Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Leishmanios hos hund

Leishmanios är inte en inhemsk infektion men den har på senare år diagnostiserats i Sverige hos flera hundar som importerats från och/eller vistats i sydeuropeiska länder som Spanien, Grekland, Portugal och Frankrike. Hundar infekterade med Leishmania får många olika symtom.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Ja
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga.

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst och smitta

Sandmyggor (fjärilsmyggor, sandflies) finns i områden i Europas södra delar. Dessa myggor sprider leishmanios, en allvarlig parasitsjukdom, till hund och människa. Smittan är utbredd i Medelhavsområdet och Portugal och är i vissa regioner mycket vanlig. Leishmanios förekommer inte normalt i Sverige men har på senare år diagnostiserats hos flera hundar. De flesta har varit importerade hittehundar, men infektionen har påvisats även hos andra hundar som vistats i Sydeuropeiska länder. Sjukdomen har också diagnosticerats hos två hundar i Finland och man tror att de hade blivit smittade via en hund som varit i Spanien.

I de allra flesta fall krävs det ett stick från en infekterad sandmygga för att en hund eller människa skall kunna smittas. Eftersom sandmyggor inte finns i Sverige är risken för inhemsk smittspridning från en infekterad hund till andra hundar eller till människor i normala fall mycket liten. Misstänkta fall av smitta via blod, utan att myggor varit inblandade finns dock rapporterat hos människor i utlandet. Försiktighetsåtgärder kan därför vara aktuella, speciellt i de fall en infekterad hund handhas av en människa med nedsatt immunförsvar. För rådgivning kontaktas smittskyddsläkare.

Information om infektionssjukdomar hos människa hittar du på Folkhälsomyndighetens webbplats

Symtom

Leishmanios hos hund leder nästan alltid till allvarlig systemsjukdom och död. Infektionen kräver som regel upprepad eller livslång behandling.

En rad olika symtom kan utvecklas, bland annat kraftiga, livshotande blödningar från nos, smärtsamma led- och muskelförändringar och symtom orsakade av lever- och njurskador. Ofta har hundarna också hudförändringar. Symtom från ögon, anemi (brist på röda blodkroppar), avmagring och förlust av muskelmassa är andra exempel på vanliga symtom. Leishmaniainfektionen gör att hundens immunförsvar blir nedsatt och ofta drabbas hunden av ytterligare infektioner, till exempel bakteriella hudinfektioner.

Leishmaniainfekterade hundar behöver inte uppvisa symtom förrän lång tid (flera månader eller flera år) efter det att de infekterats via ett myggbett. En hund som skall importeras till Sverige kan alltså verka helt frisk vid en besiktning, trots att den bär på en kronisk infektion och kommer att bli sjuk till följd av den infektionen. Tyvärr kan man också misslyckas med att upptäcka infektionen trots att korrekta prover tas.

Diagnos

Om en svensk hund blir sjuk är det viktigt att tala om för den undersökande veterinären om hunden har varit utomlands och i så fall i vilket land, även om det var för flera år sedan. Det är inte ovanligt att hundar infekterade med leishmania också bär på andra infektioner, till exempel hjärtmask, det kan alltså vara aktuellt att undersöka hunden för flera olika typer av infektioner.

Leishmaniaparasiten är inte alltid lätt att hitta och i en del fall måste flera prover tas vid olika tillfällen innan man hittar antingen parasiten eller antikroppar mot parasiten, det vill säga. innan man säkert vet att hunden är infekterad.

I ett blodprov kan man leta efter antikroppar mot parasiten. Blodprov används både när hundar visar symtom och när man letar efter infektionen hos till synes friska hundar, till exempel i samband med en veterinärbesiktning innan en hund skall exporteras till Sverige. Tyvärr hittar man inte alltid antikroppar i ett prov från en infekterad hund. Det beror bland annat på att det kan ta tid innan hunden bildar antikroppar.

När hundar visar symtom tar veterinären ofta också vävnadsprover från till exempel lymfknutor och hudförändringar för undersökning.

Behandling

Det finns ingen behandling som visats säkert befria infekterade hundar från leishmaniaparasiter. Två typer av preparat används till hund i Europa; ett som injiceras (meglumin antimonat) och ett som ges i form av tabletter (allopurinol). Allopurinol finns i Sverige.

Hunden kan också behöva annan behandling, beroende på vilka organ som är skadade och beroende på hur sjuk hunden är. Prognosen varierar och måste bedömas från fall till fall.

Förebyggande behandling för resande hundar

Det finns preparat  som har dokumenterad effekt mot sandmyggor. Man kan dock inte räkna med att preparaten skyddar fullständigt mot myggangrepp. Under kvällar och nätter, då myggorna är som mest aktiva, bör hunden därför också skyddas mot myggangrepp med hjälp av myggnät eller genom inomhusvistelse. Det finns även möjlighet att vaccinera. Det kan vara aktuellt om du ska ta med hunden på semester till trakter där det kan finnas risk för leishmanios. Hör med din veterinär om vad som är lämpligt för din hund.

Mer information

Du kan läsa mer om andra förebyggande åtgärder mot olika infektionssjukdomar på SVA:s webbplats, Att tänka på innan du reser med hund i Europa.

Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.

Vanliga frågor

1. Kan katter också drabbas av leishmanios?

Ja, det finns sådana fall rapporterade från Medelhavsområdet i Europa, men det är inte alls lika vanligt som hos hund.

2. Jag har hört att hundar som är infekterade med leishmania oftast inte blir sjuka alls, utan att infektionen som regel är ofarlig. Är det sant?

Nej, det stämmer inte. För en hund som behandlas för kronisk Leishmanios kan prognosen variera. Ofta leder dock infektionen till allvarlig systemsjukdom och död trots upprepad eller livslång behandling. Det finns tyvärr ingen behandling som visats säkert befria infekterade hundar från leishmaniaparasiter.

3. Kan människor smittas och bli sjuka av en hund som är infekterad med leishmanios?

I de allra flesta fall krävs det ett stick från en infekterad sandmygga för att en hund eller människa skall kunna smittas. Eftersom sandmyggor inte finns i Sverige är risken för inhemsk smittspridning från en infekterad hund till andra hundar eller till människor i normala fall mycket liten! Misstänkta fall av smitta via blod, utan att myggor varit inblandade, finns dock rapporterat hos människor i utlandet. Vissa försiktighetsåtgärder kan därför vara aktuella även i Sverige, framförallt i de fall en infekterad hund ägs av en människa med nedsatt immunförsvar. För rådgivning kontaktas smittskyddsläkare.

Du kan läsa mer om leishmanios hos människa på Folkhälsomyndighetens webbplats.

4. Kan en hund som levt utomlands men verkar frisk ändå utveckla symtom på leishmanios efter att ha levt i Sverige en tid?

Ja. Leishmaniainfekterade hundar behöver inte uppvisa symtom förrän lång tid (flera månader eller flera år) efter det att de infekterats via ett myggbett. En hund som skall importeras till Sverige kan alltså verka helt frisk vid en besiktning trots att den bär på en kronisk infektion och kommer att bli sjuk till följd av den infektionen. Tyvärr kan man också misslyckas med att upptäcka infektionen trots att korrekta prover tas.

5. Jag skall köpa en hund från Sydeuropa, är det något mer än leishmanios jag bör tänka på?

Jordbruksverkets webbplats kan du läsa om gällande införselregler. Det är mycket viktigt att dessa följs! Införselreglerna skyddar dock inte hunden mot att bli smittad med en rad andra, för hunden ofta allvarliga sjukdomar. Du kan läsa mer om några sådana infektioner, Att tänka på i samband med köp av hund från Europa.

6. Jag skall ut och resa med min hund i Europa, vad bör jag tänka på för att minska risken för att min hund utsätts för onödig smitta?

Jordbruksverkets webbplats kan du läsa om gällande införselregler. Det är mycket viktigt att dessa följs! Införselreglerna skyddar dock inte hunden mot att bli smittad med en rad andra, för hunden ofta allvarliga sjukdomar. Du kan läsa mer på SVA:s webbplats, Att tänka på innan du reser med hund i Europa.

Vänd dig till din behandlande veterinär för råd och ordinering av lämpliga förebyggande läkemedel. 

 

Vad säger lagstiftningen?

Leishmanios hos hund och katt är en anmälningspliktig sjukdom. Detta innebär att diagnosen måste anmälas till Jordbruksverket, men att anmälan inte kommer att leda till några omedelbara myndighetsbeslut. I de fall ett svenskt laboratorium påvisar leishmanios med hjälp av insända prover skall laboratoriet anmäla fyndet till Jordbruksverket, det vill säga behandlande veterinär behöver inte anmäla fallet. 

Förekomst

Leishmanios är inte en inhemsk infektion men den har på senare år diagnostiserats i Sverige hos flera hundar som importerats från och/eller vistats i sydeuropeiska länder som Spanien, Grekland, Portugal och Frankrike. I många områden i dessa länder är infektionen mycket vanligt förekommande hos hund. I en artikel publicerad 2014 beskrivs fall av Leishmanios hos två finska hundar som misstänks ha blivit smittade i Finland via dels hundbett dels parning med en infekterad hund från Spanien. I Europa utgör hundar huvudreservoar för en hos människor allvarlig form av leishmanios orsakad av Leishmania infantum.

Leishmanios kan också drabba tamkatter, ett mindre antal fall finns rapporterade från Medelhavsområdet. Att så få fall av leishmanios hos katt påvisats kan tolkas som att katter har en bättre resistens mot orsakande agens jämfört med hundar.

Agens och smittvägar

Leishmanios orsakas av en intracellulär protozoo av genus Leishmania. Parasitens vektor är sandmyggor (fjärilsmyggor, på engelska sandflies), i Europa av genus Phlebotomus. Det är i sandmyggan parasiten utvecklas till sitt infektiösa stadium, det vill säga närvaro av sandmyggor krävs för att smittan skall spridas i ett geografiskt område eller i en population. Misstänkta fall av direktsmitta (blodsmitta) hos människa har dock rapporterats.

Sandmyggor förekommer inte i svenskt klimat och risken för spontan, icke iatrogen smittspridning från en infekterad hund till friska svenska hundar som inte själva vistas i länder där sandmyggor finns är mycket liten.

Zoonosaspekt

Visceral leishmanios (VL) hos människa är en allvarlig sjukdom men för friska människor som vistas i icke endemiska områden är risken för smitta mycket liten. Eftersom sällsynta fall av misstänkt direktsmitta mellan människor har rapporterats bör dock viss försiktighet iakttagas vid hantering av till exempel kontaminerade injektionsnålar i samband med provtagning eller behandling av en leishmaniainfekterad hund. Särskilt i de fall där immunosupprimerade individer handhar en infekterad hund kan vissa försiktighetsåtgärder vara aktuella, till exempel om hunden har öppna, blödande sår. För rådgivning kontaktas smittskyddsläkare.

Patogenes och kliniska symtom

Inkubationstiden är mycket varierande, från några månader upp till flera år. Detta innebär att en leishmaniainfekterad, serologiskt positiv hund inte behöver uppvisa symtom förrän flera år efter att den vistats i ett endemiskt område.

Hos hund utvecklas som regel en visceral leishmanios som förlöper som en obotlig, kroniskt progredierande sjukdom. Även hos de hundar där endast hudsymtom noterats av ägaren måste risken för en visceral involvering alternativt en med tiden kommande visceral påverkan beaktas. Symtombilden varierar kraftigt mellan olika individer och kan påminna om en rad andra sjukdomstillstånd. Sekundärinfektioner är vanligt, liksom samtidig infektion med till exempel Dirofilaria immitis (hjärtmask).

Symtom som kan ses inkluderar:  

  • Avmagring och generell muskelatrofi. Uttalad atrofi av huvudets muskler är typiskt.
  • En generell lymfknuteförstoring är vanligt förekommande.
  • Anemi.
  • Epistaxis (nosblödning) ses ofta unilateralt. Nosblödningarna kan vara fatala!
  • Onychogrypos, det vill säga abnormt långa klor, är ett relativt specifikt fynd.
  • Förändringar i okulära och periokulära vävnader. En främre uveit kan föreligga, liksom konjunktivit och ögonlocksförändringar av olika slag, bland annat diffust ödem och välavgränsade granulom i ögonlockskanterna. En uveit kan också uppkomma efter insatt behandling.
  • Ulcerationer, framförallt i mukokutana övergångar och tryckpunkter.
  • Proliferativa förändringar i slemhinnor som makroskopiskt kan förväxlas med tumörvävnad samt kutana noduli.
  • Den vanligaste generella hudförändringen är en exfoliativ dermatit med eller utan hypotrichos och/eller alopeci. Pustulär steril dermatit kan också ses, liksom torr päls. Andra förändringar som associerats med leishmanios är hyperkeratos av trampdynor och nos. Alopeci periokulärt är vanligt.
  • Symtom som polyuri, polydipsi, depression och kräkningar. En vanlig bakomliggande orsak är njurskador; njursvikt är en mycket vanlig dödsorsak hos hundar med leishmanios. Hepatit eller en fullt utvecklad leversvikt kan också föreligga.
  • Rörelsestörningar och smärtsymtom kan ses till följd av polyartrit och/eller polymyosit eller till följd av trampdyneskador som sprickor eller ulcerationer vid övergång till hud. Osteolytiska skador och proliferativ periostit kan i vissa fall ses vid röntgenundersökning.

Diagnos

Samtidig infektion med andra agens som till exempel Dirofilaria immitis (hjärtmask) är inte ovanligt i de länder där leishmanios finns endemiskt. Provtagning för flera olika agens kan alltså vara indicerat.  

  • Serologi

Serologisk undersökning för påvisande av specifika antikroppar finns tillgängligt och används ofta som ett första test. Det är också den test som är bäst lämpat för screening av symtomfria hundar.

Ett negativt provsvar kan betyda att hunden ännu inte har hunnit utveckla (mätbara) antikroppar. En förnyad serologisk undersökning efter en längre tid, till exempl efter några månader, kan därför vara aktuellt när det är en symtomfri hund som testas. Ett alternativ till upprepad serologi är utökad undersökning med cytologisk undersökning och PCR, vilket är att rekommendera i de fall där kliniska misstanke om leishmanios föreligger och fastställande av diagnos önskas så snart som möjligt.

  • Cytologisk undersökning

Parasiten kan identifieras i färgade utstryk. Sensitiviteten varierar med mängden parasiter i provmaterialet. Rekommenderat provmaterial är benmärgs- eller lymfknuteaspirat samt aspirat från synliga förändringar i till exempel slemhinnor eller hud, i de fall sådana finns att tillgå.

En cytologisk undersökning är en betydligt mindre sensitiv metod jämfört med en PCR-undersökning av samma material.

  • PCR-undersökning

Samma provmaterial som används till cytologisk undersökning kan användas för PCR-undersökning. I de fall hunden har typiska förändringar i till exempel hud eller slemhinnor är det värdefullt och praktiskt enkelt med provtagning både från dessa förändringar och från lymfknutor för PCR-undersökning.

Materialet (biopsier och/eller aspirat) skickas i till exempel sterila mjölkrör eller blodprovsrör, utan tillsats.

PCR-undersökning av benmärgsaspirat anses vara den säkraste metoden för att påvisa en leishmaniainfektion. Även med denna mycket sensitiva metod kan dock förnyad provtagning vara aktuellt när ett negativt provsvar erhålls trots stark klinisk misstanke. 

Behandling

Behandling av leishmanios hos hund leder sällan till total eliminering av parasiten. Återfall som kräver behandling är följaktligen mycket vanligt.

En rad läkemedel har tidigare använts, till exempel diminazen, metronidazol och antifungala läkemedel som ketokonazol och itroconazol. Studie av deras effekt saknas och de preparat som i praktiken använts i Europa under senare tid är meglumin antimonat och allopurinol, ett nyare behandlingsalternativ. En rad olika dosrekommendationer och behandlingsstrategier finns angivna för dessa preparat. 

Allopurinol finns att tillgå i tablettform i Sverige och kan användas som enda behandling eller som en del i en kombinationsbehandling.

Megluminantimonat används numera i Europa framförallt tillsammans med allopurinol som en del av en inledande kombinationsbehandling. En sådan inledande behandling brukar följas av en längre tids behandling med enbart allopurinol. Megluminantimonat finns inte registrerat i Sverige och finns endast att tillgå som en injektionslösning.

Profylax

Profylaktiska åtgärder mot leishmanios hos hund inkluderar användande av myggrepellerande veterinärmedicinska preparat med indikation för just detta. Särskilt under kvällar och nätter (sandmyggorna är mest aktiva i skymning och gryning) bör hunden också skyddas med hjälp av myggnät eller genom inomhusvistelse. Det finns även möjlighet att vaccinera.

Mer information

På SVA:s webbplats finns även information om infektioner att tänka på i samband med köp av hund från Europa samt information om förebyggande åtgärder inför resa med hund i Europa. 

 

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls