstår och bakterien kan infektera huden. Löss och fotskabb är exempel på hudparasiter.

Fästingar, knott, svidknott, flugor och bromsar hos häst

Fästingar

Fästingar hos hästar har framför allt betydelse som överförare av sjukdomen granulocytär anaplasmos (tidigare kallad ehrlichios).

Förekomst

Fästingen (Ixodes ricinus) finns i hela landet, men rikligast i Götaland och Svealand. Fästingarna har de senaste åren spridit sig till nya områden på grund av det milda klimatet. Med fästingarnas utbredning följer också sjukdomar som fästingarna sprider.

Fästingarna trivs i fuktig miljö, vid vattendrag, i slyvegetation och högt gräs, och framför allt i skuggiga områden. Alla däggdjur, fåglar och kräldjur kan angripas av fästingar.

Utseende

Fästingarna förekommer som larver, nymfer och fullvuxna fästingar. Dessa liknar varandra men larven (som är minst) har sex ben medan nymfen och den vuxna fästingen (som är störst) har åtta ben.

Livscykel

Fästingarna övervintrar utomhus och blir aktiva på våren när dygnsmedeltemperaturen är cirka +5°C. I vissa områden har de en andra aktiv period under sensommaren - hösten. När fästingäggen har kläckts genomgår de tre stadier: larv, nymf och fullvuxen fästing. Utvecklingen till fullvuxen tar vanligen tre år, men kortare och längre utvecklingsfas förekommer. Samtliga stadier suger blod - larver oftast från mindre djur som möss, sorkar, fåglar; nymfer från större djur som hare, hund, katt, hönsfåglar. Den vuxna fästingen angriper oftast större däggdjur som häst, nötkreatur, får och människa. 

Behandling mot fästingar

Så kallade pyretroid- och azadiraktinpreparat kan användas mot fästingar (läs mer om medel mot hudparasiter). Vanligt är att medlen ska hällas på hästens rygg, men medlet kan även gnidas in med en svamp i ljumskarna, mellan frambenen och låren och vid öronen, där fästingarna ofta sätter sig. Använd alltid skyddshandskar vid användande av kemiska preparat.

Daglig visitering och bortplockande av fästingar, minskar risken för att hästen ska få en fästingburen infektion. Att flytta hästarna från marker där det finns gott om fästingar minskar också riskerna.

Det finns inga säkra sätt att sänka antalet fästingar på betet. Att stängsla bort fuktiga områden kan hjälpa, eftersom fästingar trivs där. Fästingarnas antal kan minska om betet inte används av betande djur på två till tre år, men det beror också på vilka vilda djur som rör sig på markerna hur färstingbördan underhålls. Att bränna vegetationen på betet kan eventuellt minska antalet fästingar.

Knott och svidknott

Knott och svidknott irriterar hästar genom sina stick.

Svidknott kan dessutom ge en allergisk reaktion som visar sig som eksem. Problemet är känt framför allt hos importerade islandshästar och kallas sommareksem. Förr kallades eksemet man- och svansskorv. Olika arter av svidknott föredrar olika kroppsdelar på hästen. Eksemets utbredning kan därför variera hos hästar på olika hästbeten, beroende på vilka svidknottsarter som förekommer. Eksemet kan breda ut sig över stora delar av kroppen och ger kraftig klåda.

Knottens larver återfinns i strömmande vattendrag. Är våren dessutom tidig och varm kan det bli en masskläckning av knott. Massangrepp på hästar och kor kan leda till att djuren dör.

Svidknottens larver återfinns på olika ställen beroende på art, men mestadels finns de i det övre jordlagret på fuktiga marker. Kläcknig sker från slutet av april i landets södra delar och kan ske så sent som i juli norr om polcirkeln.

Om hästarna besväras mycket rekommenderas att flytta till beten där det inte finns så mycket knott. Blåsiga, öppna, höglänta områden har i allmänhet färre knott. Speciella täcken mot knott, skyddar stora delar av kroppen. För god effekt bör hästen ha täcket på sig från tidig vår och sedan resten av sommaren. I värsta fall måste man stalla in hästarna när knotten är som mest aktiva. Den aktiva perioden varierar mellan arter och utevistelsen får anpassas efter knottens dygnsrytm. Man kan minska knottangrepp med hjälp av preparat som finns att köpa i butiker med hästtillbehör eller på apotek. Behandla enligt den rekommendation som anges för produkten. Använd handskar vid behandling.

Flugor, blinningar, bromsar 

Under betesperioden angrips hästar ofta av olika sorters stickande flugor, blinningar och bromsar. Insekterna kan irritera hästarna så mycket att de ständigt kliar och sparkar sig. De blir rastlösa, springer runt och får inte ro att äta och dricka.

Det finns inga kemiska medel med indikation mot dessa insekter, men de medel som används mot fästingar kan eventuellt fungera även för dessa insekter.

Starkt luktande liniment eller oljor finns att köpa i butiker med hästtillbehör, men har oftast kortvarig effekt. Flugtäcken som skyddar huvud, kropp och bål hindrar insekterna till viss del, men de kommer fortfarande åt benen. Man kan också stalla in hästarna när insekterna är som mest aktiva.

Lusflugor 

Lusflugor är vanliga i våra marker. Hos hästar ser man oftast den vanliga lusflugan (Hippobosca equina), men under svärmningstider, i september, ses även hjortlusflugan (Lipoptena cervi). Lusflugorna sätter sig också på hjortar, rådjur, älgar och nötkreatur. Ibland kan flugorna angripa hundar och människor. Lusflugorna är krabbliknande, knappt 1 cm långa och har långa vingar.

Lusflugor i allmänhet rör sig snabbt i pälsen och irriterar hästarna men orsakar sällan någon större skada på friska djur. Den vanliga lusflugan (H. equina) hittar man under svansen och i ljumskarna på hästen. Den söker sig gärna till sår, där den lever på hudutsöndringar, någon gång suger den blod. Hjortlusflugan sliter av sig vingarna när den landat på ett däggdjur.

Flugorna kan plockas bort för hand. Behandling vid större angrepp, se flugor.

Fluglarver

Flugor söker sig till gödsel, sårvätska, blod med mera. Där lägger de sina ägg som kläcks till larver på några timmar. Under sommaren kan sådana larver ses som små gulvita maskar, några millimeter långa i hästars sår. Larverna lever av hudavlagringar, blod och sårvätska.

För att undvika flugangrepp kan, under sommaren, luftiga bandage läggas över sår. I sår som redan angripits sköljer eller plockar man bort larverna. Är såren inflammerade bör du kontakta din veterinär. Hästen kan också stallas in tills såret/såren läkts, för att slippa nya flugangrepp.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls