Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Salmonella hos hund

Salmonellainfektion är sällsynt hos hundar i Sverige och endast ett fåtal fall rapporteras årligen. Infekterade hundar får vanligen symtom från magtarmkanalen.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Ja
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst och smitta

Infektion med salmonella är vanligt förekommande över hela världen. Sverige, Norge och Finland utgör ett undantag med generellt låg förekomst. Salmonellainfektion  påvisas mycket sällan hos hundar i Sverige och endast ett fåtal fall rapporteras årligen. Av Jordbruksverkets officiella statistik över anmälningspliktiga sjukdomar framgår att år 2012, respektive år 2013, rapporterades fyra respektive fem fall av salmonellainfektion hos hund i Sverige. Förekomst av Salmonella är också ovanligt i svenska livsmedel.

Salmonella är en zoonos, det vill säga en infektion som kan smitta mellan djur och människa. Smitta kan ske direkt mellan infekterade djur och mellan djur och människa. Salmonella sprids huvudsakligen via avföring från smittade individer och infekterar nya individer via munnen. Oftast krävs en stor infektionsdos för att framkalla sjukdom. Den vanligaste smittvägen för hundar är utfodring med råa eller otillräckligt upphettade livsmedel, hundgodis och andra animaliska produkter som grisöron, rått kött, kyckling och slaktavfall.

Katter smittas oftast under vårvintern efter att de fångat och ätit salmonellainfekterade småfåglar. Både självdöda och levande småfåglar samt deras avföring utgör en smittrisk även för intresserade hundar.

Symtom

Hos de hundar som insjuknar i salmonellainfektion ses olika grader av symtom. Symtom kan variera bland annat beroende på vilken typ av salmonellabakterie som är inblandad, infektionsdosens storlek, djurets immunförsvar och eventuella andra samtidiga sjukdomar eller infektioner. Salmonellabakterier har också påvisats i avföring hos friska hundar utan några symtom; infektionen behöver alltså inte orsaka någon sjukdom hos hunden.

Typiska symtom vid en kraftigare salmonellainfektion hos hund är feber, illamående, aptitlöshet följt av kräkningar, buksmärta och diarré. Diarrén kan variera i mängd och konsistens, ibland kan den även innehålla färskt blod. Vid allvarliga infektioner kan spridning ske till andra organ, samt leda till blodförgiftning och eventuellt dödsfall. Enstaka fall av infektion i livmodern under dräktighet har rapporterats orsaka abort. Många hundar visar dock inga symtom och hos de som blir sjuka ses oftast enbart en lättare diarré.

Diagnos

Det finns många olika sjukdomstillstånd som kan ge upphov till de symtom som beskrivits ovan, och som vanligt måste veterinär uppsökas för undersökning och behandling om en hund visar symtom på sjukdom. Vid misstanke om infektion med salmonellabakterier görs bakterieodling från färsk avföring. Vid tecken på blodförgiftning kan även odling göras från blod.

Salmonella kan utsöndras i avföring under en längre tid, vanligen under tre till sex veckor. I enstaka fall har upptill 117 dagar rapporterats. Efter den första veckan blir det allt svårare att hitta bakterien, därför kan det krävas flera provtagningar.

Behandling

Vilken behandling som sätts in vid salmonellainfektion hos hund bestäms utifrån vilka och hur allvarliga symtom hunden har. En salmonellainfektion självläker i allmänhet och enbart behandling i form av tillräcklig vätsketillförsel kan räcka vid en okomplicerad infektion. Antibiotikabehandling undviks som regel eftersom det finns risk för utveckling av resistens hos bakterien och man tror att antibiotika kan förlänga tiden djuret utsöndrar salmonellabakterier via avföringen. Prognosen för hundar med okomplicerad salmonellainfektion är i allmänhet god. För hundar med blodförgiftning är prognosen sämre.

Förebyggande

Trots att salmonella är en ovanligt förekommande infektion hos hundar i Sverige kan det vara bra att tänka på att hundar, precis som människor, kan få infektionen via smittade livsmedel. Att ge sin hund råa eller otillräckligt upphettade animaliska produkter kan innebära en risk för smitta. Precis som katter kan även hundar smittas av infekterade fåglar och fågelbord, hundar bör därför inte komma i kontakt med dessa.

Generella hygienråd vid handhavande av salmonellasmittad hund. Eftersom Salmonella, och de flesta andra smittämnen som orsakar magsjukdom hos människa, sprids via avföring från smittade individer och infekterar nya individer via munnen är noggrann handhygien alltid mycket viktigt. Extra noggrann ska man vara i samband med matlagning och måltider. Händer bör alltid tvättas noga efter hantering av den sjuka hunden och när eventuella kräkningar eller diarré torkas upp. Vid rastning plockas om möjligt avföring upp för att i möjligaste mån undvika smitta till omgivningen. Händerna tvättas alltid efteråt. Diska hundens tillbehör separat med diskborste som inte används till tallrikar, bestick eller andra kökstillbehör. Barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar kan vara känsligare för infektion och det kan vara olämpligt att en infekterad hund exempelvis sover i samma säng som ett barn. Man bör också försöka undvika att bli slickad av hunden, särskilt kring munnen eftersom smitta oftast sker från avföring till mun.

Om möjligt bör man också försöka utreda den ursprungliga smittkällan för att försöka hindra att hunden återsmittas eller att andra djur och människor blir smittade. Finns det fler husdjur i hushållet bör extra god hygien råda för samtliga under den tid som det finns en infekterad hund i hushållet. Detta gäller även om de andra djuren inte uppvisar symtom.

Detta är SVA:s generella råd. Länsstyrelsen alternativt kommunen kan göra en annan bedömning med hänvisning till andra faktorer i det enskilda ärendet.

Mer information

Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.

Information om salmonellainfektion hos människor finns hos Folkhälsomyndigheten.

 

Vad säger lagstiftningen

Salmonellainfektion är anmälningspliktig enligt zoonoslagstiftningen och veterinär ska anmäla fall till Jordbruksverket och berörd länsveterinär.

Förekomst

Infektion med salmonella är vanligt förekommande över hela världen. Sverige, Norge och Finland utgör ett undantag med låg förekomst.

Agens och smittvägar

Salmonella är en grupp gramnegativa bakterier tillhörande familjen Enterobacteriaceae. Salmonella är i huvudsak en tarmpatogen, men kan också orsaka systemisk sjukdom och kan då isoleras från blod och olika organ. Bakterien har också påvisats hos friska hundar utan symtom.

Smitta kan ske direkt mellan infekterade djur och mellan djur och människa. Salmonella sprids huvudsakligen via avföring från smittade individer och infekterar nya individer via munnen. Oftast krävs en större infektionsdos för att orsaka kliniska symtom och vanligtvis behöver det ske en uppförökning av bakterien i livsmedel eller foder för att infektionsdosen ska bli tillräckligt stor. Hundar kan smittas via kontaminerade livsmedel och kontaminerat vatten. I internationella veterinärmedicinska publikationer anges utfodring med råa köttprodukter som den vanligaste smittvägen för hund. Särskilt från Nordamerika har salmonellainfektioner rapporterats bland tävlande greyhounds och arbetande slädhundar som har utfodrats med råa animaliska produkter. Smitta kan också ske till hund och människa via hundgodis som inte upphettats tillräckligt i tillverkningsprocessen, till exempel grisöron.

Katter smittas oftast under vårvintern efter att de fångat och ätit salmonellainfekterade småfåglar. Både självdöda och levande småfåglar samt deras avföring utgör en smittrisk även för intresserade hundar.

Klinisk salmonellainfektion hos hund är sällsynt. I Sverige rapporteras årligen endast ett fåtal fall med salmonellasmitta hos hund. Salmonella är också ovanligt i svenska livsmedel.

Zoonosaspekt

Salmonella är en zoonos, det vill säga en smitta som kan spridas mellan djur och människa.

Patogenes och kliniska symtom

Flera olika virulensmekanismer har identifierats hos salmonellabakterier och patogeniciteten kan variera mellan olika serotyper. Patogenesstudier utförda på hund saknas, men studier på andra djurslag har visat att Salmonella spp. kan fästa till och invadera bland annat tarmepitelceller och därmed orsaka en inflammatorisk enterit med påföljande sekretorisk diarré och/eller systemisk infektion. I de flesta fall är infektionen lokaliserad enbart till tarmen, men ibland kan en translokation av bakterier ske och en bakteriemi eller sepsis utvecklas. Systemisk infektion kan också utvecklas utan föregående gastrointestinala symtom.

Salmonellabakterier kan kvarstå en längre tid efter infektionstillfället i tarmepitel och lymfknutor. Utsöndring i faeces sker som regel kontinuerligt under den första veckan och blir därefter intermittent. Många författare anger att utsöndring efter infektion vanligen sker i tre till sex veckor men det finns enstaka rapporter om längre utsöndringstid, upptill 117 dagar har rapporterats efter försöksinfektion av hundar.

Bakterien kan också persistera i fagocyterande celler i intestinala lymfknutor, lever och mjälte utan att utsöndring i avföring kan påvisas. Detta kan förklara varför reaktivering av infektion kan ses hos vissa individer vid exempelvis immunosuppression eller olika tillstånd av stress.

Grad av kliniska symtom vid salmonellainfektion hos hund varierar beroende på virulensfaktorer hos den infekterande salmonellastammen, infektionsdosens storlek, djurets immunstatus samt eventuella andra samtidiga sjukdomar. Subkliniska infektioner utan symtom förekommer.

Akut gastroenterit är det vanligaste symtomet vid klinisk salmonellainfektion hos hund. Feber, illamående, anorexi följt av kräkningar, buksmärta och diarré kan ses. Diarrén kan variera i grad och konsistens, ibland kan den även innehålla färskt blod. Viktnedgång ses framför allt som en följd av vätskeförlust. Allvarligare infektioner kan leda till sepsis, chock och eventuellt dödsfall. Eventuell bakteriemi kan ge infektion i andra organ som till exempel lunginflammation. Systemiska symtom kan förekomma även hos djur utan magtarmsymtom.
Infektion i livmodern under dräktighet kan leda till abort, födsel av svaga eller döda valpar.

Diagnos

Diagnos ställs genom bakterieodling från färsk avföring, specifik frågeställning krävs. Provet kan tas från anus, men eftersom metoden är optimerad för 25 gram så är en större mängd avföring i burk att föredra. Det är bra att få med avföring från flera defekationstillfällen eftersom salmonella kan utsöndras intermittent. Om provtagningspinne används ska pinne med transportmedium för bakterier användas. Transport till laboratoriet ska ske så snart som möjligt. Om mer än fyra dagar har gått mellan provtagning och ankomst till laboratoriet anses det att för lång tid har gått och risken för falskt negativt resultat är så stor att det inte är någon idé att utföra analysen. Vid eventuell sepsis kan blododling göras.

Det finns för närvarande inga strikta riktlinjer eller regler för uppföljande provtagningar för att påvisa smittfrihet hos hund.

Det finns alltid risk för falskt negativt svar eftersom salmonella kan utsöndras intermittent, särskilt i det senare skedet av infektionen. I vissa fall vid stark misstanke om salmonellainfektion eller vid uppföljning för att påvisa smittfrihet kan flera provtagningar vara aktuellt. Det allra viktigaste provet är dock det som tas i akut skede för att få diagnos.

Behandling

Behov av behandling varierar beroende på grad och typ av kliniska symtom. Enbart understödjande behandling är i allmänhet tillräckligt vid akut okomplicerad salmonellainfektion utan systemisk påverkan. Rehydrering med adekvat vätsketillförsel och fortsatt ersättning av pågående vätskeförluster på grund av kräkningar och diarré är viktigt. Antibiotika är inte indikerat utom som understödjande behandling under kort tid vid livshotande symtom, chock och sepsisrisk. I de fall antibiotika ges lär det vara hundar som är inskrivna för stationärvård och behandlingen avslutas senast i samband med hemgång. Antibiotikabehandling anses kunna förlänga bakteriens utsöndringstid i avföringen. Risk för utveckling av antibiotikaresistens föreligger också vid behandling med antibiotika.

Prognosen för hundar med okomplicerad salmonellainfektion är i allmänhet god. Vid sepsis är prognosen avvaktande.

Profylax

Trots att infektion med salmonella är ovanligt förekommande hos hundar i Sverige kan det vara bra att tänka på att hundar, precis som människor, kan smittas via kontaminerade livsmedel. Att ge sin hund råa eller otillräckligt upphettade animaliska produkter kan innebära en risk för smitta. Precis som katter kan även hundar smittas av infekterade fåglar och fågelbord och hundar bör därför inte komma i kontakt med dessa.

Generella hygienråd vid handhavande av salmonellasmittad hund
Noggrann handhygien är alltid viktigt när man ska försöka undvika salmonellasmitta. Särskilt i samband med matlagning och när man äter eftersom människor ofta får infektionen via smittade livsmedel. Händer bör tvättas noga efter hantering av den sjuka hunden och när eventuella kräkningar eller diarré torkas upp. Vid rastning plockas om möjligt avföring upp för att i möjligaste mån undvika kontaminering av miljön. Händerna tvättas alltid efteråt. Diska hundens tillbehör separat med diskborste som inte används till tallrikar, bestick eller andra kökstillbehör.
Barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar kan vara känsligare för infektion och det kan vara olämpligt att en infekterad hund exempelvis sover i samma säng som ett barn. Man bör också försöka undvika att bli slickad av hunden, särskilt kring munnen, eftersom det är en fekal-oral smitta.
Om möjligt bör man försöka utreda den ursprungliga smittkällan för att kunna vidta lämpliga hygienåtgärder för att hindra återsmitta. Finns det fler sällskapsdjur i hushållet bör extra god hygien råda för samtliga under den tid som det finns en infekterad hund i hushållet. Detta gäller även om de andra djuren inte uppvisar symtom.

Detta är SVA:s generella råd. Länsstyrelsen alternativt kommunen kan göra en annan bedömning med hänvisning till andra faktorer i det enskilda ärendet.

Mer information

För rådgivning avseende zoonosrisk kontaktas smittskyddsläkare. Information om salmonellainfektion hos människor finns hos Folkhälsomyndigheten.    

 

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls