Vingelsjuka hos katt
Andra sjukdomsnamn: Staggering disease
Misstänkta fall av vingelsjuka hos katt beskrevs för första gången på 1970-talet i Sverige. Drabbade katter visar tecken på neurologisk sjukdom. Huvudsymptomen är rörelsestörning, nedsatta posturala reaktioner och ett förändrat beteende. Sjukdomen har ett progressivt förlopp och är i de flesta fall fatal. Vingelsjuka kan misstänkas hos en katt med typiska neurologiska symptom, där andra sjukdomar har uteslutits. En histopatologisk undersökning postmortem med typiska fynd stärker misstanken. Riktad behandling mot vingelsjuka saknas, liksom vaccin.
Har du frågor kring din katt eller dina katter, eller grupper av katter såsom katteri, kattpensionat eller liknande? Boka tid med en veterinär som arbetar med katter vid djursjukhus, djurklinik eller motsvarande.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Vad säger lagstiftningen?
Vingelsjuka hos katt är inte en anmälningspliktig sjukdom.
Förekomst
Vingelsjuka hos katt har beskrivits i Sverige sedan mitten av 1970-talet. Sjukdomen har främst rapporterats hos katter ifrån Mälardalen. Fall har även rapporterats från Österrike och Tyskland. Förekomsten i Sverige, liksom övriga världen, är okänd.
Agens och smittvägar
Vingelsjuka beror sannolikt på en virusinfektion, men om det är ett eller flera olika virus som orsakar sjukdomen är oklart. Flera studier har påvisat samband med kliniska tecken på vingelsjuka och bornavirusinfektion. Det förekommer även fall där katter uppvisar en typisk sjukdomsbild, men där det inte har gått att påvisa bornavirus. Rustrelavirus har nyligen påvisats i en studie av katter med vingelsjuka och är en möjlig orsak till infektionen.
Bornavirus är ett linjärt, negativt strängat RNA-virus som kan infektera däggdjur, fåglar, reptiler och fiskar. Rustrelavirus är ett positivt strängat RNA-virus. Det är ett ganska nyligen upptäckt virus som är släkt med rubellavirus (hos människa orsakar rubellavirus röda hund). Det är inte helt klarlagt hur virusen sprider sig till katt. Katter av alla åldrar kan drabbas, men det är ovanligt med kliniska sjukdomstecken under 1 års ålder. Främst drabbas katter med tillgång till utevistelse. En möjlighet är att katter smittas efter att ha ätit infekterade bytesdjur. Andra smittvägar har dock inte kunnat uteslutas.
Zoonosaspekt
Bornavirus kan infektera människa och ge upphov till encefalit, som kan vara fatal. Fall har rapporterats från Tyskland, i områden där bornavirusinfektion hos hästar och får ses endemiskt. Det finns för närvarande inga bekräftade fall av smitta från katt till människa.
Det saknas i dagsläget information om rustrelavirusinfektion hos människa.
Katt med borna- eller rustrelavirusinfektion sprider sannolikt inte smittan vidare och vingelsjuka hos katt bedöms därför inte utgöra en risk för smitta till människa.
Patogenes och sjukdomstecken
Inkubationstiden är okänd. Troligen infekteras katten via nervvävnad i olfaktoriskt epitel och orofarynx. Virus sprids utefter nervbanor till CNS och sedan till ryggmärg, kranialnerver och övriga perifera nerver. Histologiskt ses en nonsuppurativ, lymfoplasmacytär eller lymfohistiocytär inflammation av grå substans i CNS.
Huvudsymptomen för vingelsjuka är rörelsestörning och ett förändrat beteende. En proprioceptiv ataxi ses hos i princip alla katter och posturala reaktioner är som regel nedsatta eller saknas helt. Spinala reflexer är normala eller överdrivna. Det är vanligt att katten jamar mer frekvent, samt uppvisar beteendeförändring såsom ökad eller minskad tillgivenhet. Oförmåga att dra in klorna förekommer ofta, liksom ländryggssmärta. Tecken på nedsatt syn eller blindhet förekommer hos en del katter. Ibland ses feber, inappetens och förstoppning.
Asymmetriska neurologiska fynd ses generellt inte hos katter med vingelsjuka. Tvångsmässigt beteende, kramper, vestibulära symptom och/eller facialispares förknippas inte heller med sjukdomen.
Majoriteten av naturligt infekterade katter med vingelsjuka avlivas efter veterinärbedömning, oftast inom en månad från symptomdebut. Det finns dock katter med misstänkt vingelsjuka som efter en partiell förbättring av de neurologiska sjukdomstecknen har överlevt betydligt längre, upp till 4 år är rapporterat.
Diagnos
Misstanke om vingelsjuka uppstår vanligen grundat på kliniska sjukdomstecken och neurologiska fynd, tillsammans med historik och information om utevistelse. Hematologiska och biokemiska blodprovsanalyser uppvisar oftast värden inom referensintervall, men leukopeni förekommer. En histopatologisk undersökning postmortem, där fynd av nonsuppurativ, lymfoplasmacytär eller lymfohistiocytär inflammation, med en typisk lokalisation i CNS, stärker en klinisk misstanke om vingelsjuka.
Behandling
Det finns i dagsläget ingen effektiv behandling mot vingelsjuka. Katter som insjuknar med feber och/eller inappetens behandlas understödjande vid behov.
Profylax
Det finns inget vaccin för katt mot bornavirus eller rustrelavirus.
Har du frågor eller är du orolig för ditt djur?
Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om ditt djur. Om djuret är sjukt är det viktigt att du snabbt kontaktar en veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.
Förekomst
Vingelsjuka hos katt beskrevs första gången i Sverige i mitten av 1970-talet. Sjukdomen ses framför allt i Mälardalen, men misstänkta fall finns också rapporterade från andra delar av landet. Vingelsjuka katter har också rapporterats från Tyskland och Österrike.
Smitta
Vingelsjuka orsakas av ett eller flera virus. Man vet inte helt hur dessa sprids. Det är främst utekatter som drabbas, så en teori är att katten blir sjuk genom att äta smittade gnagare eller fåglar.
Katter av alla åldrar kan drabbas, men sjukdom är ovanligt hos katter under ett års ålder.
Vingelsjuka hos katt smittar inte till människor. Sjukdomen sprids inte heller från katt till katt.
Sjukdomstecken
En katt som insjuknat i vingelsjuka blir, som namnet antyder, vinglig och ostadig i sina rörelser. Den kan upplevas stel i ben och svans. Ibland får katten en stirrande blick och nedsatt syn förekommer. Vissa katter uppvisar ett förändrat beteende, den kan bli mer tillgiven eller dra sig undan. Det är vanligt att katten jamar oftare. Drabbade katter kan få ont i ryggen, vilket kan visa sig genom att den undviker att hoppa upp på möbler och dylikt. Ibland tappar en vingelsjuk katt förmågan att dra in klorna, så att det låter mot underlaget när den går. Feber, förstoppning och nedsatt aptit kan förekomma.
Prognos
Prognosen för en katt som har drabbats av vingelsjuka är som regel dålig. Oftast förvärras kattens tillstånd ganska snabbt och de flesta katter avlivas därför inom en månad från det att symptomen ses första gången.
Diagnos
En utekatt med tydliga tecken på vingelsjuka kan misstänkas ha denna sjukdom och som en del i utredningen så kan veterinären ta prover för andra sjukdomar. Efter avlivning kan en katt med misstänkt vingelsjuka kan skickas för obduktion. Fynd vid obduktion kan stärka misstanken om att det var vingelsjuka som katten hade drabbats av.
Behandling
Specifik behandling mot vingelsjuka saknas. En veterinär som har undersökt katten bedömer om understödjande behandling behöver sättas in, till exempel om katten inte äter eller om den verkar ha ont.
Förebyggande åtgärder
Det finns inget vaccin mot vingelsjuka.
Mer information
Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din katt. Om din katt är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.