Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Fästingar, knott, svidknott, flugor och bromsar hos häst

Stickande och bitande insekter kan orsaka obehag och direkt smärta för hästar, och fungera som vektorer för vissa blodspridda smittämnen.

Fästingar

Hästar förefaller oftast inte vara så irriterade över fästingangrepp. Fästingar hos hästar har i Sverige framför allt betydelse som överförare av sjukdomen granulocytär anaplasmos (tidigare kallad ehrlichios).

Den vanliga fästingen (Ixodes ricinus) finns i hela landet, men rikligast i Götaland och Svealand. Fästingarna har efter hand spridit sig till nya områden på grund av det milda klimatet. Med fästingarnas utbredning kan också följa sjukdomar som fästingarna sprider.

Fästingarna trivs i fuktig miljö, vid vattendrag, i slyvegetation och högt gräs, och framför allt i skuggiga områden. Alla däggdjur, fåglar och kräldjur kan angripas av fästingar.

Vanlig fästing (Ixodes ricinus). Foto: Anders Lindström/SVA.

Tjugo olika fästingarter har påträffats i Sverige, och i andra klimat förekommer andra fästingarter. Om nya fästingarter etablerar sig i Sverige kan också nya sjukdomar komma att etablera sig bland hästar, till exempel piroplasmos.

Fästingarna förekommer som larver, nymfer och fullvuxna fästingar. Dessa liknar varandra men larven (som är minst) har sex ben medan nymfen och den vuxna fästingen (som är störst) har åtta ben.

Fästingarna övervintrar utomhus och blir aktiva på våren när dygnsmedeltemperaturen är cirka +5°C. I vissa områden har de en andra aktiv period under sensommaren - hösten. När fästingäggen har kläckts genomgår de tre stadier: larv, nymf och fullvuxen fästing. Utvecklingen till fullvuxen tar vanligen tre år, men kortare och längre utvecklingsfas förekommer. Samtliga stadier suger blod. Larverna suger oftast från mindre däggdjur som möss, sorkar, fåglar och nymfer från något större däggdjur som hare, hund, katt eller hönsfåglar. Den vuxna fästingen angriper oftast större däggdjur som häst, nötkreatur, får och människa.

Daglig visitering och bortplockande av fästingar minskar risken för att hästen ska få en fästingburen infektion. Att flytta hästarna från marker där det finns gott om fästingar minskar också riskerna.

Det finns inga säkra sätt att sänka antalet fästingar på betet. Att stängsla bort fuktiga områden kan hjälpa, eftersom fästingar trivs där. Fästingarnas antal kan minska om betet inte används av betande djur på två till tre år, men antalet fästingar beror också på vilka vilda djur som rör sig på markerna. Att bränna vegetationen på betet kan eventuellt minska antalet fästingar.

Så kallade pyretroid- och azadiraktinpreparat kan användas mot fästingar (läs mer om medel mot hudparasiter). Bekämpningsmedel ska vara godkända av Kemikalieinspektionen, som har en lista över fastställda karenstider för biocidprodukter (pdf). Använd alltid skyddshandskar vid användande av kemiska preparat.

Knott och svidknott

Knott och svidknott (Culicoides) irriterar hästar genom sina stick.

Svidknott kan även orsaka en allergisk reaktion som visar sig som så kallat sommareksem (se HästSverige.se) på häst, Culicoides-hypersensitivitet. Eksemet ger kraftig klåda och hudförtjockning. Problemet förekommer i alla raser men är särskilt väl känt hos importerade islandshästar. Förr kallades eksemet man- och svansskorv, men eksemets utbredning kan variera beroende på att olika svidknottsarter föredrar olika kroppsdelar.

Knottens larver återfinns i strömmande vattendrag. Är våren dessutom tidig och varm kan det bli en masskläckning av knott. Massangrepp på hästar och kor kan leda till att djuren dör.

Svidknottens larver återfinns på olika ställen beroende på art, men mestadels finns de i det övre jordlagret på fuktiga marker. Kläckning sker från slutet av april i landets södra delar och kan ske så sent som i juli norr om polcirkeln.

Vid kraftiga besvär rekommenderas att flytta hästarna till beten där det inte finns så mycket knott. Blåsiga, öppna, höglänta områden har i allmänhet färre knott. Speciella täcken mot knott skyddar stora delar av kroppen. För god effekt bör hästen ha täcket på sig från tidig vår och sedan resten av sommaren. Att stalla in hästarna när knotten är som mest aktiva hjälper också. Den aktiva perioden varierar dock mellan arter och utevistelsen får anpassas efter knottens dygnsrytm. Man kan minska knottangrepp med hjälp av preparat som finns att köpa i butiker med hästtillbehör eller på apotek. Behandla enligt den rekommendation som anges för produkten. Använd handskar vid behandling.

Flugor, blinningar, bromsar 

Under betesperioden angrips hästar ofta av olika sorters stickande flugor, blinningar och bromsar. Insekterna kan irritera hästarna så mycket att de ständigt kliar och sparkar sig. De blir rastlösa, springer runt och får inte ro att äta och dricka.

Sommarsår (habronemiasis) på hästar är en speciell sorts sårinfektion som beror på att flugor överfört Habronema-larver till sår eller ögon.

Hästsjukdomen infektiös anemi orsakas av ett virus som kan spridas via bett från bromsar. Den finns inte i Sverige idag.

Starkt luktande liniment eller oljor finns att köpa i butiker med hästtillbehör, men har oftast kortvarig effekt. Flugtäcken som skyddar huvud, kropp och bål hindrar insekterna till viss del, men de kommer fortfarande åt benen. Man kan också stalla in hästarna när insekterna är som mest aktiva.

Det finns inga kemiska medel med indikation mot dessa insekter, men de medel som används mot fästingar kan eventuellt fungera även mot dessa insekter.

Lusflugor 

Hjortlusfluga. Foto: SVA

Lusflugor är vanliga i våra marker. Hos hästar ser man oftast den vanliga lusflugan (Hippobosca equina), men under svärmningstider, i september, ses även hjortlusflugan (Lipoptena cervi). Lusflugorna sätter sig också på hjortar, rådjur, älgar och nötkreatur. Ibland angriper flugorna även  hundar och människor. Lusflugorna är krabbliknande, knappt 1 cm långa och har långa vingar.

Lusflugor i allmänhet rör sig snabbt i pälsen och irriterar hästarna men orsakar sällan någon större skada på friska djur. Den vanliga lusflugan (H. equina) hittar man under svansen och i ljumskarna på hästen. Den söker sig gärna till sår, där den lever på hudutsöndringar, någon gång suger den blod. Hjortlusflugan sliter av sig vingarna när den landat på ett däggdjur.

Flugorna kan plockas bort för hand.

Fluglarver

Flugor som normalt lever av gödsel och kadaver, kan också söka sig till sårvätska, blod, och hudeksem. Där lägger de sina ägg som kläcks till larver på några timmar. Under sommaren kan sådana larver ses som små gulvita maskar, några millimeter långa i hästars sår. Larverna lever av hudavlagringar, blod och sårvätska.

Sommarsår (habronemiasis) på hästar är en speciell sorts sårinfektion som beror på att flugor överfört Habronema-larver till sår eller ögon.

För att undvika flugangrepp under sommaren kan luftiga bandage läggas över sår. I sår som redan angripits sköljer eller plockar man bort larverna. Kontakta din veterinär då djur kan bli mycket dåliga vid fluglarvsangrepp. Hästen bör stallas in tills såret/såren läkts, för att slippa flugangrepp.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls