Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Isospora hos hund

Isospora är encelliga parasiter som tillhör gruppen koccidier. Dessa kan ibland orsaka diarré (koccidios) hos unga valpar, men påvisas också då och då hos fullt friska hundar. Det finns flera olika Isospora-arter; hos hund är Isopora canis och I. ohioensis vanligast, medan I. felis och I. rivolta infekterar katter. Dessa parasiter är värddjurspecifika dvs smittan överförs inte mellan hund och katt. 

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst – smittvägar

Det finns flera olika Isospora-arter; hos hund är Isopora canis och I. ohioensis vanligast, medan I. felis och I. rivolta infekterar katter. Infektionen sprids framför allt via mikroskopiska oocystor som utsöndrats i avföringen från infekterade hundar respektive katter. En annan smittkälla är bytesdjur, till exempel smågnagare, som kan vara infekterade med Isospora. Första gången en hund smittas kommer den att utsöndra oocystor under en period (sannolikt någon eller några veckor) och blir sedan mer eller mindre immun, det vill säga om den infekteras igen utsöndrar den inga eller bara små mängder oocystor.
Oocystorna kan överleva länge i miljön, framför allt om det är svalt och fuktigt.
Generellt sett orsakar Isospora sällan sjukdom, men kan orsaka diarré hos unga valpar om smittrycket är högt. Stress i samband med till exempel avvänjning, transport och flytt kan bidra till att utlösa diarré på grund av Isospora-infektion.

Symtom

Kliniska symtom ses i stort sett bara hos valpar. Drabbade kullar uppvisar vattnig (ibland blodig) diarré, kräkningar, buksmärtor och nedsatt matlust.

Diagnostik

Påvisande av oocystor i träckprov. Kliniska symtom kan ibland ses innan oocystutsöndringen kommit igång varför upprepad provtagning kan vara nödvändig för att ställa diagnos.

Behandling

Ofta avläker diarrén av sig själv men man bör försöka motverka uttorkning och näringsbrist. Isospora kan behandlas med toltrazuril som ingår i ett för hund godkänt läkemedel tillsammans med emodepsid mot spolmask och andra rundmaskar (inte längre tillgängligt i Sverige men kan beställas från utlandet via apotek). Alternativt kan preparat innehållande sulfa användas.
Eftersom oocystorna kan överleva länge i miljön är god hygien och miljösanering viktigt för att undvika återkommande problem hos nya kullar. För att minska/hålla nere smittrycket i till exempel en kennel bör man ta bort avföring från hundgårdar etcetera varje dag. Inomhus kan ångtvätt användas för att avdöda oocystor. Detta görs i så fall efter ”vanlig” rengöring.
Om man har återkommande problem med Isospora-diarré hos unga valpar kan det bli aktuellt med förebyggande åtgärder som att behandla tiken med toltrazuril i samband med valpningen och/eller att behandla valparna vid två till tre veckors ålder.

Läs mer hos andra

Behandlingsrekommendation från Läkemedelsverket (pdf)

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls