Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Granulocytär anaplasmos hos katt

    Andra sjukdomsnamn: Anaplasmos

    Katt

    Infektion hos katt med bakterien Anaplasma phagocytophilum har setts i Sverige, men infektionen orsakar oftast inga symtom hos katt. Om symtom uppstår är de milda. I de fall behandling ändå bedöms vara av värde för djurets välmående så ses ett mycket snabbt tillfrisknande (en till två dagar). Kronisk sjukdom eller återkommande besvär förväntas inte och dödsfall till följd av infektionen har inte setts hos varken hundar eller katter. 

    Har du frågor kring din katt eller dina katter, eller grupper av katter såsom katteri, kattpensionat eller liknande? Boka tid med en veterinär som arbetar med katter vid djursjukhus, djurklinik eller motsvarande. 

    För frågor kring din egen hälsa: kontakta sjukvården.

    Anmälningspliktig :

    Nej

    Epizooti :

    Nej

    Zoonos :

    Ja

    Vad säger lagstiftningen?

    Infektion hos katt med Anaplasma phagocytophilum är inte anmälningspliktigt.

    Förekomst

    Symtom till följd av infektion med A. phagocytophilum är betydligt mer ovanligt än infektion med bakterien hos katt. Förekomst av infektion med A. phagocytophilum hos katt förväntas variera inte bara mellan, utan inom olika länder. I det fåtal studier som finns publicerade från europeiska länder, har antikroppar hittats hos till exempel så lite som 4 procent upp till 40 procent av friska katter.

    Agens och smittvägar

    Granulocytär anaplasmos orsakas av bakterien Anaplasma phagocytophilum som överförs till människor och djur inkluderande hundar och katter via fästingbett av fästingar tillhörande Ixodes spp., framförallt Ixodes ricinus. Bakterien har tidigare kallats bland annat Ehrlichia equi och Ehrlichia phagcytophila.

    Zoonosaspekt

    Både människor och djur infekteras primärt av A. phagocytophilum via fästingar. Direkt spridning från hund eller katt till människa förväntas inte. Fästingar av arten Ixodes ricinus som via människor eller djur introduceras in i ett hushåll fäster inte gärna igen till ytterligare en individ, och de överlever inte länge inomhus. Fästingar som delvis ätit skulle kunna utgöra en smittrisk, men det finns inga bevis på att infekterade hundar eller katter utgör någon betydande risk för människor. De två djurslagen anses heller inte utgöra någon smittreservoir av betydelse.

    Patogenes och kliniska symtom

    Liksom hos hund är infektion påvisbar hos asymtomatiska, friska katter. Antalet kliniska fall hos katt beskrivna i vetenskaplig litteratur där symptom på sjukdom kombinerat med att agens påvisats är få.

    Sammantaget så har typiska symptom i de fåtal fall av klinisk sjukdom som beskrivits hos katt varit:

    • Primärt ospecifika symptom; feber, nedsatt allmäntillstånd och aptit, samt dehydrering.
    • Konjunktivit och/ framfall av tredje ögonlocket, lymfknuteförstoring har också rapporterats.
    • I en del fall påvisades mild till måttlig trombocytopeni samt lymfocytopeni och i enstaka fall anemi.

    Symtomen var milda och upphörde snabbt efter rehydrering med intravenös vätska samt tetracyklinbehandling.

    I någon studie misstänktes även ett samband mellan led- och muskelsmärtor, hälta och nackstelhet och infektion A. phagocytophilum. Även hos dessa katter var sjukdomsförloppet milt, kortvarigt, och katterna svarade snabbt på behandling.

    Diagnos

    Påvisande av A. phagocytophilum i blodprov med hjälp av PCR-undersökning är tillsammans med typiska kliniska fynd, ett snabbt svar på relevant antibiotikabehandling samt uteslutande av differentialdiagnoser det närmaste en säker diagnos man kan komma. Blodprov tas i akut skede, innan insättande av antibiotikabehandling; tetracyklin-behandling leder som regel till negativa provsvar hos hund, och detsamma kan vara aktuellt även för katt, även om detta inte är undersökt.

    Observera att även asymtomatiska djur kan vara PCR-positiva; bakterien har påvisats under lång tid (upp till ett halvår) efter infektion hos asymtomatiska hundar. Påvisande av bakterien hos en frisk, symtomfri katt är alltså inte i sig en indikation för antibiotikabehandling.

    Vid undersökning av blodutstryk i akut skede av sjukdomen innan insättande av eventuell antibiotikabehandling kan morula ofta, men inte alltid påvisas i neutrofiler hos hundar. Metoden är inte utvärderad hos katt. Undersökningen är dock betydligt mindre sensitiv och avsevärt mindre specifik än en PCR-undersökning. PCR undersökning kan hos hund påvisa bakterien när morula inte påvisas, och de ”morulae” man tycker sig se kan vara något annat.

    Indikation för serologisk undersökning av katt i frånvaro av klinisk misstanke om akut sjukdom till följd av infektion med A. phagocytophilum saknas. Ett positivt resultat av en serologisk undersökning avseende specifika antikroppar för A. phagocytophilum visar endast att katten någon gång har infekterats. Eftersom de flesta katter aldrig utvecklar sjukdom till följd av infektionen är ett sådant provsvar inte diagnostiskt. Antikroppstitrar kan hos hund kvarstå i månader och år. Parprovs-analys det vill säga en förnyad analys av det första provet tillsammans med ett nytt prov taget två till fyra veckor senare, kanske kan vara aktuellt hos katt i vissa fall.

    Observera att serokonvertering hos hund visats ske först en tid (till exempel två till fem dagar) efter bakteriellt DNA i blod (PCR undersökning kan påvisas, och kliniska symtom kan utvecklas innan titrar påvisas. Tiden för serokonvertering är inte undersökt hos katt

    Behandling

    I de fall antibiotikabehandling bedöms behövas för djurets välmående, utöver understödjande behandling såsom vätsketillförsel, torde doxycyklin vara ett förstahandsval, även om studier saknas hos katt.

    Hundar förväntas bli symtomfria inom ett till två dygn efter insatt doxycyklin-behandling. I de fall av klinisk anaplasmos hos katt som publicerats har också ett snabbt svar beskrivits. I de fall katten inte svarar på behandling bör diagnosen därför omprövas. Publicerade studier som studerar optimal behandlingstid saknas hos katt, samt hos hund. Traditionellt har i internationell litteratur tio dagar angetts som behandlingstid vid klinisk sjukdom hos hund till följd av A. phagocytophilum, trots att snabbt svar på behandling ses och att kronisk sjukdom inte förväntas.

    Profylax

    Folkhälsomyndighetens webbplats finns förebyggande råd avseende fästingexposition och information om sjukdomen hos människa. Där finns också goda råd avseende avlägsnande av fästingar.

    Profylax mot klinisk sjukdom till följd av fästingburna infektioner och besvärliga fästingangrepp hos hund och katt består av att förebygga fästingangrepp med hjälp av veterinärmedicinska preparat med rätt indikation för rätt djurslag i kombination av regelbunden genomgång av djurets päls för att avlägsna fästingar innan de hunnit överföra eventuell infektion. Fästingarna tas bort genom att hel enkelt dra ut dem - rakt ut; fästingen skall inte vridas eller “smörjas in”. Om delar av fästingen kvarstår kan dessa som regel enkelt ta bort efter några dagar efter att en lokal inflammation uppstått. Pincett eller speciella fästingborttagare underlättar.

    Beställ SVA:s analys

    Anaplasma phagocytophilum (PCR)

    Har du frågor eller är du orolig för ditt djur?

    Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om ditt djur. Om djuret är sjukt är det viktigt att du snabbt kontaktar en veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.

    Förekomst och smitta

    Vanliga fästingar sprider, och infekterar både människor och djur, med bakterien Anaplasma phagocytophilum, den bakterie som orsakar granulocytär anaplasmos. Bakterien kallades förr bland annat Ehrlichia equi och Ehrlichia phagcytophila.

    Infektion hos katt med bakterien A. phagocytophilum förekommer i Sverige, men infektionen orsakar oftast inga symtom. Om symtom uppstår förväntas de vara milda. Kronisk sjukdom eller återkommande besvär förväntas inte.

    Symtom

    I internationell litteratur kan man sammantaget bara hitta några få fall där katter tros ha utvecklat sjukdoms-symtom på grund av infektion med A. phagocytophilum.

    Symtomen har varit milda och kan ses även vid en rad olika andra typer av sjukdom och infektion hos katt; feber, nedsatt allmäntillstånd, nedsatt aptit och symtom på lindrig ögoninflammation. Förändringar i blodbilden som kunde ses på ett blodprov; förändringar i mängden röda blodkroppar och olika typer av vita blodkroppar kan påverkas.

    Symtomen upphörde snabbt efter att katterna fått vätska och antibiotika.

    Återkommande/kroniska/långvariga besvär förväntas alltså inte, och inte heller risk för dödsfall. Även hos hund är sjukdomen mild, och varken återkommande/kroniska/långvariga besvär eller dödsfall har aldrig rapporterats från fall hos hund.

    Diagnos

    Eftersom så fall av misstänkta sjukdomssymtom har beskrivits hos katt, så utgår man från det man vet från fall av sjukdom hos hund.

    Påvisande av A. phagocytophilum i blodprov med hjälp av PCR-undersökning är tillsammans med typiska kliniska symtom och ett snabbt svar på relevant antibiotikabehandling det närmaste en säker diagnos man kan komma. Veterinären kan också titta på blodet i mikroskop, innan prov sänds till laboratorium för att leta efter så kallade morula i en viss typ av blodkropp. Då kan man ibland få en preliminär bedömning; ökad misstanke om att det är en pågående infektion med A. phagocytophilum.

    Blodprov kan också undersökas för att se om kattens immunförsvar har bildat antikroppar mot bakterien. Eftersom katter som tidigare infekterats med bakterien har kvar antikroppar i blodet under mycket lång tid, och eftersom helt friska katter kan ha antikroppar mot bakterien, så är det oftast mycket svårt att bedöma provsvaret. Ofta behövs två prover med en till två veckors mellanrum, och det kan sedan ändå vara svårt att tolka provsvaren

    Provtagning av friska katter, eller av katter utan symtom på just granulocytär anaplasmos är inte aktuellt. En sådan undersökning ger ingen information av värde.

    Behandling

    Som nämnts ovan blir de allra flesta katter antingen aldrig sjuka, eller så tillfrisknar de snabbt av sig själva, utan behandling. Någon behandling behövs alltså oftast inte. I en del fall kan dock katten ha besvärliga symtom, som gör att veterinären tycker att antibiotikabehandling behövs.

    Om en katt får sjukdomssymtom på grund av en infektion med A. phagocytophilum bör den snabbt bli pigg igen, inom en till två dagar, efter att den fått antibiotika. Eller av sig själv, utan behandling, eller med hjälp av smärtstillande, anti-inflammatorisk behandling.

    Förebyggande behandling

    Förebyggande behandling består av att förebygga fästingangrepp med hjälp av veterinärmedicinska preparat med rätt indikation för just katt i kombination av regelbunden genomgång av kattens päls för att avlägsna fästingar innan de hunnit överföra eventuell infektion.

    Sidan granskades senast : 2023-08-07
    Sidan granskades senast : 2023-08-07