Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Piroplasmos, Babesios eller Theilerios hos häst

Parasitsjukdomen piroplasmos hos häst förekommer inte i Sverige, med undantag av enstaka importfall. Parasiterna Theileria equi och Babesia caballi  sprids med fästingarter som idag inte finns etablerade i landet. Symtom hos häst är framförallt feber, blodbrist och gulsot.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Både hästar, mulor, åsnor och zebror kan drabbas av piroplasmos. I Sverige förekommer dock normalt varken parasiterna som orsakar sjukdomen eller de fästingarter som kan överföra parasiterna mellan hästar. En av parasiterna, Theileria equi har däremot hittats hos hästar som införts till Sverige från andra länder.

Sjukdomen förekommer över större delen av världen. Enligt World Organisation for Animal Health (OIE, 2014) (pdf) har ekvin piroplasmos rapporterats i Sydeuropa, Oberoende staters samvälde (OSS), Asien, Afrika, Syd- och Centralamerika och delar av södra USA. Även i Australien har man rapporterat om fynd av T. equi och B. caballi.

Fästingarten Dermatocenter reticulatus och överföring av piroplasmos mellan hästar har påvisats så långt norrut i Europa som i Nederländerna. Denna fästingart är etablerad även i Tyskland och Danmark och det förekommer att resande hundar bär med sig den in i Sverige. Med varmare klimat i framtiden finns risk att denna och andra fästingarter från sydligare trakter kan etablera sig i Sverige och överföra piroplasmossmitta mellan hästar.

Symtom

Inkubationstiden vid T. equi är 12-19 dagar och 10-30 dagar för B. caballi. Vid piroplasmos hos häst ses olika grader av intravaskulär hemolytisk anemi och systemsjukdom. Det ger ofta ospecifika symtom och därför kan piroplasmos förväxlas med andra sjukdomar. Hur allvarligt sjukdomsförloppet blir beror på mängden angripna och förstörda röda blodkroppar (erytrocyter) samt hur kroppens immunförsvar reagerar på detta. Man talar om perakut, akut och kronisk form.

Det kan vara värt att påpeka att hästar sällan får rödfärgad urin, hemoglobinuri, till skillnad från nötkreatur som i princip alltid utvecklar hemoglobinuri vid sin form av piroplasmos, ”sommarsjuka”, vilken orsakas av Babesia divergens.

B. caballi anses ge lindrigare förlopp jämfört med T. equi eftersom i allmänhet färre erytrocyter infekteras. Infektion med B. caballi kan kvarstå i ett till fyra år. T. equi ger oftast ett allvarligare förlopp och livslångt bärarskap.

Symtom vid akut infektion av B. caballi:

  • Feber
  • Anemi
  • Gulsot (ikterus)
  • Mag- och tarmkatarr (gastroenterit)
  • Rörelsestörningar

Symtom vid kronisk infektion av B. caballi: 

  • Försämrad aptit
  • Nedsatt eller dålig prestation
  • Viktförlust

Symtom vid akut form av T. equi:

  • Feber upp till 40 ºC
  • Anemi
  • Nedsatt aptit och AT
  • Ökad andnings- och pulsfrekvens
  • Mindre och torrare träckbollar
  • Gulsot (ikterus)

Subakut form av T. equi visar sig med liknande, men lindrigare symtom., Dessutom ses viktförlust och ibland intermittent feber. Slemhinnorna kan vara blekt rosa, rosa eller gulfärgade (ikteriska). Ibland ses punktformiga blödningar (petekier) och/eller större blödningar (ekymoser) i slemhinnorna. Hästarna kan också visa milda koliksymtom, liksom lindriga ödem i nedre delen av. Dessa diffusa, milda symtom kan tolkas som andra sjukdomar.
Kroniska fall med T. equi har ännu lindrigare symtom, som lindrigt nedsatt aptit , nedsatt prestation och viss viktnedgång. Mjälten kan vara förstorad, vilket bedömsvid rektalundersökning.
Perakut form är mycket ovanlig, det går så fort att hästen hittas död eller döende.
Föl som smittats i livmodern kan födas levande men har eller utvecklar snabbt svår anemi och ikterus.

Smittämne (agens)

Theileria equi (Babesia, Nuttalia equi) och Babesia caballi är de två arter av fästingburna protozo-parasiter som kan orsaka piroplasmos hos häst genom att infektera de röda blodkropparna, erytrocyterna. T. equi infekterar även de vita blodkropparna lymfocyter. Det övergripande namnet på sjukdomen, piroplasmos, härstammar från den tid då parasiterna benämndes Piroplasma

Smittvägar

Parasiterna kan överföras med 14-15 olika fästingarter av släktena Dermacentor, Rhipicephalus och Hyalomma, men dessa fästingsorter lever inte i Sverige. Fästingarten Dermatocenter reticulatus (brokig hundfästingoch överföring av piroplasmos mellan hästar har påvisats så långt norrut som i Nederländerna.

Infekterade hästdjur kan bära på parasiten under långa perioder och därmed fungera som reservoar för smitta till fästingar. Vissa fästingarter kan dessutom också fungera som reservoar för B. caballi genom att fästinghonan överför smitta till sina ägg (transovarial smitta).

Infekterade kanyler eller blodprodukter är en annan möjlig smittväg mellan hästar. Under svenska förhållanden är det den enda reella smittrisken i dagsläget , tillsammans med möjligheten för intrauterin smitta av T. equi från infekterat sto till foster.

Patogenes

Fästingar plockar upp protozooer från infekterade hästar och de genomgår en sexuell förökning i fästingen. När de infekterade fästingarna nästa gång tar ett blodmål från en häst överför de parasiter. T. equi infekterar först lymfocyter och en asexuell förökning sker i dessa, därefter infekteras erytrocyterna. B. caballi attackerar direkt erytrocyterna där deras asexuella förökning sker. Parasiten genomgår alltså en del olika utvecklingsstadier dels i fästingen, dels i hästen för att uppnå infektionsstadium.
Inkubationstiden anges för T. equi till mellan 12 och 21 dagar och för B. caballi 10-30 dagar.
Symtom som ses är en följd av att erytrocyterna förstörs och en komplementaktivering samt inflammationsmediatorer triggas igång och svämmar ut.

Diagnos

Blodutstryk med påvisande av organismen eller serologi för påvisande av antikroppar är de tester som erbjuds.
I den akuta fasen kan man hitta organismen i blodutstryk, men ju mer subakut och kronisk den blir desto svårare är det att hitta dem. I kronisk fas hittas de sällan eller aldrig. Under ett feberskov i kronisk fas ökar emellertid chansen att hitta parasiten i utstryk.

I regel satsar man på serologi om man misstänker bärarskap på grund av den låga känsligheten vid utstryk. Komplementfixeringstest var länge den enda serologiska test som fanns, men den visade för många falskt negativa. Numera finns andra serologiska tester, bland annat ELISA och immunofluroescens-test. Den senare kan särskilja mellan T. equi och B. caballi.

Vid obduktion ses i akuta fall ikterus och anemi. Levern är förstorad och mörkt orange-brun. Mjälten är också förstorad och njurarna är bleka och sladdriga och kan även uppvisa petekiella blödningar. Subepikardiella och subendkardiella blödningar ses i hjärtat. Eventuellt kan också lungödem och pneumoni förekomma.

Differentialdiagnoser som nämns i litteraturen är surra (Trypanosoma evansi), infektiös anemi, dourine (beskällarsjuka, Trypanosoma equiperdum) och afrikansk hästpest (orbivirus). Alla dessa är anmälningspliktiga sjukdomar (SJVFS 2013:23).

Provtagning

Blodprov, serumrör utan tillsats för serologi och EDTA-blod för utstryk (i akut skede).
Vid export av hästar till exempelvis USA kan det finnas krav på serologisk undersökning.
Kontrollera alltid vilken test importlandet kräver (gäller inte bara denna sjukdom) innan prov sänds till SVA. Uppge alltid till vilket land export avses och bifoga gärna en kopia av införsellandets krav. Har man utfört testen med icke godkänd analys kan det hända att hästen inte får komma in i landet (trots negativ test).

Behandling

Behandling av hästar i Sverige torde inte vara aktuellt då man inte vill ha in smittämnet i landet. I utländsk litteratur anges att man kan behandla med imidocarb, diminazene diaceturate, phenamidine isethionate eller amicarbalide diisethionate vilket ska eliminera kliniska symtom av B. caballii.
T. equi är mer resistent mot behandling, men till exempel Buparvaquone anges kunna ha viss effekt.
Generellt anses det emellertid ytterst osäkert att behandling ska kunna eliminera smittämnet.

Isolering

Isolering i så motto att man förhindrar fästingangrepp på både friska och smittbärande hästar så att smittcykeln bryts, vilket alltså inte behövs under svenska förhållanden.

Stallrengöring och desinfektion

Man behöver inte rengöra eller desinfektera stallet. 

Profylax (förebyggande behandling)

Profylax inriktas på att hålla smittspridande fästingar från hästarna och att förebygga att smitta sprids via blodkontaminerade sprutor med mera. Fästingrepellerande medel och uteslutande av fuktiga biotoper i hagar kan minska risken för smitta i områden där det finns fästingarter som kan fungera som vektorer. Importregler som förhindrar att smittförande hästar kommer in i landet skulle kunna vara en förebyggande åtgärd, som dock inte tillämpas i Sverige då lämpade mellanvärdar saknas, vilket gör risken för vidare smittspridning minimal.
Inget vaccin finns.

Prognos

Många hästar dör redan i perakut eller akut skede, framför allt om de infekterats med T. equi. Andra utvecklar subklinisk eller kronisk form med lindrigare symtom men visar ofta en nedsatt prestationsförmåga.

Zoonosaspekt

T. equi har undantagsvis kopplats till infektion hos människa.

Vad säger lagstiftningen?

Sjukdomen (B207) är anmälningspliktig enligt Jordbrukverkets föreskrifter (SJVFS 2000:16) om anmälningspliktiga sjukdomar.  

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls