Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Borrelios hos häst

Det finns inga fastlagda kriterier för att ställa diagnosen borrelios hos häst eftersom inga symtom med säkerhet har kunnat bindas till infektion av borrelia hos häst. Att ställa diagnos borrelios genom antikroppstest avråds ifrån då enbart antikroppar, precis som hos människa, inte är ett tecken på sjukdom.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Ja
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Borreliabakterier sprids via fästingbett men infektionen förlöper subkliniskt (utan symtom) hos häst. Antikroppar mot borrelia påvisas ofta i blodprover från hästar framförallt under sommarhalvåret i Sverige. I en studie visade sig 17 procent av svenska hästar ha en positiv antikroppstiter mot borrelia (seroprevalens), med en högre andel i södra och mellersta Sverige och lägre i norr (Egenvall et al, 2001).

I Sverige påträffas borreliabakterier där fästingar finns, säsongsbundet till den tid på året då fästingarna är aktiva. Ett stort antal små och medelstora däggdjur samt fåglar fungerar som värddjur (reservoar) för borrelia. Gnagare anses vara den viktigaste reservoaren. Dessa kan bära på bakterien under veckor till månader i blodet (bakteriemi) och blir därmed en utmärkt källa till smitta för fästingar när dessa suger blod.

Själva bakterien har däremot aldrig påvisats i prov från svenska hästar. Trots internationellt intresse under de senaste 25 åren finns endast ett fåtal publikationer med konkreta fynd av borreliabakterier hos häst men utan säkerställda diagnoskriterier.

Symtom

I litteraturen finns inga svenska hästar med klart fastställd borrelios beskrivna, så det är oklart om de visar några symtom alls av de arter av borrelia som främst förekommer här (B. afzelii och B. garinii), och samma gäller för hästar i andra länder. Inga samband mellan symtom och förekomst av antikroppar mot borrelia hos hästar i Sverige kunde påvisas i en svensk studie (Egenvall med flera 2001).

Det finns en risk att man misstolkar hur borrelios skulle kunna uttrycka sig när man letar upplysningar via internet eftersom amerikansk information är vanligt förekommande, och den baseras på en art som förekommer i betydligt lägre grad i Sverige, B. burgdorferi sensu stricto (s.s), så kallad Lyme disease.

Från framförallt USA, där alltså en annan borreliaart överväger, har man beskrivit hästar med hälta, med eller utan ledsvullnad, ibland tillsammans med moderat feber och generellt dålig prestation, dock utan att fallen kan sägas vara säkert kopplade till borrelia, En del av tillfrågade kliniskt verksamma veterinärer i Tyskland svarar att borrelios hos häst kan ge ovan beskrivna symtom i en enkätundersökning (Gall och Pfister 2006). Vidare anger de stelhet, muskelsmärtor, tidig kastning eller resorption av foster, kronisk avmagring, uveit (ögoninflammation) och centralnervösa symtom. Vad som är graverande i undersökningen är att beskrivningarna baseras endast på kliniska observationer och ingenting sägs om hur diagnosen ställts eller om någon utvärdering av behandlade hästar har gjorts.

I en holländsk genomgång av befintlig litteratur (Butler med flera 2005) fann man inga bevis för klinisk sjukdom orsakad av borrelia hos häst då samtliga studier saknade nödvändiga fakta för att säkert fastställa diagnosen borrelios hos häst. Författarna menar att de symtom som beskrivs i litteraturen inte säkert kan kopplas till borrelia hos häst. Samma slutsats kommer SVA fram till vid genomgång av de studier som finns.

Smittämne

Borrelia tillhör spiroketerna, en grupp spiralformade bakterier. Till gruppen hör också två andra djurpatogena bakterier, Leptospira (leptospiros hos djur och människa) och Brachyspira (svindysenteri). Två humanpatogena borreliaarter överväger i Sverige; B. afzelii och B. gariniiB. burgdorferi s.s som finns i Nordamerika påvisas sällan i Sverige. Dessa tre arter är närbesläktade och samlas under benämningen Borrelia burgdorferi sensu lato (s.l.). Antikroppar mot de tre nämnda arterna korsreagerar i serologiska tester.

Bakterien är vektorburen och överförs huvudsakligen med den i Sverige vanligast förekommande fästingen, vanlig fästing (Ixodes ricinus). Överföring av smitta från vuxna fästinghonor till ägg anses inte förekomma. Det första av fästingens tre utvecklingsstadier, larvstadiet, hämtar istället upp bakterien från däggdjur (framförallt mindre däggdjur som gnagare) och fåglar när de suger blod. Efter blodmålet utvecklas fästinglarven till nymf som behöver ytterligare ett blodmål för att vidareutvecklas till adult (vuxen). Som adult suger fästingen också blod. Detta innebär att nymfer och adulta är de som överför smittan till människor och djur.

Det händer att borrelios förväxlas eller blandas ihop med granulocytär anaplasmos (tidigare erhlichios) eftersom båda bakterierna sprids med fästingar (se Granulocytär anaplasmos).

Patogenes

Borreliabakterien finns i fästingens tarm och vid bett på människa eller djur förflyttas den till fästingens spottkörtlar, för att sedan infektera via saliven. Det anses att fästingar måste sitta fast 18-24 timmar eller längre för att bakterier ska överföras. Det innebär att ju snabbare en fästing avlägsnas, desto mindre är risken för smitta. Borreliabakterier migrerar (förflyttas) framförallt via hud och bindväv och återfinns sällan i blodet hos djur.

Forskning om patogenes drivs framförallt av att borrelia är en så pass allvarlig infektion för människa. Bakteriens förmåga att förändra sina ytproteiner beroende på olika förhållanden i värd, vektor och den infekterade individen studeras då det anses tillhöra bakteriens virulensfaktorer. Genom förändringen av ytprotein menar man att de kan undvika eller lura immunförsvaret. Kroppens immunsvar vid borreliainfektion studeras också för att man ska se hur det påverkar bakterien.

Efter försöksinfektion av ponnyer i en utländsk studie återfanns bakterien i inre organ hos hästarna vid obduktion (Chang 2000). En persistens av bakterien i kroppen påvisades också i studien men utan att några patologiska (sjukliga) förändringar kunde påvisas i organen. För övrigt är publikationer gällande försöksinfektion av hästar få, fynden som läggs fram är ofullständiga och det har saknats viktig information i studierna. 

Diagnos

Borrelios är en kontroversiell sjukdom hos häst, eftersom man inte lyckats frammana sjukdomen i infektionsförsök och därför inte kan ange vilka symtom man skulle kunna förvänta sig eller hur den eventuella sjukdomen skulle kunna fastställas. Det innebär att inga säkerställda diagnoskriterier finns om inte bakterien påvisas.

Rekommendation från SVA är att följande kriterier minst måste uppfyllas för att ens överväga diagnosen borrelios hos häst:

  • Fästingkontakt
  • Symtom? I litteraturen anges många symtom, men som sagts ovan finns inga säkert belagda fall  och därför är symtom omöjligt att ange för häst. Symtom hos människa är hud-, led-, eller muskelrelaterade eller neurologiska. Hundar anses utveckla framförallt symtom från leder och muskler.
  • Genom noggrann utredning ha uteslutit tänkbara differentialdiagnoser, vilka är många med tanke på de symtom som anges.
  • Positivt antikroppstest (serologi) eller allra helst påvisande av bakterien med PCR eller odling.
  • Om diagnosen ställs och behandling sätts in ska hästen svara på behandlingen. Om hästen inte svarar på behandling måste diagnosen omvärderas. Observera att om tetracyklin används finns andra effekter än den antimikrobiella att ta hänsyn till när man utvärderar svar på behandling (se nedan behandling).

Att ställa diagnos enbart med påvisande av antikroppar kan inte anses vara korrekt, då undersökningar visar att många hästar bär på antikroppar mot borrelia utan att det kan kopplas till något symtom (Egenvall et al 2001).

Provtagning

Serologi

Blodprov utan tillsats (serum) används för antikroppsbestämning.

PCR

Hudbiopsi, synovia och/eller cerebrospinalvätska (CSF) kan analyseras med PCR för påvisande av bakteriens DNA. Annat material (som obduktionsmaterial) kan också undersökas efter överenskommelse med laboratoriet på SVA. Blod är däremot inte optimalt, då bakterien sällan återfinns i blod hos djur . PCR-metoden har hög känslighet men det är svårt att avgöra var bakterien kan finnas och därmed ta rätt prov.

  • Om man vet var fästingen suttit tas en hudbiopsi i närheten av bettet.
  • Alternativt tas en hudbiopsi nära en affekterad led.
  • Vid centralnervös störning kan man försöka med analys av cerebrospinalvätska. Dock har man inte hittat borrelia-DNA så ofta i CSF från djur (gäller framför allt hund, som är det vanligaste djurslaget som man har undersökt CSF från).

Odling

Odling kan göras men borreliabakterien är relativt svårodlad. Eftersom specialmedium krävs ska laboratoriet kontaktas innan.

Behandling

Eftersom säkra diagnoskriterier för borrelios hos häst inte finns i dagsläget manas till försiktighet i användandet av antibiotika, i linje med Sveriges restriktiva hållning avseende antibiotika till djur och Sveriges Veterinärförbunds antibiotikapolicy. 

Inom humanmedicinen används penicillin vid okomplicerade fall av borrelios (Läkemedelverket, 2009), vilket är ett preparat som också tolereras väl av häst.

Även tetracyklin och dess derivat används för behandling vid human borrelios (Läkemedelverket, 2009). Biverkningsriskerna vid användande av tetracykliner till häst gör att det måste användas med tillbörlig försiktighet. I Sverige finns idag inga tetracyklinpreparat inregistrerade för häst och vid användning av antibiotikum som registrerats för andra djurslag har man att följa gällande lagstiftning avseende behandlingsdokumentation och slaktkarens.

Tetracykliner har andra kända effekter i stödjevävnader förutom den antibakteriella, varför ett positivt terapisvar kan vara svårt att tolka. Hos människa ger tetracykliner exempelvis förhindrande av brosknedbrytning vid osteoartrit och minskad ledsvullnad och smärta vid reumatoid artrit, och i djurförsök har setts en hämning av kollagennedbrytning (Golub med flera 1991, Attar 2009).

Borrelia anges vara resistent mot trimetoprimsulfa och gentamicin.

Isolering

Isolering av sjuka hästar är inte aktuellt då kontaktsmitta inte sker.

Stallrengöring och desinfektion

Inte aktuellt.

Profylax

Daglig kontroll med manuellt borttagande av fästingar. Fästingförebyggande insektsmedel för hästar (till exempel permetrin) kan fungera.

Håll efter högt gräs och sly så att smågnagare (värddjur) får sämre förutsättningar att leva i närmiljön. Vid ridning ute i skog och mark bör man undvika områden där fästingar trivs, det vill säga fuktiga biotoper. Man kan också kontrollera hästen för fästingar efter ridning i sådan terräng. Även vid anläggning av hagar kan man tänka på att fästingar trivs där det är fuktigt.

Vaccin mot borrelia finns framtaget att användas till hund men är inte godkänt för svensk marknad. Tidigare fanns ett amerikanskt humanvaccin men dålig efterfrågan samt misstanke om biverkningar gjorde att det försvann från marknaden.

Prognos

Eftersom sjukdomskriterier inte är säkerställda för häst kan man inte säga något om eventuell prognos.

Zoonosaspekt

Djuren som bär på bakterien är inget direkt hot för människa då det är en blodsmitta och förs över via fästingar. Men borrelios räknas till zoonoserna eftersom värddjur bär på bakterier och smittar fästingar som i sin tur kan infektera människa. Hos de människor som utvecklar sjukdom ses symtom företrädesvis från hud, leder och centrala nervsystemet. Hos människa förknippas B. afzelii oftare med kroniska hudformer medan B. garinii sannolikt orsakar de allvarligaste formerna av centralnervös borrelios. B. burgdorferi s.s. beskrivs att förutom hudinfektion ofta orsaka ledinfektion. Ledproblem vid human borrelios är betydligt vanligare i USA jämfört med Sverige och det stämmer väl med att B. burgdorferi s.s. är den art som finns i USA.

Människor med konstaterad borrelios behandlas med antibiotika, men obehandlade fall uppges ofta självläka. Några behöver dock en längre återhämtningsfas innan de är återställda och ett fåtal anges kunna få obotliga skador.

Borrelios måste anses som en relativt allvarlig sjukdom för människa på grund av lidandet under sjukdomsfasen samt de obotliga skador som ett fåtal drabbas av. Många djurslag påverkas däremot i ringa omfattning eller inte alls.

Vad säger lagstiftningen?

Sjukdomen är inte anmälningspliktig hos djur.

Vanliga frågor

1. Smittar borreliabakterien till fästingens ägg?
Man anser att bakterien inte överförs till äggen från fästinghonan. Det innebär att fästingens ägg och även larverna som kläcks ur äggen är oinfekterade. Larverna infekteras först då de suger blod och då under förutsättning att djuret de suger blod från är bärare av borrelia. Undersökningar i Europa visar att ett stort antal små och medelstora däggdjur och många fåglar sannolikt fungerar som reservoarer för de nämnda arterna. I Sverige anses de viktigaste reservoarerna vara näbbmus, skogssork, skogsmus och skogshare.  

Referenser

Attar SM. Tetracyclines: what a rheumatologist needs to know? Int J Rheum Dis. 2009 Jul;12(2):84-9.

Bushmich SL, 1994. Lyme Borreliosis in Domestic Animals, J. Spirochet. Tick-Borne Dis.1, 24-28.

Butler CM, Houwers DJ, Jongejan F, van der Kolk JH, 2002. Borrelia burgdorferi infections with special reference to horses. A review, Veterinary Quarterly, 27:4, 146-156.

Chang Y.-F. 2000. Experimental Infection of Ponies with Borrelia burgdorferi by Exposure to Ixodid Ticks. Vet. Pathol. 37:68-76.

Egenvall A, Franzen P, Gunnarsson A, Engvall EO, Vågsholm I, Wikström UB, Artursson K., 2001. Cross-sectional study of the seroprevalence to Borrelia burgdorferi sensu lato and granulocytic Ehrlichia spp and demographic, clinical and tick-exposure factors in Swedish horses. Prev Vet Med;49:191-208.

Gall et Pfister, 2006. Survey on the subject of equine Lyme borreliosis. Int J Medical Microbiology 296 (2006) S1, 274-279.

Golub LM, Ramamurthy NS, McNamara TF, Greenwald RA, Rifkin BR. Tetracyclines Inhibit Connective Tissue Breakdown: New Therapeutic Implications for an Old Family of Drugs. Critical Reviews in Oral Biology & Medicine 1991; 2(2):297-322.

Jäderlund KH, Bergström K, Egenvall A, Hedhammar A, 2009. Cerebrospinal fluid PCR and antibody concentrations against Anaplasma phagocytophilum and Borrelia burgdorferi sensu lato in dogs with neurological signs J Vet Intern Med. 2009 May-Jun;23(3):669-72.

Läkemedelsverket 2009. Läkemedelsbehandling av borreliainfektion – ny rekommendation. Information från Läkemedelsverket 4:2009, 12-17.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls