Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Spolmask hos katt

Spolmask är en vanlig parasit hos utekatter. Beroende på hur stor maskbördan är kan kattungar uppvisa symtom från magtarm-kanalen.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst - smittvägar

Det finns två arter av spolmask, kattspolmasken Toxocara cati (syn T. mystax) och spolmasken Toxascaris leonina. Oftast påvisas kattspolmasken T. cati. Spolmasken T. leonina är mindre vanligt förekommande och påvisas främst hos vuxna katter. Mellan 5 och 15 procent av utekatter uppskattas ha spolmask. I en svensk studie hittade man spolmaskägg hos 20 procent av de undersökta utekatterna.

Hos kattungar efter katta som levt strikt inomhus förekommer inte spolmask.
Hos honkatter som blir infekterade vandrar spolmasklarverna ut i kroppen där de lagras i en vilofas för att sedan aktiveras när kattan föder ungar. Ungarna smittas då via mjölken de första dagarna efter födseln (galaktogen smitta). Någon smitta till fostren som hos hund förekommer inte. Vuxna katter kan smittas om de äter smågnagare (så kallade parateniska värdar) med vilande spolmasklarver i vävnaderna. Dessutom kan katter få i sig spolmaskägg med färdigutvecklad larv via munnen (per oralt). Larverna vandrar sedan från magtarmkanalen genom levern till lungorna för att hostas upp, sväljas ned i mage-tarm och växa ut till vuxna maskar. Hos katt-honor vandrar larverna även ut i kroppen för att senare vandra över till kattungarna via mjölken.

Klinik

Tecken på spolmaskinfektion, såsom dålig tillväxt, dålig pälskvalitet, bukighet och symtom från magtarm-kanalen kan ses vid infektioner hos unga djur. Vid kraftiga infektioner kan risk finnas för tarmperforation och dödsfall.

Diagnostik

Ägg av spolmask kan påvisas i träckprov. Vuxna spolmaskar ses ibland i avföringen. Det händer också att katten kräks upp maskar. De är då två till fem cm långa, några mm grova, runda och gulvit-brunröda till färgen. Enstaka maskar liksom larver kan inte påvisas då dessa inte avger ägg. Kull med kattungar som ej avmaskats bör undersökas avseende förekomst av ägg från spolmask under sin åttonde levnadsvecka.

Behandling

Någon regelbunden avmaskning av flertalet vuxna katter mot spolmask är inte påkallad då flertalet av dessa inte har någon inälvsmask. Strikta innekatter blir inte infekterade.

Kattungar kan behandlas första gången när de är fyra till sex veckor gamla. Kattan bör undersökas för/ avseende förekomst av maskägg strax före beräknad förlossning eller avmaskas vid samma tidpunkt.

Ett flertal substanser är registrerade för behandling av spolmask. Kattungar avmaskas antingen med bensimidazoler var fjärde vecka eller med pyrantelpamoat var annan vecka till och med leverans. Vuxna katter avmaskas bara efter påvisad infektion. Emodepsid, fenbendazol, flubendazol, pyrantel, milbemycinoxim, moxidektin och selamektin är godkända (se Fass om djurläkemedel). Katter som lever strikt inomhus smittas inte med spolmask.

Smittade kattungar bör avmaskas inte bara för sin egen hälsas skull utan även för att bryta smittcykeln så att kattan inte blir infekterad igen eftersom äggen kan överleva mycket lång tid i miljön. Avmaskning bör också göras med hänsyn till att spolmask hos katt diskuteras som möjlig orsak till sjukdom (så kallad visceral larva migrans och oculär toxocaros) hos människa som smittats med infektiösa ägg. Barns lekplatser bör skyddas för fekalier från katt, hund och räv, till exempel genom att sandlådor övertäcks med presenning.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls