Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Vingelsjuka (Bornasjuka) hos katt

Vingelsjuka hos katt ses i Sverige framför allt i Mälardalen, men misstänkta fall finns också rapporterade från andra delar av landet. Vinglighet är det dominerande sjukdomstecknet.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Smittämne

Bornavirus är ett virus som är evolutionärt gammalt. Två olika genotyper har påvisats. Sjukdom orsakad av bornavirus, "bornasjuka", har sedan länge varit känd i Centraleuropa som en sporadiskt uppträdande sjukdom som framför allt drabbar hästar och får. I Sverige har bornavirus påvisats som en orsak till vingelsjuka på katt. I Sverige har viruset också påvisats från lodjur och häst med tecken på neurologisk sjukdom, samt från fågelträck. Det verkar som om de flesta däggdjur och fåglar kan infekteras med bornavirus. Nyligen har ett speciellt bornavirus, aviärt bornavirus, påvisats hos papegojfåglar och orsakar hos dessa ”ara-sjukan”. Detta virus skiljer sig lite från de virus som är isolerade från däggdjur.

Smittvägar

Det är inte känt hur bornavirus smittar. Experimentellt har bornavirus visats kunna överföras genom direktkontakt och från moder till foster, men hos katt verkar det inte vara en infektion som smittar direkt mellan katter i någon nämnvärd omfattning. I majoriteten av fall är det katter med möjlighet att röra sig fritt utomhus som drabbas, vilket kan tyda på att smittan finns i naturen och att katterna smittas av till exempel smågnagare eller fåglar. I Finland har antikroppar mot bornavirus påvisats hos sorkar. Vingelsjuka hos katt ses i Sverige framför allt i Mälardalen, men misstänkta fall finns också rapporterade från andra delar av landet.

Viruset infekterar mest sannolikt via nerver i näshålan och munhålan, och transporteras via nerver till centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärg). Inkubationstiden varierar sannolikt beroende på virusmängd och infektionsväg. Hos andra djurslag har varierande inkubationstider beskrivits, från 20 dagar hos råtta till sex månader hos häst. Sjukdomstecknen som ses orsakas sannolikt av en kombination av direkt påverkan av viruset och av kroppens försvar mot infektionen.

Diagnos

Vingelsjuka hos det levande djuret är en sannolikhetsdiagnos som ställs vid typiska kliniska sjukdomstecken efter att andra orsaker till centralnervös störning har uteslutits. De flesta katter med vingelsjuka, ungefär 80 procent, har antikroppar mot bornavirus. Ungefär 16 procent av friska katter i samma regioner har också antikroppar. Blodprov ger alltså inte en definitiv diagnos, men är till vägledning hos katter med sjukdomstecken som tyder på vingelsjuka. Definitiv diagnos ställs först vid obduktion. Typiskt är en icke varbildande inflammation i hjärnhinnor, hjärna och ryggmärg. I dagsläget har SVA ingen diagnostik avseende Bornavirus. 

Sjukdomstecken

Vinglighet är det dominerande sjukdomstecknet. Den kan i lindriga fall yttra sig som en stel gång, ostadighet, felberäkningar vid hopp och så vidare, och i allvarliga fall leda till förlamning. Frånvaro eller nedsättning av olika reflexer, såsom hotreflex och placeringsreflexer, är också karakteristiska för sjukdomen. Katterna uppvisar dessutom ofta beteendeförändringar: en del katter får en ökad tillgivenhet för ägaren, andra kan bli aggressiva eller jama mer. En del får stirrande blick. Ibland märker man att katterna ömmar när man trycker dem över kors/ländrygg. Ett annat sjukdomstecken är oförmåga att dra in klorna, så att katten "låter som en hund" när den går. Det förekommer att katterna har feber, minskad aptit och förstoppning.

Sjukdomsutvecklingen kan vara mycket snabb, med ett kraftigt försämrat allmäntillstånd inom en vecka. Överlevnaden i vingelsjuka är ofta ganska kort, de flesta katterna avlivas inom två månader från det att de har visat sjukdomstecken. Det förekommer mer utdragna förlopp, och även att katterna periodvis blir bättre. Det längsta en katt hittills har levt med vingelsjuka är åtta år.

Behandling

Det finns ingen utvärderad behandling mot vingelsjuka. Katternas allmäntillstånd kan tillfälligt förbättras med läkemedel som försöksvis har prövats, men det finns ingen studie där katter insjuknade i vingelsjuka har botats.

Förebyggande åtgärder

Eftersom det inte är klarlagt hur vingelsjuka smittar eller varför bara en del infekterade katter blir sjuka, finns det inga specifika råd om förebyggande behandling. Det finns inget vaccin mot vingelsjuka.

Litteratur

  • Berg A-L, Reid-Smith R, Larsson M & Bonnett B. Case control study of feline borna disease in Sweden. Vet Rec 1998b, 142, 715-717.
  • Hultin Jäderlund K. Feline borna disease – a nervous system disorder in cats. Proc 13th ECVIM-CA Congress, Uppsala September 2003.
  • Kronevi T, Nordström M, Moreno W & Nilsson PO. Feline ataxia due to nonsuppurative meningoencephalomyelitis of unknown aetiology. Nord Vet Med 1974, 26, 720-725.
  • Lundgren A-L. Borna disease virus infection in cats: On the etiopatogenesis of feline non-suppurative meningoencephalomyelitis (staggering disease). PhD-thesis, SLU, Uppsala, 1995.
  • Ström B, Andrén B & Lundgren A-L: Idiopathic non-suppurative meningoencephalomyelitis (Staggering disease) in the Swedish cat: a study of 33 cases. Europ J Compan Anim Practice, 1992, 3, 9-13.
  • Wensman JJ: Borna Disease Virus and its Hosts. Studies on virus-host interactions and virus detection. Acta Universitatis Agriculturae Sueciae, Doctoral thesis No. 2011:62.
  • Wensman JJ, Jäderlund KH, Holst BS & Berg M. Borna disease virus infection in cats. Vet J in press
  • Wensman JJ, et al 2012. Markers of Borna disease virus infection in cats with staggering disease. J Feline Med Surg 14, 573-582. 

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls