Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Att tänka på i samband med köp av hund från Europa

Det finns en organiserad illegal handel med insmugglade hundar, både i Sverige och i övriga Europa. Detta är en oseriös handel med hundar som ofta innebär både ett djurlidande och en allvarlig smittrisk för både människor och djur. Den kan endast fortgå så länge som det finns människor som stödjer detta genom att köpa hundar från oseriösa försäljare.

Vanliga frågor och svar finns längre ned på denna sida.

Några generella råd den som tänker köpa en hund är:

  • Ta alltid reda på varifrån hunden kommer, oavsett om den införskaffas i Sverige eller i utlandet.
  • Köp aldrig en hund via mellanhand.
  • Kräv att få besöka hunden i dess hemmiljö. Gäller det en valp skall man förvissa sig om att det även finns en modertik på plats. Köp inte en hund som kommer från en undermålig miljö.
  • Köp inte en hund som inte är helt frisk.
  • Kräv ID-handlingar och veterinärbesiktningsintyg före köpet.
  • Tala med besiktigande veterinär angående frågor kring besiktningen.
  • Hunden skall vara korrekt vaccinerad mot infektion med parvovirus samt mot sjukdomarna HCC och valpsjuka.

Rabies

De svenska införselreglerna syftar främst till att förhindra att rabies förs in till Sverige. Den som har ansvar för en hund eller katt som har vistats utomlands måste förstå att ett infekterat djur innebär en smittrisk för människor, inklusive den som handhar hunden eller katten!

Rabies förekommer inte i Sverige och det är mycket viktigt att rabies inte förs in i landet. Om rabies introduceras i svensk natur så kan smittan kvarstå och spridas över landet. Detta skulle få allvarliga konsekvenser för både människors och djurs hälsa och livskvalitet.

Rabies smittar via saliv, även en tid innan hunden visar symtom. När symtom på rabies väl ses leder sjukdomen till döden både för människor och för djur.

Andra viktiga infektionssjukdomar hos hundar i Europa

Vid köp av hund från andra länder tillkommer ett antal frågeställningar i samband med veterinärbesiktning och friskintyg, utöver de som finns vid ett köp av en svenskuppfödd hund och utöver de svenska införselregler som finns för hund. Särskilt i södra Europa drabbas många hundar av infektionssjukdomar som vi inte är vana vid, eftersom de normalt inte förekommer hos hundar som enbart vistas i Sverige. En del av dessa infektioner ger inte symtom förrän en längre tid efter det att hunden blivit infekterad. En till synes frisk hund kan alltså börja visa symtom på sjukdom först en tid efter det att den köpts in till Sverige.

Några viktiga infektioner och parasiter att ha i åtanke är:

De tre sjukdomarna HCC, valpsjuka och hundpest (infektion med parvovirus) finns utbrett över världen och ovaccinerade hundar riskerar att drabbas, även i Sverige. Vaccination mot dessa tre sjukdomar rekommenderas till samtliga hundar.

Vänd dig till en behandlande veterinär i det område hunden bor för att få en besiktning utförd och för råd om vilka provtagningar som bör utföras innan ett eventuellt köp av en hund. Smittryck och förekomst av olika infektionssjukdomar varierar mellan olika geografiska områden, liksom vilka andra sjukdomar man bör vara extra uppmärksam på.

Leishmanios (framför allt Leishmania infantum)

Den parasit som orsakar leishmanios hos både hundar och människor sprids via myggor (sandmyggor, fjärilsmyggor) som inte finns i Sverige. I Europa ses leishmanios framförallt i Medelhavsländerna och Portugal. Infektionen leder hos hund som regel till obotlig, allvarlig systemsjukdom som kräver upprepad - livslång behandling. Symtom kan uppkomma relativt snart efter infektionstillfället, eller först efter en längre tid (upp till flera år) efter det att hunden infekterats via ett myggbett.

Diagnos

I ett blodprov kan man leta efter antikroppar mot parasiten. Blodprov används både när hundar visar symtom och när man letar efter infektionen hos till synes friska hundar, till exempel i samband med en veterinärbesiktning innan en hund skall exporteras till Sverige. Tyvärr hittar man inte alltid antikroppar i ett prov från en infekterad hund. Det beror bland annat på att det kan ta lång tid innan dessa bildas.

I de fall misstanke om sjukdom föreligger tas ofta också prov från till exempel lymfknutor, hudförändringar eller benmärg för att leta efter själva parasiten.

Smittrisk i Sverige

I de allra flesta fall krävs det ett stick från en infekterad sandmygga för att en hund eller människa skall kunna smittas. Eftersom sandmyggor inte finns i Sverige är risken för inhemsk smittspridning från en infekterad hund till andra hundar eller till människor i normala fall mycket liten. Misstänkta fall av smitta via blod utan att myggor varit inblandade finns dock rapporterat hos människor i utlandet. Försiktighetsåtgärder kan därför vara aktuella, speciellt i de fall en infekterad hund handhas av en människa med nedsatt immunförsvar. För rådgivning kontaktas smittskyddsläkare. 

Hjärtmask, dirofilarios (Dirofilaria immitis)

Parasiten Dirofilaria immitis, så kallad hjärtmask, sprids via myggor. Infektionen förekommer inte naturligt i Sverige, men den är vanligt förekommande hos hund i ett flertal länder i Europa. Det kan ta lång tid innan hunden visar symtom till följd av sin hjärtmaskinfektion. Under denna tid växer maskarna till i hundens lungkärl och när de väl är vuxna är det ofta mycket svårt att bota den smittade hunden, som ofta har drabbats av allvarliga skador i lungor och hjärta.

Diagnos

Två olika typer av blodprovsundersökningar används för att upptäcka hjärtmaskinfektion hos hundar som inte har symtom. Båda undersökningarna kan som regel påvisa infektionen tidigast fem till åtta månader efter det att hunden infekterats.

En äldre typ av blodprovsundersökning är så kallade tester för mikrofilariedetektion. Sådana tester är inte längre ett förstahandsval, bland annat på grund av att de hos en stor andel infekterade hundar inte kan påvisa hjärtmaskinfektion. Om förebyggande behandling satts in innan blodprovet tas ökar risken för att infektionen inte påvisas. En nyare typ av undersökning är så kallade antigentester (ELISA). Dessa anses vara mer tillförlitliga.

Smittrisk i Sverige

Hjärtmasken Dirofilaria immitis smittar via ett flertal olika myggarter, men för att smittöverföring skall vara möjligt krävs en hög medeldygnstemperatur under flera dagar. Svenskt klimat uppfyller normalt inte detta temperaturkrav, det vill säga infektionen skall i dagsläget inte kunna spridas via myggor i svensk natur. En infekterad hund kan därför inte sägas utgöra en smittrisk under vistelse i normalt svenskt klimat, vare sig för andra hundar eller för människor. I länder där dirofilariasmitta finns naturligt förekommer infektion hos människor.

Dirofilaria repens (Kutan dirofilarios)

Infektion hos hund med Dirofilaria repens ses framförallt i flera länder i Europa, där den är vanlig i många områden. Parasiten förekommer inte naturligt i Sverige men enstaka fall har diagnosticerats hos hundar från Rumänien. I Norge har man hittat parasiten hos hund från Ungern.

Diagnos

Infektionen kan påvisas genom undersökning av material från knutorna och/eller blodprovsundersökning. Parasiterna kan skiljas från andra närbesläktade och/eller liknande maskar genom mikroskopisk undersökning och/eller PCR-analys.

Smittrisk i Sverige

Hundar smittas av D. repens via myggor, som i sin tur blivit infekterade då de sugit blod från en smittad hund med så kallade mikrofilarier i sitt blod. Parasiten måste utvecklas i myggan innan smitta till andra hundar är möjlig. Denna utveckling sker dock bara om medeldygnstemperaturen är tillräckligt hög under flera dagar. Svenskt klimat uppfyller normalt inte detta temperaturkrav, det vill säga infektionen skall i dagsläget inte kunna spridas via myggor i svensk natur och hundar kan därför inte infekteras i Sverige.

Brun hundfästing (Rhipicephalus sanguineus)

Ju längre söderut i Europa man kommer desto vanligare blir förekomst av den bruna hundfästingen. Fästingarna hittas både i naturen och inomhus.

Fästingen överlever inte någon längre tid utomhus i vårt klimat, men kan både leva och föröka sig i inomhusmiljöer där hund finns. Om bruna hundfästingar förs in i till exempel ett hem eller en kennel krävs ofta sanering med hjälp av saneringsfirma för att bli av med fästingarna, som snabbt kan sprida sig och öka mycket kraftigt i antal.

Hundar kan snabbt bli översållade av fästingar som suger blod. De liknar våra inhemska fästingar, men hittas ofta i betydligt större antal på hunden; de kan sitta i stora klasar på huden. Fästingarna kan också sprida flera allvarliga sjukdomar till hund, som babesios, monocytär ehrlichios och hepatozoonos.

Smittrisk i Sverige

Hundar som besöker inomhusmiljöer där den bruna hundfästingen finns kan infekteras och föra med sig fästingar till nya inomhusmiljöer.

Människor kan i vissa fall bli utsatta för bett av brun hundfästing. Information om infektionssjukdomar hos människor nås via Folkhälsomyndighetens webbplats

Monocytär ehrlichios (Ehrlichia canis)

Monocytär ehrlichios orsakas av en bakterie som sprids med fästingar som inte finns i Sveriges natur, bland annat den bruna hundfästingen. Infektionen är vanligt förekommande hos hund i ett flertal länder i Europa.

Symtom på akut sjukdom kan ses inom tre veckor efter det att hunden infekterats av en brun hundfästing. Hos en del hundar ses även en mycket allvarlig kronisk form, som oftast inte går att bota. Symtom till följd av en kronisk form av monocytär ehrlichios kan uppkomma flera månader, eller till och med flera år, efter det att hunden infekterades.

Typiska symtom hos hundar som insjuknar i monocytär ehrlichios är feber, blödningar och trötthet. Hunden kan magra av. Anemi (brist på röda blodkroppar) är vanligt. Hundens immunförsvar påverkas och ofta tillstöter även av andra typer av infektioner.

Diagnos

I akuta fall där hunden visar symtom kan man undersöka blodutstryk. Man kan också leta efter den sjukdomsorsakande bakterien med hjälp av så kallad PCR-teknik i ett blodprov.

Blodprover kan också analyseras för att se om hunden bildat antikroppar mot bakterien. De flesta hundar som infekteras blir aldrig sjuka, det vill säga att man hittar antikroppar behöver varken betyda att hunden är, eller att den kommer att bli sjuk.

Infektionen kan ligga dold en längre tid innan kronisk sjukdom bryter ut. Under denna tid är det inte säkert att blodprovsunderökningar lyckas påvisa infektionen.

Smittrisk i Sverige

Hundar smittas normalt inte i Sverige av den bakterie som orsakar monocytär ehrlichios eftersom de fästingar som för smittan vidare inte finns i vår natur. Infektionen sprids alltså normalt inte vidare från en infekterad hund så länge den vistas i Sverige. Ett möjligt undantag finns och det är om en hund fört med sig infekterade fästingar in till inomhusmiljöer i Sverige.

Den bakterie som orsakar monocytär ehrlichios hos hund orsakar inte sjukdom hos människa.

Babesios (Babesia canis)

Babesios orsakas av en bakterie som sprids med den bruna hundfästingen, det vill säga med fästingar som normalt inte finns i Sveriges natur. Infektionen är vanligt förekommande hos hund i ett flertal länder i Europa.

Hundar som drabbas av babesios uppvisar vanligen symtom kort tid (en till tre veckor) efter att de infekterats. Symtom ses framför allt till följd av skador på röda blodkroppar. Anemi utvecklas, det vill säga hunden får för lite röda blodkroppar i blodet.

Babesiainfekterade hundar blir ofta snabbt friska med hjälp av behandling. En del hundar drabbas dock av komplikationer och avlider.

Diagnos

Hos hundar med symtom kan man leta efter babesiaorganismer i ett blodprov med hjälp av så kallad PCR-teknik eller i ett blodutstryk med hjälp av ett mikroskop.

Blodprover kan också analyseras för att se om hunden bildat antikroppar mot bakterien. Många hundar som infekteras blir aldrig sjuka, det vill säga att man hittar antikroppar behöver inte betyda att hunden kommer att bli sjuk.

Smittrisk i Sverige

Hundar smittas normalt inte i Sverige av de parasiter som orsakar babesios eftersom den bruna hundfästingen inte finns i vår natur. Infektionen sprids alltså normalt inte vidare från en infekterad hund så länge den vistas i Sverige. Ett möjligt undantag finns och det är om en hund fört med sig infekterade bruna hundfästingar in till inomhusmiljöer i Sverige.

De babesiaparasiter som orsakar babesios just hos hund orsakar inte sjukdom hos människa.

Hepatozoonos (Hepatozoon canis)

Hundar infekteras med den parasit som orsakar hepatozoonos genom att äta infekterade bruna hundfästingar. Infektionen ses därför framför allt i de södra delarna av Europa och inte hos hundar som enbart vistats i Sverige.

Hundar som insjuknar i hepatozoonos kan drabbas av skador i bland annat lever och njurar. Lunginflammation och anemi (brist på röda blodkroppar) är också vanligt. Många hundar visar dock inga symtom alls.

Hos de hundar som insjuknar ses ofta symtom i skov; hunden blir tillfälligt bättre, eller till och med till synes helt bra, för att sedan återigen utveckla symtom. Prognosen är ofta dålig för de hundar som drabbas av kronisk hepatozoonos.

Diagnos

Med hjälp av mikroskop söker man efter parasiten i blodutstryk. Diagnosen kan vara svår att fastställa i en del fall, på grund av att en del hundar har mycket liten mängd parasiter i blodet.

Smittrisk i Sverige

Hundar smittas normalt inte i Sverige av hepatozoonos eftersom den bruna hundfästingen inte finns i vår natur. Infektionen sprids alltså normalt inte vidare från en infekterad hund så länge den vistas i Sverige. Ett möjligt undantag finns och det är om en hund fört med sig infekterade bruna hundfästingar in till inomhusmiljöer i Sverige.

Människor smittas inte av hepatozoonos från hund. 

Leptospiros

Leptospiros ses även hos svenska hundar, men infektionen anses vara ovanlig; den ses betydligt oftare i varmare klimat. Hundar smittas ofta när de badar i vattensamlingar, till exempel i diken. De smittas också vid direkt kontakt med infekterade gnagare, hundar och infekterad urin.

Många hundar blir aldrig synligt sjuka till följd av infektionen. Hos de hundar som utvecklar symtom ses i typiska fall feber, blödningar och symtom till följd av framförallt lever– och/eller njurskador en kort tid efter infektionstillfället. En del hundar utvecklar grav, livshotande sjukdom. Kroniska, obotliga skador kan hos gravt sjuka hundar uppstå, framför allt i njurar och lever.

Diagnos

Blodprov kan undersökas för att se om hunden har bildat antikroppar mot leptospiros, det vill säga om hunden träffat på infektionen. Antikroppar kan också finnas till följd av en vaccination.

För att se om bakterier finns i hundens urin kan man utföra en bakterieodling. Tyvärr är bakterien svårodlad och det finns risk för att bakterien inte växer i odlingen, det vill säga att man inte hittar infektionen trots att hunden sprider smitta.

Smitta i Sverige

Infekterade hundar utsöndrar ofta leptospirabakterier i sin urin under lång tid (månader). Andra hundar kan smittas både genom direkt kontakt med en infekterad hund och infekterad hundurin samt indirekt, det vill säga genom miljösmitta. Miljösmitta underlättas av en fuktig, varm miljö; leptospirabakterier är känsliga för kyla och uttorkning.

Vaccination av hundar utförs för att minska risken för smitta och för att förebygga allvarliga sjukdomssymtom hos hund, de vacciner som finns ger inte ett fullständigt skydd mot leptospirainfektion hos hund. Hundar som enbart vistas i Norden vaccineras normalt inte.

Människor kan förutom andra, mer vanliga smittvägar, även smittas via infekterad hundurin.

Information om sjukdom hos människa finns på Folkhälsomyndighetens webbplats. 

Brucellos (Brucella canis)

Brucellos orsakas hos hund av bakterien Brucella canis. Brucellos hos hund har bara påvisats enstaka gånger i Sverige. Förekomsten i andra länder är mer oklar. Fall finns rapporterade från Spanien, Frankrike, Portugal och Tyskland. Hundar smittas vanligen vid parning eller vid kontakt med aborterade valpar eller flytningar från en smittad tik. En smittad hund kan vara smittspridare i flera år utan att själv uppvisa några symtom.

Brucellos är en allvarlig infektion som kan orsaka en rad symtom beroende på vilka organ som drabbas. Reproduktionsstörningar som bland annat abort är en vanlig följd.

Smitta i Sverige

Om en infekterad hund tas in i Sverige kan den fortsätta att sprida smitta, oavsett om den visar symtom på sjukdom eller ej.

Kraven vad gäller brucelloskontroll vid införsel av sperma för inseminering varierar beroende på ursprungsland. Aktuella regler finns på Jordbruksverkets webbplats. Noggrann kontroll av den utländska kennelns smittläge, eventuellt kombinerat med krav på negativ antikroppsundersökning före parningen ger ingen absolut säkerhet, men kan minska risken för att smitta överförs till svenska avelshundar.

Människor kan drabbas av brucellos, men endast ett mindre antal fall där just hund har smittat människa finns beskrivna i litteratur från runt om i världen. Information om sjukdom hos människa finns på Folkhälsomyndighetens webbplats.

Råd till provtagning avseende Brucella canis exempelvis inför import/adoption av hundar från utlandet samt inför parning/insemination, speciellt om parningen/inseminationen innebär kontakt med hundar från andra länder

HCC, valpsjuka, parvovirusinfektion

HCC, valpsjuka och parvovirusinfektion är tre allvarliga virusinfektioner hos hund som finns utbredda över hela världen. Hundar kan infekteras både i Sverige och i utlandet. Vaccination mot dessa tre sjukdomar rekommenderas till samtliga hundar. Ovaccinerade hundar kan sprida virus utan att själva visa några tecken på sjukdom. Smitta sprids både genom kontakt med infekterade hundar och via en infekterad inom- och utomhusmiljö. Människor smittas inte.

Rävens dvärgbandmask 

Rävens dvärgbandmask är inte synlig för blotta ögat och en infekterad hund visar inga symtom till följd av infektionen. Det kan räcka med att klappa en infekterad hund för att få smitta (maskar som inte syns) på händerna. Människor som blir sjuka till följd av infektion med denna bandmask måste oftast genomgå livslång behandling för att inte avlida. En levertransplantation kan också vara nödvändig.

Mer information

Information om införselregler för hund och katt finns på Jordbruksverkets webbplats.

Du kan läsa mer om var och en av de olika infektionssjukdomarna under Resa utomlands med hund. Där finns också råd om förebyggande åtgärder inför resa med hund i Europa.

Folkhälsomyndigheten har information om infektionssjukdomar hos människa.

Svenska kennelklubben har råd om vad man bör tänka på när man ska köpa hund.

Vanliga frågor och svar  

1. Löper hittehundar en större risk för infektioner?

2. Hur skall jag tolka de papper jag fått från den veterinär som besiktigat min hund innan köpet?

3. Vad heter sjukdomarna på engelska?

4. Kan en hund som bär på någon av dessa infektioner sprida smitta vidare till andra hundar, eller till människor i Sverige?

5. Vilka tester utförs vanligen för att se om en hund är infekterad med någon av dessa infektioner?

1. Löper hittehundar en större risk för infektioner? 

Många allvarliga sjukdomar sprids av myggor och fästingar. Det enda sättet att förebygga dessa infektioner är att skydda hunden, bland annat genom att regelbundet behandla den med preparat som verkar avskräckande på de smittförande myggorna och mot fästingar. Risken för att en hund skall infekteras med hjärtmask är mycket stor i delar av Europa och sällskapshundar i dessa områden rekommenderas kontinuerlig behandling med förebyggande preparat mot just hjärtmaskinfektion, utöver behandling för att förebygga myggangrepp.

En välskött sällskapshund är vanligen vaccinerad och behandlad enligt de rekommendationer som råder i det aktuella landet, vilket innebär att risken att bli smittad är mindre. En hund som lever vind för våg, eller som har en ägare som inte bryr sig, är däremot helt oskyddad mot dessa infektioner. Sådana hundar har ofta heller inte blivit vaccinerade.

Det är därför fullt möjligt att en hittehund redan är smittad när vaccination och annan förebyggande behandling sätts in i samband med ett omhändertagande. Det är ofta mycket svårt att bota en hund som burit på smitta en längre tid, så det är inte självklart att hittehundarna kan bli friska ens om de kommer under veterinärvård i samband med omhändertagandet.

Tillbaka till vanliga frågor och svar

2. Hur skall jag tolka de papper jag fått från den veterinär som besiktigat min hund innan köpet

Tala med den besiktigande veterinären före köpet! En del infektioner ger inte symtom förrän en längre tid efter det att hunden blivit infekterad. En till synes frisk hund kan alltså börja visa symtom på sjukdom först en tid efter det att den köpts in till Sverige. Har några undersökningar och laboratorietester utförts för att leta efter sådana infektioner och hur skall man tolka analysresultatet? Smittryck och förekomst av olika infektionssjukdomar varierar mellan olika geografiska områden, liksom vilka andra sjukdomar man bör vara extra uppmärksam på.

Glöm inte att se till att hunden avmaskas mot rävens dvärgbandmask, vaccineras mot rabies och att vaccinationseffekten kontrolleras med blodprov enligt de svenska införselreglerna, det vill säga se till att hunden inte kan smitta dig och andra med dessa sjukdomar och att infektionerna inte sprids till svensk natur med din hund.

Det är naturligtvis också viktigt att du själv tycker att den hund du skall köpa verkar vara frisk och att den kommer från en seriös säljare, som behandlar hundarna väl. Se ovan under rubriken Att tänka på i samband med köp av hund.

Svenska kennelklubbens webbplats har råd om vad man bör tänka på när man skall köpa hund.

Tillbaka till vanliga frågor och svar

3. Vad heter sjukdomarna på engelska?

  • Rabies: Rabies
  • Rävens dvärgbandmask: Echinococcus multilocularis
  • Leishmanios: Leishmaniasis (Leishmania infantum)
  • Hjärtmask: Heartworm disease (Dirofilaria immitis)
  • Monocytär ehrlichios: Monocytic ehrlichiosis (Ehrlichia canis)
  • Babesios: Babesiosis (Babesia canis, B. gibsoni)
  • Hepatozoonos: Hepatozoonosis (Hepatozoon canis)
  • Leptospiros: Leptospirosis (L. canicola. L. Icterohaemorrhagiae)
  • Brucellos: Brucellosis (Brucella canis)

Tillbaka till vanliga frågor och svar

4. Kan en hund som bär på någon av dessa infektioner sprida smitta vidare till andra hundar, eller till människor i Sverige?

Leishmanios
I de allra flesta fall krävs det ett stick från en infekterad sandmygga för att en hund eller människa skall kunna smittas. Eftersom sandmyggor inte finns i Sverige är risken för inhemsk smittspridning från en infekterad hund till andra hundar eller till människor i normala fall mycket liten. Misstänkta fall av smitta via blod utan att myggor varit inblandade finns dock rapporterat hos människor i utlandet. Försiktighetsåtgärder kan därför vara aktuella, speciellt i de fall en infekterad hund handhas av en människa med nedsatt immunförsvar. För rådgivning kontaktas smittskyddsläkare.

Hjärtmask, dirofilarios
Hjärtmasken Dirofilaria immitis smittar via ett flertal olika myggarter, men för att smittöverföring skall vara möjlig krävs en hög medeldygnstemperatur under flera dagar. Svenskt klimat uppfyller normalt inte detta temperaturkrav, det vill säga infektionen skall i dagsläget inte kunna spridas via myggor i svensk natur. En infekterad hund kan därför inte sägas utgöra en smittrisk under vistelse i svenskt klimat, vare sig för människor eller andra hundar.

Den bruna hundfästingen
Den bruna hundfästingen överlever inte någon längre tid utomhus i vårt klimat, men kan både leva och föröka sig i inomhusmiljöer där hund finns. Hundar som besöker inomhusmiljöer där den bruna hundfästingen finns kan infesteras och föra med sig fästingar till nya inomhusmiljöer.

Människor kan i vissa fall bli utsatta för bett av bruna hundfästingar.

Monocytär ehrlichios, babesios och hepatozoonos
Hundar smittas normalt inte i Sverige av dessa infektioner eftersom de fästingar som för smittan vidare inte finns i vår natur. Infektionerna sprids alltså normalt inte vidare från en infekterad hund så länge den vistas i Sverige. Ett möjligt undantag finns och det är om en hund fört med sig infekterade fästingar in till inomhusmiljöer i Sverige.

Leptospiros
Infekterade hundar utsöndrar ofta leptospirabakterier i sin urin under lång tid (månader). Andra hundar kan smittas både genom direkt kontakt med en infekterad hund och infekterad hundurin samt indirekt, det vill säga genom miljösmitta. Miljösmitta underlättas av en fuktig, varm miljö; leptospirabakterier är känsliga för kyla och uttorkning.

Vaccination av hundar utförs för att minska risken för smitta och för att förebygga allvarliga sjukdomssymtom hos hund, de vacciner som finns ger inte ett fullständigt skydd mot leptospirainfektion hos hund.

Människor kan förutom andra, mer vanliga smittvägar, även smittas via infekterad hundurin.

Brucellos
En smittad hund kan vara smittspridare i flera år utan att själv uppvisa några symtom. Hundar smittas vanligen vid parning eller vid kontakt med aborterade valpar eller flytningar från en smittad tik.

Människor kan drabbas av brucellos, men endast ett mindre antal fall där just hund har smittat människa finns beskrivna i litteratur från runt om i världen.

HCC, valpsjuka och parvovirusinfektion
Hundar kan infekteras med de tre virusinfektionerna HCC, valpsjuka och parvovirusinfektion både i Sverige och i utlandet. Vaccination mot dessa tre sjukdomar rekommenderas till samtliga hundar.

Tillbaka till vanliga frågor och svar

5. Vilka tester utförs vanligen för att se om en hund är infekterad med någon av dessa infektioner?

Leishmanios (Leishmania donovani)
I ett blodprov kan man leta efter antikroppar mot parasiten. Blodprov används både när hundar visar symtom och när man letar efter infektionen hos till synes friska hundar, till exempel i samband med en veterinärbesiktning innan en hund skall exporteras till Sverige. Tyvärr hittar man inte alltid antikroppar i ett prov från en infekterad hund. Det beror bland annat på att det kan ta tid innan hunden bildar antikroppar.

I de fall misstanke om sjukdom föreligger tas ofta också prov från till exempel lymfknutor, hudförändringar eller benmärg för att leta efter själva parasiten.

Hjärtmask, dirofilarios (Dirofilaria immitis)
Två olika typer av blodprovsundersökningar används för att upptäcka hjärtmaskinfektion hos hundar som inte har symtom. Båda undersökningarna kan som regel påvisa infektionen tidigast fem till åtta månader efter det att hunden infekterats.

En äldre typ av blodprovsundersökning är så kallade tester för mikrofilariedetektion. Sådana tester är inte längre ett förstahandsval, bland annat på grund av att de hos en stor andel infekterade hundar inte kan påvisa hjärtmaskinfektion. Om förebyggande behandling satts in innan blodprovet tas ökar risken för att infektionen inte påvisas. En nyare typ av undersökning är så kallade antigentester (ELISA). Dessa anses vara mer tillförlitliga.

Monocytär ehrlichios (Ehrlichia canis)
I akuta fall där hunden visar symtom kan man undersöka blodutstryk. Man kan också leta efter den sjukdomsorsakande bakterien med hjälp av så kallad PCR-teknik i ett blodprov.

Blodprover kan också analyseras för att se om hunden bildat antikroppar mot bakterien. De flesta hundar som infekteras blir aldrig sjuka, det vill säga att man hittar antikroppar behöver varken betyda att hunden är, eller att den kommer att bli sjuk.

Infektionen kan ligga dold en längre tid innan kronisk sjukdom bryter ut. Under denna tid är det inte säkert att blodprovsunderökningar lyckas påvisa infektionen.

Babesios (Babesia canis)
Hos hundar med symtom kan man leta efter babesiaorganismer i ett blodprov med hjälp av så kallad PCR-teknik, eller i ett blodutstryk med hjälp av ett mikroskop.

Blodprover kan också analyseras för att se om hunden har bildat antikroppar mot bakterien. Många hundar som infekteras blir aldrig sjuka, det vill säga att man hittar antikroppar behöver inte betyda att hunden kommer att bli sjuk.

Hepatozoonos (Hepatozoon canis)
Med hjälp av mikroskop söker man efter parasiten i blodutstryk. Diagnosen kan vara svår att fastställa i en del fall, på grund av att en del hundar har mycket liten mängd parasiter i blodet.

Leptospiros
Blodprov kan undersökas för att se om hunden har bildat antikroppar mot leptospiros, det vill säga om hunden träffat på infektionen. Antikroppar kan också finnas till följd av en vaccination.

För att se om bakterier finns i hundens urin kan man utföra en bakterieodling. Tyvärr är bakterien svårodlad och det finns risk för att bakterien inte växer i odlingen, det vill säga att man inte hittar infektionen trots att hunden sprider smitta.

Brucellos
Noggrann kontroll av den utländska kennelns smittläge, eventuellt kombinerat med krav på negativ antikroppsundersökning före parningen ger ingen absolut säkerhet, men skulle minska risken att smitta överförs till svenska avelshundar.

HCC, valpsjuka och parvovirusinfektion
De tre virusinfektionerna HCC, Valpsjuka och infektion med parvovirus ger upphov till akut sjukdom och diagnos ställs i samband med att symtom ses. Att påvisa smittförande hundar utan symtom är mycket svårt. Hundar smittas ofta genom så kallad miljösmitta, det vill säga i samband med promenad ute eller från en infekterad inomhusmiljö.

Tillbaka till vanliga frågor och svar 

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls