Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Rinitvirus typ A och B hos häst

Hästens rinitvirus  finns spritt över hela världen. Infektion visar sig framför allt hos unga individer med lindrig till måttlig förkylning. Symtomlös infektion eller enbart rodnad i svalget förekommer hos immuna hästar.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Hästens rinitvirus finns spritt över hela världen och de flesta hästar har någon gång träffat på viruset. Det finns två typer av viruset, A och B. Enligt diagnostik vid SVA är typ B den vanligast förekommande i Sverige. I litteraturen anges däremot  rinitvirus typ A som den vanligaste, men den typen påvisas sällan i Sverige.

Symtom

Rinitvirus orsakar infektion i övre luftvägarna, med symtom som feber, nedsatt aptit och seröst näsflöde. Även lindrig hosta kan förekomma. Hos en del hästar ses endast en ökad rodnad i svalget.

Det är framförallt den unga hästen som drabbas och insjuknar. Infektionen är vanligast hos tvååringar i träning och framförallt under höst- och vintermånaderna. Hos äldre hästar förlöper infektionen oftast utan synbara symtom.

Smittämne

Hästens rinitvirus är artspecifikt, det vill säga det ger sjukdom endast hos hästar. Viruset förekommer i två olika typer, kallat rinitvirus typ A och B. 

Smittvägar

Infektionen sprids med aerosol vid nysning och hosta eller via direktkontakt mellan hästar samt med saliv och urin. Infekterade hästar kan sprida rinitvirus upp till fyra veckor efter genomgången infektion. Även hypoteser om infektion i urinvägarna med utsöndring av virus i urinen under flera månader har framförts. Virus kan överföras av människor från en häst till en annan.

Viruset kan överleva från timmar till dagar, kanske längre, på stallinredning och liknande.

Patogenes

Inkubationstiden är tre till åtta dagar och i de fall symtom utvecklas ses en övre luftvägsinfektion. Immunitet efter genomgången infektion varar sex till åtta månader.

Infektion med andra virus kan medföra en ökad känslighet för rinitvirus. Viruset förekommer konstant i de flesta tävlingshästpopulationer och bryter lättare ut när hästar är under hög tränings- och tävlingsstress. Symtom ses framförallt hos yngre hästar.

Diagnos

Infektion med rinitvirus kan påvisas genom stigande antikroppsnivåer i blodserum (serologi). Parprover tagna med cirka 10-14 dagars mellanrum rekommenderas för att fastställa titerstegring. Analysen utförs med serumneutralisationsteknik.

Rinitvirus typ B kan även diagnostiseras med PCR-teknik. I SVA:s luftvägspaket ingår PCR-analys av fem olika virusorsakade luftvägsinfektioner; EHV 1, EHV 4, virusarterit (EAV), influensa A2 och rinitvirus typ B.

Provsvar ska tolkas utifrån den kliniska helhetsbilden då nedsatt prestationsförmåga hos häst kan ha många orsaker. Resultat från parprover, alternativt påvisande av virusetmed PCR, sammantaget med de kliniska symtomen bör ligga till grund för fastställande av diagnos. Analys av ett enskilt blodprov kan inte användas för diagnosställande.

Provtagning

Påvisande av antikroppar görs i serum och blodprov tas i serumrör (utan tillsats). Det första provet, så kallat nollprov, tas när hästen är frisk eller i början av infektionen. Det andra provet tas tidigast tio dagar efter infektionens början. Blod eller serum från det första provet kan sparas i kylskåp i avvaktan på uppföljande prov. Efter att blodprov har stått i kylskåp i en till två dagar kan serum lätt hällas av i ett annat blodprovsrör som märks upp med hästens namn och provtagningsdatum och fryses in. Skickas parprov in tillsammans erhålls rabatt från laboratoriet. Det är viktigt att märka upp rören så att man vet vilket som är nollprov och vilket som är uppföljande prov (nummer två).

Vid förkylningssymtom kan en svabb tas och skickas till SVA för snabb diagnostik med PCR-teknik. Prov tas i så tidigt skede som möjligt av sjukdomsförloppet, helst inom 24-72 timmar efter de första kliniska symtomen, eftersom virus oftast utsöndras enbart i akut skede. Provet tas från näsborre eller svalg och gnuggas mot slemhinnan, så att celler kommer med i provet. För provtagningen används med fördel en så kallad E-svabb (ESwab, Copan Innovation Ltd, Brescia, Italy). E-svabb kan beställas från SVA och kommer  med provrör och transportmedium. En steril torr provtagningspinne kan också användas, men samma analyskänslighet som vid användandet av E-svabb kan inte garanteras. Den torra provtagningspinnen läggs i ett sterilt rör eller steril burk.

Provet skickas in väl märkt till laboratoriet. På SVA finns möjlighet att påvisa fem olika luftvägsvirus (EHV-1, EHV-4, arteritvirus (EAV), influensa A2 och rinitvirus typ B) i ett och samma prov. Begär då luftvägspaketet.

För att snabbare få svar vid prestationsnedsättning, kan blodprov tas regelbundet från friska hästar och sparas i frys, (se ovan). Om hästen/hästarna visar prestationsnedsättning i relativt nära anslutning till provet som sparats, kan ett nytt blodprov tas och de två proven skickas tillsammans för analys. De två analysresultaten jämförs för att bekräfta eller avskriva rinitvirusinfektion.

Behandling

Virusinfektioner behandlas understödjande om allmäntillståndet så kräver. I okomplicerade fall ger rinitvirus ett odramatiskt förlopp och ingen behandling behövs, endast vila. Hästarna tillfrisknar vanligtvis inom cirka en vecka. Om sekundärinfektioner tillstöter kan återhämtningsperioden bli längre.

Det är viktigt att hästen får möjlighet att återhämta sig. Med tanke på risken för komplikationer bör hästen tillåtas att ta det lugnt minst ett par veckor till en månad efter att den varit fri från symtom, följt av en gradvis ökning av träningen. Vila minskar graden av kliniska symtom, konvalescenstid och risk för följdsjukdomar. Vila minskar också virusutsöndringen och därmed även risken för spridning av virus till andra hästar.

Isolering

Spridning i stallet kan begränsas om man har möjlighet att isolera den först insjuknade hästen och det bör, för bästa effekt, ske så snabbt som möjligt vid symtom. Kontrollera temperaturen på hästarna varje dag.

Använd gärna mottagningsstall och ta inte in nya hästar i stallet förrän tidigast efter tre veckors karantän i mottagningsstallet. Hästar som utvecklar infektionssymtom i mottagningsstallet, utvärderas naturligtvis för åtgärd, förlängd isolering med mera. 

Se vidare separata dokument:
Förhindra att smitta drabbar stallet/Om en smitta drabbar stallet - Checklista

Stallrengöring och desinfektion

Viruset är relativt okänsligt och kan överleva ganska lång tid, kanske i månader på stallinredning etcetera.

Se vidare separat dokument:
Generella råd för stallrengöring och desinfektion vid smittsamma sjukdomar.

Profylax

Vaccin mot rinintvirus finns inte på marknaden.

Prognos

Rinitvirus hos häst har vanligtvis en god prognos. Infektionen ger i allmänhet immunitet i sex till åtta månader.

Zoonosaspekt

Ingen känd risk.

Vad säger lagstiftningen?

Infektion med rinitvirus är en smittsam men inte en anmälningspliktig sjukdom.

Tränare/hästägare till trav- eller galopphäst samt ansvarig vid trav eller galoppstuteri ska anmäla misstanke om smittsam sjukdom till den lokala smittskyddsgruppen (epizootigruppen) som finns vid varje trav- och galoppbana.

Referenser

Studdert M.J. (1996) Equine Rhinovirus Infections. In: Virus Infections of Equine Medicine. Ed: Studdert M.J., Elsevier, Amsterdam, The Netherlands.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls